Nyhetstorka

Nu är man alltså officiellt en övermogen tomat. Det finns egentligen inte så mycket att säga, alla har väl hört klagomålen från mammorna med bebis på övertid... hur synd det är om dem och hur ont de har och hur varmt det är. Ingen har mer svullna fötter, ingen har mer ont i ryggen eller fler förvärkar än de. Till just dem ringer alla de känner och inte känner femtioelva gånger om dagen och frågar varför de fortfarande är hemma och inte på BB (BB förrresten, var nånstans heter det egentligen barnsbördshus nowadays? Ingenstans förutom i den berömda folkmunnen skulle jag tro).

För att glädja dem som vill ha nån sorts nyhet, vilken som helst, i den i övrigt stentorra bebisnyhetsöknen kan jag stoltsera med tjocka magen. Om ni undrar om den snart ska spricka så är mitt svar att: Jag vet faktiskt inte. Ibland tvivlar jag på de som säger att den inte kan det.

Lägesrapport från magen

Muahaha, mycket lustigt. Som om det inte känns deppande nog att gå över tiden, så har familjeliv.se bestämt sig för att min graviditet inte finns längre. När jag ska titta på min graviditetskalender står den nu som ”Tidigare graviditet - BF 6 augusti 2008”. Eh, ursäkta... men bebis är fortfarande kvar därinne, vad jag har märkt iaf. Nog för att vi trodde att det skulle hända saker i går kväll, men så blev ju inte fallet. Vi drog igång hela cirkusen med att ringa in 1:e jour (min far) för att hämta barnen hem till sig, den stolte blivande fadern packade ner näranog halva inredningen (dator, filmer, högtalare, 2 kg kexchoklad m.m.)... och så blir det ingenting. Värkarna mattades av och försvann helt i natt. Nu återstår bara att vänta, igen. Varje timme är lång nu :(


”Man har ju förstås aldrig hört att de har blivit kvar därinne” (tröstande nog)

100 dagar kvar

Ja, egentligen är det 101 dagar kvar till beräknad förlossning... men imorgon kanske jag inte orkar/kommer ihåg att skriva, därför skriver jag redan nu. Det känns lite speciellt, hundra dagar. Lika länge ungefär som de hungerstrejkande fångarna i Mazefängelset klarade sig innan de dukade under. Lika länge räcker som längst en omgång medicin när man hämtar ut på Apoteket. Lika länge... nåväl, det finns säkert mycket annat som kan hända på 100 dagar. Själv hoppas jag att vi hinner renovera ett rum till i huset, att i trädgården nedgräves åtminstone en eller annan blomma och att bilen tvättas åtminstone en gång innan dess.

I väntan därpå sitter jag och lyssnar på Frälsningsarméns Saliga sånger. Ikväll blir dessutom Psalmtoppen, det ser jag sannerligen fram emot. Jag kommer troligen vara pinsam nog att sitta och sjunga med dessutom, stackars Thomas.

Emma hittade för övrigt på ett rim till honom imorse vid frukosten: "Den som väntar på kör(-sång), får smör!"

Very thirty-something

Jaha, så var det alltså dags igen. Dags för illamående, dags för klumpiga kroppen, dags för en bebis till, helt enkelt. Och vet ni vad? Det känns alldeles, alldeles underbart :)

Första gången jag fick barn var jag nitton år, andra gången tjugoett, och nu (med man nummer två) ska man då alltså bli en sån där trettioplus-mamma. Det känns lite underligt måste jag säga, och framför allt annorlunda. Första gången och till viss del även även andra, var man ju så osäker och sög åt sig information från alla håll, vilket var både bra och dåligt.

Den här gången kan jag unna mig att vara lite mera tillbakalutad, och sitta i min gungstol och sticka små sockor och sådär. Eller näe, nån stickning blir det nog inte (den delen sköter mina flickor om, jag kan inte ens sticka), men däremot ifrågasätter jag mer nu, när jag har mer kunskap både från mina tidigare graviditeter och från mitt yrkesliv (jag jobbar som farmacevt och kan ibland känna att jag vet mer än barnmorskan om mediciner, vilket hon inte ville hålla med om).

I alla fall. Nu ska den gamla, visa, blivande trebarnsmodern (som fortfarande får visa leg på Systemet, vilket gläder henne mycket), göra lite nytta i sitt hem. Eftermiddagen kommer troligtvis att bjuda på ett IKEA-besök eftersom en köksrenovering står för dörren (very thirty-something). På återseende!