Sen kväll med svamp

Den gångna helgen kan bäst beskrivas som ett enda långt kalasmaraton för lilla H. Barnkalas med halloweenska inslag på lördagen, och släktkalas på söndagen. Däremellan har man hunnit med otaliga resor in till stan (med bil som skramlar, låter, och ger mig mig ont i magen med tanke på dyrbara reparationer och besiktning som ännu inte blivit av) till både det ena och det andra, men det är nästan en historia för sig.

Söndag kväll blev till slut ganska så nära det jag hade tänkt mig. En stunds stilla glädje tillsammans med min familj och släkt. H var till och med nöjdare med det kalaset än det med kompisarna, och det måste väl tas som ett ganska hyfsat betyg.
Det tråkiga började när gästerna åkt, och det bara var att kavla upp ärmarna och sätta igång. Två maskiner tvätt, massa disk, allmänt städ... och så svampen då. En halv pappkasse med svamp som en välmenande syster skänkte mig innan hon for vidare till Stockholm. Borsta, skära i bitar och förvälla. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå och lägga barnen, så de satt och spelade The Sims 2 tills jag var färdig. Klockan 22.30.
That mushroom better be good.



T: "Du är den saknade pusselbiten, ordet på tungan och mandeln i gröten"

Ja. Jag tänker:detsamma! och ler med hela kroppen... :)

Int

Blev påmind idag om varför H inte fått ha kalas på två år, och varför jag avskyr att storstäda whatsoever: Jag blir inte trött, det ordet räcker inte till... jag blir utmattad, manglad, krossad. Satt i köket när klockan var åtta och barnen gått hem, så hungrig och trött att jag mådde illa, till slut tvingade jag mig att leta upp lite broccoligratäng. Yummi. Fast tårtan blev supergod! :D

Ibland kan man inte sova för att man har ångest... andra gånger kan man inte somna för att man är så glad och lycklig. Och så Frida Hyvönen, hur toppar man det liksom? Glad lycklig och Frida Hyvönen. Inte somnar jag då. Int.

Fredagsbesök

Jaha, idag har man alltså haft besök av Barn- och ungdomspsykiatrin, Team autism. Fick prata lite om E och hur hon har det i skolan, och hur jag har det. De kom med lite förslag om hur vardagen kan flyta smidigare, vi skrev scheman osv.

Tänk att det fortfarande finns människor i min bekantskapskrets som har missat mina små inneboende! Till er ära publiceras en bild på de två änglarna

En något "annan" dag

Tänk, idag är det exakt 10 år sen jag gifte mig. Och här är jag nu! Skild sen nästan fem år tillbaka, och vi umgås så lite vi möjligtvis kan. Det kunde man ju inte tro, eller inte trodde jag väl det då kan man hoppas. Undras om jag tänkte så mycket alls iofs, jag var med barn och då ville jag gifta mig och så blev det. Unga människor är bra dumma ibland, man tror man vet allt om hur livet är, när man i själva verket inte vet nåt alls. Nog kan det bli bra ändå, men i mitt fall gick det käpprätt åt... nåt varmare ställe. Det kunde ha gått riktigt, riktigt illa också om jag inte till slut fick tummen ur och flyttade. Ibland är man smart, ibland är man nånting annat. Att stanna så länge som jag gjorde hör till en av de mest "andra" saker jag har gjort i mitt liv tror jag.

Har funderat idag på om jag kan kalla mig för kristen, skild som jag är. En del skulle säkert tycka att jag borde gå tillbaka till min fd man, oavsett vad det skulle innebära. Tja, vad vet jag? Det kanske är det som är sanningen. Det kanske är jag som kommer att brinna? Det är till och med ganska troligt, med tanke på mitt syndaregister. Vad vet jag, men just nu väljer jag att ta den risken. Att få leva med dig, att få uppleva lycka... det ska mycket till innan jag avstår från det, allra bästaste T.

Darling - Det mångkulturella numret

I förrgår var det FN-dagen, och idag skulle alltså barnen ha med sig nåt från sina hemländer. De tycker det, fröknarna, att det är sånt man gör på en s.k. mångkulturell skola... så att de barnen ska få känna sig stolta över sina hemländer. Det funkar säkert jättebra, vad vet jag. Mina barn är iaf våldsamt avundsjuka på de klasskamrater som har hemspråksundervisning, och har vid flera tillfällen framfört önskemål om att få detsamma, i holländska då. Ha, det skulle de säkert få, men till vilken nytta då ingen i släkten talar det språket... :)
Ett par holländska små träskor fick de med sig idag till skolan iaf, och voila så blev skolan ännu mer tolerant och mysigt mångkulturell. Visst är det härligt när man kan göra nåt för den unga generationen.

