Jag måste bara skryta lite med hur nördig jag kände mig då

För drygt en vecka sedan skulle man på utbildning, över dagen, i Lund. Då Lound inte ligger helt nästgårds blev det till att bo på hotell. Eftersom resan bokades relativt sent fanns det inga billiga hotellrum kvar, utan vi fick bo på Grand Hotel... inte helt fel och särskilt inte när det är jobbet som betalar. Utbildningen var väl inget att skryta med, men hotellet var ju såå fint. Kristallkronor i taket, i trappan upp till rummen var målat glas i fönstren och två meter höga guldspeglar.

Som en liten bonus när man kom upp på rummet möttes man av den här tvn på väggen och på bordet låg följande fjärrkontroll. När jag lyfte upp den, möttes jag av en välbekant tyngd. Nåt i min skalle mindes nåt, och jag tänkte att "det här måste vara en Bang & Olufsen-TV, för inga andra har så tunga fjärrkontroller". Gissa hur nöjd jag blev när jag klev fram till TVn, och läste namnet?



Och det var allt från nördkanalen för idag.

Lilla My

Okristligt tidigt imorse var besök hos dotterns läkare. Medicineringen går bra, han kommenterar att hon verkar mycket lugnare och allt verkar bra. Vi diskuterar ytterligare höjd dos, nytt recept skrivs ut och E börjar tröttna på det hela. När det (efter en halvtimme) är dags att gå, ligger hon på golvet och har klistrat ett sånt där mjukt Bamseklistermärke över munnen, så hon bara kan säga "mmmm" (och det gör hon ju, förstås, mycket och länge).

Lilla E, hon är som en enmansshow. Ibland rolig, ibland tröttsam, men alltid så mycket E.

Wohoo! :D

Vi har ju liksom gift oss! Typ. Knytit hymens band. Ni fattar?
Nu är det vi två, helt enkelt.

Det skulle kunna kännas väldigt stort (och det gör det på sätt och vis också), men samtidigt känns det som den naturligaste saken i världen.
"Om du hittar nån att älska, älska allt du kan..." som Peter LeMarc skulle ha sagt. Själv skriver jag inga sånger, men jag vet när jag har hittat hem.