Dear catastrophe waitress

Vi fortsätter där jag slutade i förrgår. Agnes sov till 16.30, vaknade och fick mat, enligt modellen. Kl 18 åkte vi, jag och alla tre flickorna till grannkommunen (eller nåt ditåt). De stora flickorna lämnades hos sin far och jag for och hälsade på en vän. Vi var där i ca två timmar, från 18.30 till 20.30. A vaknade när vi kom dit och sov alltså bara en knapp timme, och så var cirkusen igång. Mat, skrik, lugn en liten stund, läggas i vagnen men med enbart mer skrik som resultat osv osv. Det kanske hade gått bra om det inte varit för min bristande, för att inte säga fullkomliga avsaknad av förmåga att göra mer än en sak samtidigt. Hålla igång en konversation kan ibland vara på gränsen till vad jag klarar av, och få en bebis att sova samtidigt övergick uppenbarligen min förmåga. Såå tråkigt, eftersom det var ett besök som jag sett fram emot hela veckan  :(
Till slut kände jag att jag var tvungen att åka, så att den gallskrikande ungen skulle kunna somna någon gång. I bilen somnar hon ju alltid, liksom. Typ. Fast naturligtvis inte nu då. Vi var nästan hemma då stora hungerskriket drog igång. Jag fattade ingenting, ungen hade ju hängt vid tutten hela kvällen. Men hade hon sovit då, eller ätit? Näpp, såklart inte. Hon hade bara lyckats arbeta upp en riktigt präktig övertrötthet och hunger, vilken underbar kombo. Kvällen avrundades med ett härligt skrikkalas, lillan skrek och fick bröstet omväxlandes... inte förrän nångång efter tolvslaget somnade hon, utmattad. Jag säger bara: Är det såhär folk har det, då förstår jag att man inte skaffar fler barn.

Jag borde kedja fast mig vid spisen

Eller iaf i hemmet. Så fort jag åker iväg på nåt, faller alla rutiner huller om buller till marken. Dumma mig, jag borde verkligen ha lite mer respekt för de rutiner jag försöker upprätta.
Idag var det Öppna förskolans fel. Natten var jättebra med sju timmars sömn, från 22 till 05. Jag väcktes 08 av mannen i huset, och vi käkade frukost ihop till ännu ett avsnitt eller två av "Frasier". Ca 08.30 vaknade lilla A, och fick mat som vanligt. Hon har varit lite strulig nu när det gäller att somna, men 10 sov hon iaf efter en stunds vagnande. Vi åker buss till Öppna förskolan, lillan sover. 10.30 vaknar bebisen, är först ganska lugn men ca 11 får hon mat igen, men vill inte sova. 12 är vi hemma igen, och då blir det mera mat. Försöker söva i vagnen, men hon vill inte riktigt komma till ro. Tar upp henne och ger en slurk till. NU somnar hon äntligen, men klockan är nu 13-13.30. 

Får se om hon sover en stund nu, till 16.30 kanske? Det vore ganska bra, eftersom vi ska åka till stora flickornas pappa 17.30 och hon kommer att somna i bilen då. Fast då blir det bara en timmes vakentid, kanske 16 istället? Iofs har hon missat nästan hela sin sovtid på förmiddagen, så hon kanske behöver sova. Hmja, vi får se vad hon hittar på  :)

Bröstbekymmer

Idag har vi varit hos min farmor och hälsat på, hela dagen känns det som. Min farmor är änka sen några år tillbaka, och det märks att ensamheten ibland är jobbig för henne. Hon pratade och pratade nästan oavbrutet i de tre timmar vi var där. Lilla Agnes valde att först charma min farmor och faster, för att sedan somna och sova resten av besöket. Hon sov. Och sov. Vaknde och började äta lite, för att sedan somna igen. Mina bröst blev ömmare, sen blev de ännu ömmare för att till slut anta formerna av två basketbollar. Att vi satt ute i solen på farmors balkong gjorde inte den annalkande febern direkt bättre heller.