För övrigt ska H ha kalas i övermorgon, trots att jag försökte avstyra det in i det längsta. Men när H började gråta och E talade om för mig att "Mamma! H har faktiskt inte haft kalas på två år!", då föll jag till föga. Inbjudningskort fick hon skriva själv, och nu är hon runt och delar ut dem tillsammans med storasyster. Lite ska de allt få slita.

Igen!

Vem tusan är det som ringer på min dörr och stör, när jag försöker sova min skönhetssömn? Sluta nästla dig in i mina drömmar och inbilla mig att du står där och vill in. Av två möjliga sovmorgnar har jag vaknat alldeles, superjobbigt, helt onödigt för tidigt... ack.

Den här gången gick jag inte ens och tittade i titthålet. Det kanske var Jehovas?

Äntligen

"Jag gick upp sex imorse för att göra scones till elvakaffet... men de blev inte färdiga förrns tolv så jag fick slänga dem.Det var synd,för de såg väldigt goda ut"

Scones

8 dl vetemjöl
½ tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g margarin eller smör
4 dl mjölk eller filmjölk

Blanda de torra ingredienserna i en skål. Finfördela matfettet med fingertopparna eller en bordskniv i mjölblandningen till en grynig massa. Tillsätt mjölken eller filmjölken och blanda snabbt ihop degen.
Dela degen i 4 delar. Klappa eller platta ut varje del till en rund kaka. Lägg kakorna på bakplåtspapper eller smorda plåtar. Skåra varje kaka med mjölad bordskniv i 4 delar. Nagga eventuellt med gaffel.
Grädda brödet i mitten av ugnen i 250 grader C ca 12 min.


Kokkaffe

2 muggar vatten
6 skedar ekologiskt och rättvisemärkt kokkaffe

Låt koka upp, rör om. Låt kaffet småkoka litegrann i din Vissel-Svea. Sen är det dags att hälla upp i din lilla kopp och sörpla i dig kaffet från fatet, med en sockerbit i munnen.

Nya färdigheter

Tjoho, jag lär mig blogga! :D Eller hon inbillar sig det iaf...

Ena stunden blir det som jag vill, andra stunden... gissningsvis det motsatta. Tanken är att jag ska lära mig få med länkar i texten, få in en besöksräknare, länka till vänner, nära och KÄRA till höger i bild och dessutom fixa till ett nytt utseende på bloggen. Nyss såg det jättebra ut och jag blev så nöjd... sen var det tillbaka till det gamla nästa gång. Mutter morr, så högst förargligt. Jag funderar på att koka lite kaffe, svepa en filt om mig o titta på Afrikas drottning (och drömma lite om oss)

Han har ju varit här sen före Kreugerkraschen!

Vaknade av att det ringde på dörren, eller jag måste såklart ha drömt det eftersom när jag öppnade var det ingen där. Hm, konstigt, när klockan är 6.42 en lördagmorgon. Det skulle kanske kunnat vara Jehovas vittnen som gör sitt andra, uppföljande besök. Undras om jag ska bjuda in dem på kaffe och sen försöka lura i dem att jag är satanist? Det skulle vara lite kul att se deras reaktion.

För övrigt anser jag att du är det bästa som hänt sen Kreugerkraschen.

Man vet...

... att man börjar få stora barn när man inte märker att man lagt deras kläder i sin egen byrå förrän man tagit på sig en T-shirt o känner igen den som en klassfotbollströja...

