Brända tummen

Har varit dålig förälder idag, den minsta brände liten tumme på ånga från kvällsmaten. Vi lagade mat tillsammans, jag tar ut tillagad mat från mikron, ställer den på bänken, vänder ryggen till för att ställa in ris i mikron och då... klättrar den lilla hjälpredan upp på sin stol, lyfter på locket på "grytan" och varm ånga strömmar ut :( Först trodde jag inte att det var så farligt, men sedan såg jag hur röd handen och särskilt tummen var och då blev det bråttom att skölja. Stackars skrutta, vad ledsen hon var och vad svårt det var att se henne ha ont, särskilt när man vet att det är ens eget fel. Vi gjorde allt vi kunde för att lindra iaf, sköljde 20 minuter i kallt vatten och gav Panodil. Det såg ut att ha gått bra, ingen blåsa och när jag lade henne för kvällen somnade hon utan knot.

God natt, imorgon ska jag blogga om något trevligare.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Strumphataren

Här har vi hittat en låda med kläder. Stunden innan försökte hon slänga sina strumpor i soporna. Strumpor är verkligen inte hennes grej.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Antikt

Tänkte visa hur en av alla våra vagnar ser ut. Den här vagnen låg de båda äldsta flickorna i när de var små, nu har vi den till vagnings-vagn inomhus. Gammal, men still going strong!

Överkonsumtion?

Kom på att jag inte skrivit något om varför vi ska köpa ytterligare en syskonvagn, när vi redan har en. Tanken är att vi ska hitta en bättre begagnad vagn, använda den ett halvår och sedan sälja den igen. Vrålåket funkar ju även som cykelvagn, så den kommer vi förhoppningsvis använda i många år framöver. Anledningen till att Charioten inte blir optimal nu till en början är att där kan barnen inte sova på mage. Lillan sover ju inte middag i vagn längre, men hon gjorde det mycket när hon var mindre och det hoppas jag lillasyster eller -bror också kommer att göra. Det känns lite vågat att berätta att man låter barnen sova på mage, för det får man ju verkligen inte göra nuförtiden. Argument ett är att barnen sover ju mycket djupare och bättre på mage, så är det bara. Argument två är att jag varken röker, låter barnen sova för varmt, sova i vår säng eller har några andra riskfaktorer för PSD. Som sista argument har jag faktiskt beställt ett andningslarm, så när det har kommit tänker jag inte ha något dåligt samvete längre, så det så.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vagnbekymmer

Letar och letar efter syskonvagn, och tror snart att jag blir tokig. Ska det verkligen behöva vara såhär svårt? Jag tycker inte jag har så omöjliga krav:

• Det viktigaste är att det är en solid modell, och där har jag hört att Emmaljunga ska vara bäst. Själv tycker jag väl att Brio har funkat också, men det är klart, med två barn i blir det en helt annan belastning och då kanske man måste ha större krav.
• Det andra är att den ska vara bakåtvänd, det vill säga barnen ska vara vända mot mig. En liten bebis vill man ju ha koll på hela tiden.
• Det tredje är att den inte får vara för dyr, helst ca 500:- och max 1000:-. Om ett halvår är det tänkt att vi ska kunna använda vrålåket igen, när den lilla/lille kan sitta upp.
• Det fjärde är närheten. Man kan ju inte åka land och rike runt för att köpa en vagn, så 10-15 mil känns som en maxgräns. Är det längre bort kan man ju skicka med bussgods och liknande, men det har jag kollat upp och det kostar ca 500:- för ett så stort paket (vilket man som köpare brukar få betala).

Jag antar att hittar vi ingen vagn snart måste vi kompromissa på någon eller några punkter, kanske ta en Brio eller en framåtvänd vagn. Det som känns surt är att för kanske en månad sen hittade jag en vagn som passade in på alla punkter, men då velade jag och tyckte den var för dyr, vilket den egentligen inte var (800:-). Nu gäller det att vara på hugget och slå till så fort något kommer upp som kan passa. Tips om lämpliga objekt mottages tacksamt!

Måsten

Sitter här med en massa jobbiga måsten som ska göras. Mail ska skickas, samtal ska ringas, brev ska fylllas i och skickas. Varför är man så duktig på att lägga sådant åt sidan? Eller alla är ju inte det, jag själv är väl något av en världsmästare. I helgen fick jag dock ordning på några saker som legat länge och irriterat, bl.a. anmälan av föräldrapenning till Försäkringskassan, två enkäter till en studie vi är med i, enkäter till BUP med anledning av dotterns medicinering osv osv. Hugeli bugeli vad tråkigt det var, men vilken lättnad när jag lade dem på lådan. Tusen kilo lättnad.

