Puss och plus

Man kan ju inte bara skriva om sorgliga saker hela tiden. Här kliver Lillan omkring i storasysters stövlar. Galet sött.

Det är ju inte helt enkelt att mata henne nuförtiden, så man får tillgripa mutor. Det mest effektiva är pekböcker, och särskilt då "Första mosboken" med bilder på mat. Lillan pekar på bilderna, jag säger vad det är. På ett uppslag finns bild hur pumpa + banan + kanel = gott mos. Lillan pekar på plustecknet, jag säger "plus". Hon tittar allvarligt på mig och böjer sig fram och pussar boken. Först fattar jag ingenting, sen förstår jag att hon trodde att jag sa "puss". Nu pussar hon boken varje gång vi pekar på plustecknet.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ta da!

Kolla in här då! Utvecklingen går sannerligen framåt för den lilla :) Får man bara hålla i något, må det vara bara ett grässtrå, känner man sig så stadig att man kan stå på egen hand (tills de runtomkring en börjar tjoa och skrika och man sätter sig i rena förskräckelsen).

Bilden är från i förrgår redan, men jag och Bebisen har haft fullt upp med att besöka min väninna och lilla låtsaskusinen. De små hade roligt ihop som vanligt, lille kusinen gick i barndom och ville sitta i barnstol och bli matad med bebissked. Bebisen övningsstod igen, mammorna drack kaffe och babblade allt de orkade. Man måste verkligen göra det ibland! Bara häva ur allt man har i skallen och ersätta det med kaffe och en lång promenad.

Nu står framtidshoppet på golvet och säger "um, um, UUUUMM!" vilket troligtvis betyder "ge fan i datorn nu och gå och lägg mig" vilket jag antagligen borde göra.

- Will you carbonate? -Yes!

Idag har Bebisen och jag stå-tränat. Jag satt på golvet med skruttet framför mig, höll henne i händerna och släppte försiktigt. Hon stod faktiskt i en sekund eller två, innan lilla rumpan dunsade i golvet. Hon gjorde om det hela ett par gånger, innan benen blev för darriga. Hemskt roligt var det, vi skrattade båda två så vi storknade. Så häftigt det är att se hur barn utvecklas, att vara mitt i det, mitt i livet.

Det är för övrigt ett barn med besynnerliga smaklökar. Sedan en tid tillbaka har hon blivit helt vansinnig när vi andra druckit vårt kolsyrade vatten till maten. Hennes egen pipmugg ratas, så till slut blir man trött på henne och tänker att "drick nu då unge, så får du se att det minsann inte är något gott!" Och ungen dricker. Man tror att hon ska spotta ut. Istället dricker hon, hälften rinner ut men hon gör ingen min av att vilja vända sig bort eller sluta dricka. En unge på åtta månader som dricker kolsyrat vatten, har aldrig hört på maken. Storasyster som snart är elva år dricker knappt läskeblask, kolsyrevatten är inte att tänka på. 

Nu sitter hon och skiter bakom ryggen på mig, charmerande.

Ännu fler framsteg

Bebisen har ju sedan länge rymt så fort hon kommit ur blöjorna. Nu har hon ett nytt påfund, befriad från blöjor och kläder har hon börjat gå omkring på alla fyra, dvs inte på händer och knän utan på händer och fötter. Det ser så roligt ut när hon knatar omkring i badrummet sådär.

Framsteg

Senaste bebisrapporten, det positiva först: Barnet kan nu sitta själv, krypa, stå med stöd. Negativt: Hon väger alldeles för lite. Som nyfödd låg hon en kurva över normalkurvan, nu ligger hon en kurva under, trots att hon numera äter riktigt duktigt. Man får väl hoppas att det vänder snart.

Bissingen

Sitter och surfar, barnet i knäet, barnet gnager på min tumme. Plötsligt känner jag något vasst: DET ÄR TANDEN! :D

Favvosyssla

Såhär kan man stå jättelänge om man är liten bebis. Lyssna på det häftiga ljudet när man krafsar på soffan, vända sig och titta ut genom fönstret eller bara flämta upphetsat av ren livsglädje.

Gillar att stå

Här är nya favoritsysselsättningen, stå på skötbordet och skaka galler. Lite farligt kan tyckas? Jodå, hittills har mitt hjärta bara stannat 5146 gånger.

Bebisrapport: Vi börjar förflytta oss! :D

Ikväll när jag och Maken åt middag satt A först med vid bordet. Efter ett tag började hon bli grinig så jag lade henne under babygymet, på mage. Där började hon beslutsamt skjuva sig bakåt för att slutligen hamna på golvet, och fortsatte att putta sig bakåt tills väggen tog emot. Jag flyttade ut henne en bit, och hon fortsatte. Vilken glädje! Från att ha varit ledsen och kinkig till att skratta och le mot oss båda. Det måste verkligen vara häftigt att äntligen kunna röra på sig. 

Imorgon är det dags för Riktiga Demon Nr 2. Jag är nervös, men också förväntansfull. Hoppas det går bra!

Klockan är 22.52 och barnet vaknar och skriker. Inte roligt, inte roligt alls. Nog för att hon somnade om efter lite vagnande, men ändå. Önskar jag fick skriva om något annat än barn som inte sover :(

Färdigheter

Barnet har börjat göra situps, eller hon försöker iaf. Tyngdlyftar-morfar borde vara mäkta stolt.

Fler saker hon kan: 

• Putta sig bakåt med armarna när hon ligger på mage (frustrerande för henne när det är framåt hon vill)
• Förflytta sig runt sin egen axel (huvudet still, flyttande av bål + ben) i ryggläge
• Hoppa när hon sitter i någons knä (hoppgunga skulle troligen vara omåttligt populärt)

Saker hon kan som kanske är mindre bra:

• Hjälpa mig att hantera tangentbordet
• Slå sig i huvudet med sin nya fina Brioskallra (i trä)

Värsta framsteget, typ

Så att jag ska minnas det: Idag = premiär för att rulla från mage till rygg!!  :D :D