Efter regn kommer solsken

Idag blev allting fel, bara bara fel... och jag vet inte ens varför. Ibland vill man helt enkelt inte, svårare än så är det väl inte.
Vi skulle på bön och lovsång i kyrkan, barnen skulle med för ingen barnvakt fanns och jag trodde de skulle tycka om att sjunga. Men nånting gick fel, väldigt fel för H. Hon hade en kompis här som gick en kvart innan vi skulle åka, de hade blivit osams om nåt o H blev sådär SUR som hon kan bli... som en långsint gammal elefant eller nåt. Ledsen och arg på allt, och hon tvärvägrade att följa med. Jag fick slita loss henne från räcket när vi gick nerför trappan, sen försökte hon springa iväg när vi gick till bilen. Såklart blev vi försenade, såklart såklart igen igen... och jag blev så trött på mig själv, att jag aldrig klarar det. Aldrig i tid till något, alltid behöva smyga in på jobbet och in i kyrkan som en tjuv, alltid få ursäkta sig, alltid skämmas. Så jag orkade inte gå in i kyrkan, orkade inte släpa in ett barn som inte vill med, inte tvinga med dem hela tiden på mina saker för att jag inte kan lämna dem ensamma hemma. Vi stod på parkeringen några minuter, sen åkte vi hem. Barnen grät. Jag kände för att gråta, men ändå inte. Det var mest tomt, och jag tänkte att varför ska jag gråta, jag är ju faktiskt vuxen och vad hjälper det att gråta. Det är ju bara ett möte, jag kan gå på flera och det är inte hela världen. Vi åkte och köpte glass och hyrde film istället. Väl hemma fick jag barnen att göra läxor, bli sams med varandra och mig och vilken seger! Istället för att skrika på dem, vilja slå dem och stänga in mig på mitt rum så lyckades jag uppträda som en vuxen människa, lyckades jag se på mig själv utan överdrifter. Jag är stolt.

Soffa blev till bacon och Karl-Alfred

Gul soffa äntligen hämtad och betald, till min glädje och barnens sorg. De stod på balkongen o tänkte ta ett sista kort av den när tjejen som köpt den lastade på den på släpkärran. Ack.
Sålunda femhundra pix rikare for vi direkt till ICA för att handla. Fem baconpaket beställde barnen, och så fick det bli. Om man säger att vi har en något ensidig kost i vår familj så kommer man inte så långt från sanningen. Förra veckan åt vi bara nudlar, den här ägg och bacon. Undras vad det blir nästa vecka.

Råkade i fröjden över att änligen få lite pengar, lova barnen att hyra en film också. Det blev Karl-Alfred, och så passade jag på att lära E lite om vitamin K, Waran och trombocyter också (på tal om spenat så klart). Popeye är inte så dum ändå.

Syndrom hit och syndrom dit

Idag har varit en dag med många tankar. Nej, det där var en klar underdrift: snarare har jag tänkt sönder mig idag.
Jag berättade ju igår om mötet på skolan med Es fröknar, rektor mfl. Det kändes bra att prata om Es skolsituation, vad man kan göra för henne, vad hon kan tänkas få för diagnos osv, mycket bra... det är ju jätteviktigt att alla inblandade gör vad vi kan för att få E att må bra... men samtidigt maler tankarna. Alla som känt mig som barn, säger att E är en kopia av mig, till utseende men framför allt till sättet. Jag känner ju också igen så otroligt mycket av hennes beteende hos mig själv som liten, tex det lillgamla språket, svårigheterna att umgås med andra barn, viljan att undervisa o bestämma över andra istället för att leka på samma vilkor, m.m. m.m.
Imorse satte jag mig att googla på ”austiska drag”, och fick träffar på bl.a. Aspergers syndrom... något som jag redan diskuterat med Mario. Nu kändes det än mer rimligt.
Jag ska inte hålla på och sätta diagnos på mitt barn, det är bland det värsta jag vet när personer utan adekvat utbildning håller på o sätter diagnoser hit o dit... men det här stämmer onekligen mycket bra på min förstfödda.

Frågan som närmar sig blir då: Om E är så otroligt lik mig som mina föräldrar och syskon säger, och om E har Aspergers syndrom, borde inte jag också ha det då?

Jag har tänkt o tänkt o tänkt... och det får faktiskt väldigt mycket saker att falla på plats. Min oförmåga att hålla flera bollar i luften, min fixering vid detaljer som gör det omöjligt att bringa ordning i min kaotiska vardag, min svårighet att läsa av andra människors reaktioner, vilket gör att jag ofta överreagerar och tar kritik (som kanske inte ens finns) som att ingen tycker om mig osv... vilket leder till att jag beter mig ohyfsat och t.o.m. bryter med mina vänner i tid o otid (fråga Peter, Erik, Kim m.fl). Kan också ge en förklaring till mina många o långa depressioner och min ångest, min skörhet och sårbarhet.

