Jaha, så var det alltså dags igen. Dags för illamående, dags för klumpiga kroppen, dags för en bebis till, helt enkelt. Och vet ni vad? Det känns alldeles, alldeles underbart :)
Första gången jag fick barn var jag nitton år, andra gången tjugoett, och nu (med man nummer två) ska man då alltså bli en sån där trettioplus-mamma. Det känns lite underligt måste jag säga, och framför allt annorlunda. Första gången och till viss del även även andra, var man ju så osäker och sög åt sig information från alla håll, vilket var både bra och dåligt.
Den här gången kan jag unna mig att vara lite mera tillbakalutad, och sitta i min gungstol och sticka små sockor och sådär. Eller näe, nån stickning blir det nog inte (den delen sköter mina flickor om, jag kan inte ens sticka), men däremot ifrågasätter jag mer nu, när jag har mer kunskap både från mina tidigare graviditeter och från mitt yrkesliv (jag jobbar som farmacevt och kan ibland känna att jag vet mer än barnmorskan om mediciner, vilket hon inte ville hålla med om).
I alla fall. Nu ska den gamla, visa, blivande trebarnsmodern (som fortfarande får visa leg på Systemet, vilket gläder henne mycket), göra lite nytta i sitt hem. Eftermiddagen kommer troligtvis att bjuda på ett IKEA-besök eftersom en köksrenovering står för dörren (very thirty-something). På återseende!