Det har varit en lång dag helt enkelt. Nu blir det ”Askungen 2 - Drömmen slår in”. Hoppas kan man ju =)

EVK

Var på en s.k. elevvårdskonferans igår, dvs jag träffade Es lärare och rektor för att prata om vad vi kan göra för henne i skolan. Ja. Vad ska bli av henne undrar jag bara efter det mötet. Det som fastnade i mitt minne efteråt vad två saker som hennes rektor sa, det ena var att hon sluter sig mer och mer, att hon stänger dörrar, och att vi måste försöka öppna dem om hon ska få ett bra liv. Det kändes så fördjävligt (ursäkta) ödesdigert, som om det är nu det avgörs om E ska slippa undan ett liv i isolering eller på ungdomsvårdsanstalt.
Det andra hon sa som fastnade, eller snarare spikades fast i min skalle var när hon talade om E och försökte gissa sig till en diagnos, att hon kan ju inte göra sånt men att E hade ”klara autistiska drag”. Autistiska drag. Autistiska drag.Sen hörde jag inget mer på en kvart, jag orkade bara inte ta in mer... det var som om världen upphörde att existera. Jag har ett autistiskt barn. Rainman.

Tur att jag hade Peter att prata med efteråt, annars hade jag gått hem o bara grinat.

Udda

Lista på knasiga egenheter/ovanor hos mig själv (ursprungligen ett kedjebrev)

1) På Nobeldagen klär jag upp mig och barnen i finkläder, lagar en trerätters middag och tar fram finporslin. Sen äter vi framför TV-n och tittar på Nobelmiddagen och jag undervisar barnen om vad Nobelpriset är, vem Alfred Nobel var osv. Kaffet till maten dricker jag ur min Nobelkopp, ni vet en sån vit med guldkant.

2) Jag älskar överlag att lära barnen udda saker, som t.ex. häromdagen när jag utförligt förklarade för dem vad fackförbund var för något, eller för några år sen när jag lärde E obskyra snapsvisor.

3) Jag älskar Galenskaparna & After Shave, mer än nån annan jag känner. Jag har sett allt av deras tidiga material, fram till mitten av nittiotalet ungefär. Be mig att läsa upp några repliker från nån revy eller TV-serie, och du blir aldrig av med mig... kanske när min hals torkat ihop (och bara jag kommer att skratta)

4) Fråga mig heller inte om jag vill boxas, jag har jordens hårdaste nävar och besegrade i strid är bl.a. Markus och Jocke (dock har de båda besegrat mig i armbrytning, hihi... hur det nu går ihop?)

5) Hemma har jag ett litet förråd med sprutor, kanyler, påsar, flaskor m.m... från början för att öva med, numera för att visa vänner och nyfikna vad jag jobbar med. I kryddhyllan ovanför ugnen har jag även ett litet smakprov på olika pumpar och liknande som jag har gjort, riktigt dekorativt om jag får säga det själv. Till en av mina vänner gjorde jag en pump innehållande öl som födelsedagspresent, den är han garanterat ensam om skulle jag tro. Har du kvar den?
För övrigt har jag också lärt mina barn att dra sprutor, både med kanyl och med Spike. De är riktigt duktiga.

Argkart

Ok, förut var jag sur. Sen blev jag ledsen för att sedan bli arg. Vilken dag, suck. Nu är jag mest trött, trött på folk och då särskilt manliga folk. Har ni tänkt på varför ni har en kortare medellivslängd? För att ni lever våldsammare liv, och dessa våldsamma liv inkluderar även självmord, den vanligaste dödsorsaken för män i åldern 15-40 år eller nåt liknande. Och varför detta då? Jo, när ni blir deprimerade eller hamnar i livskriser stänger ni in er på er kammare och vägrar ta emot hjälp... ni ska minsann klara ut era problem alldeles själva, som riktiga män. Tja, antingen går det bra eller så slutar det med en gevärskolv i munnen.

Jag är allvarligt oroad för en vän, och han vägrar ta emot hjälp... jag blir så arg. Sluta berätta era problem för mig, om ni ändå inte vill bli hjälpta. Just... don't.

Surkart

Idag är jag sur på mitt jobb. Allt går bara fel, folk är bara dumma mot mig hela tiden och så regnar det sånt där snett regn in i näsan också. Ok, det där sista är bara roligt om man älskar Galenskaparna & After Shave.
Nä, men seriöst. Jag förstår inte hur man å ena sidan kan vara så himla noga med att vi ska göra på ett bestämt sätt, och sen helt plötsligt är det ok att göra hur man vill, och jag är bara fascistisk som försöker få till nån slags rutin. Blä.

Sen hade jag tänkt se film med pappsen och kidsen imorgon, men hey! vilket filmutbud vi har här i stan då, iaf för de små. På andra sidan häcken, som DN har sågat, är det enda som går... och glöm att jag tänker plåga mig genom den. Nä, då kan man lika gärna stanna hemma och städa.