Dags att gå vidare. Imorgon ska jag fixa ett annat trist måste: Hämta bingolotterna :(

Soppsniffaren

Liten var hysteriskt rolig förut när jag hade tänkt att hon skulle äta köttfärssoppa (själv var hon mer inne på knäckemacka utan smör). När hon tyckte att det räckte med det där söliga jag gav henne, lutade hon sig fram och doppade näsan i soppskeden. Där hängde hon kvar och andades en bra stund. Att jag skrattade så jag fick magknip fick henne (eventuellt) att göra det igen och igen. Kanske bra för täppta näsor?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Det bittra inlägget

Man ska väl kanske inte blogga när man är i affekt, men nu gör jag det i alla fall. De stora barnen har pratat länge om att de sett lite dåligt, och nu igår kom vi då äntligen iväg på
synundersökning. Det konstaterades att båda barnen var närsynta, den äldsta dessutom med brytningsfel. De provade lite bågar, och vi fick låna med ett gäng hem över helgen. Glasögon är ju inte billigt, och jag började våndas över hur vi skulle ha råd med det här. Maken skojar och säger att egentligen skulle flickornas pappa betala då det är hans gener som gett närsyntheten (han är mycket närsynt medans jag har närmast perfekt syn). Ju mer vi tänker på det, ju mer känns det som att jo, nog borde han i alla fall hjälpa till med en sån här utgift. Visserligen betalar han underhåll, men det räcker ju knappt till de månatliga utgifterna. Kul att kasta fram 6000:- sådär bara, det går ju som en dans. Fara på skidresa med dem kan han tänka sig, köpa skidor kan han tänka sig (helt vansinnigt med tanke på att de åker en gång om året), men köpa glasögon som de verkligen behöver kan han inte. Men varför skulle han det när han inte ens kan köpa varsitt ombyte kläder till dem utan de måste ta med sig kläder dit på hans helger? Det är ju bara logiskt.

Nu låter jag bitter och jag är fanimig bitter. Vore det inte för att jag och maken behöver våra barnfria helger skulle jag inte låta dem åka till honom igen. Han förtjänar dem inte.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Massa matigt

Vi har varit på "kontinental" matmarknad i stan. Det var paella och bratwurstar i en salig blandning, och säkerligen dubbelt så dyrt som om man köpt motsvarande vara i en butik. Men men, ibland vill man kosta på sig lite (och så här dagen efter barnbidragets ankomst lever man ju som alltid i illusionen av att vara rik som ett troll. Ha ha).

Saknad på bilden är ett äpple som äldsta barnet glufsade i sig, men istället bjuder jag på lillans halvätna. I övrigt finns engelsk jordgubbssylt, fudge, franska brända jordnötter, Brieost (efter 3 ton tjat från den äldsta) och lite gammal dricka av något slag.
Nu ska jag och den näst äldsta åka och köpa läckagefria vantar åt den lilla. Det är ju så roligt att doppa händerna i vattenpölar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är dags

Nu har hon till och med hämtat skorna, så jag antar att det är dags.

(Och nej, det är inte de skorna hon använder nu)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Försoffad hemmafru

Den lilla ullbabyn och jag slöar framför en film. Eller ja, jag slöar och hon gnäller och busar och försöker få mig att inse det förnuftiga i att gå ut. Suck, ibland tänker jag på bilden av hemmafrun som ligger på soffan och käkar praliner. Tänk vad gott det skulle vara! En hel dag kanske.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ännu en dag

Sitter i fåtöljen och pustar ut efter en händelserik dag, med mina mått mätt. Först var väninna K här, utan lillgrabb den här gången. Vi pratade, drack kaffe, pratade, åt lunch, pratade och pratade igen. Fem timmar bara flög iväg. När K åkt, var det dags för storbarnen att droppa in från skolan. Dags att tjata om mellanmål, läxor och sånt där, och så var det dags att skjutsa äldsta dottern på friidrottsträning. På vägen hem hämtade jag maken, och så skjutsade han mig till ett skolmöte för den äldsta. Hann vara med en stund där, innan jag hämtades och vi åkte och hämtade idrotterskan. Vilket fläng! Nu är det strax dags att köra de stora i säng (den lilla sover redan) och umgås lite med "My name is Earl" innan det är sovdags. Dagarna rinner undan som sanden i ett timglas.

Den smygkinesiska bebisen

Jag städar och bäddar nytt i vårt sovrum, barnet står på en stol och talar kinesiska. Det låter så i alla fall, både vad det gäller orden och uttalet. Snart är klockan nio och då är det dags för en promenad. Tro ni inte att jag på egen hand är så sportig, ånej. Helst hade jag velat ligga på soffan och käka praliner, detr ett som är säkert. Men har man en unge som far omkring som ett yrväder och river och sliter i allt, är det lugnast att gå ut med henne. Där blir hon förvånansvärt passiv och kan sitta still länge, länge i vagnen medans mamman lyssnar på podcast eller Anna Ternheim.
Nu låtsasgråter kinesen på stolen, så det är nog dags att skynda på. Det tar ju en halvtimme att klä på oss också.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Förvirrade föräldrar

Jag, maken och den lilla skulle åka till Göteborg, där maken ska göra ett slags prov för jobbet. När vi åkt 3 mil inser vi att vi glömt barnvagnen. En hel dag i Göteborg, utan barnvagn men med klåfingrig ettåring? Att vända om var inget alternativ då vi redan var sena. Tack och lov bor min underbara vän K på vägen, så kl 7 ringer jag och väcker henne och en stund senare hämtar vi deras barnvagn. Snacka om vardagshjälte! Nu är vi framme, mannen är installerad och vi andra ska ta spårvagnen in till stan. Nu kan väl inte fler saker gå fel iaf?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hektiskt

Pustar ut i soffan efter att ha flängt omkring halva dagen, än hit och än dit. Den lilla sitter bredvid mig och luktar illa, men det försöker jag ignorera.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Ingen prinsessa på ärten

Vi har nu fått nu rökdetektor. Den gamla fick spel och började tjuta i lördags kl 19.30, strax efter att Lillan somnat. De stora barnen och maken var inte hemma, så jag sprang omkring själv som en tok och letade efter brandrök eller något som kunde misstas för det. Kollade bruksanvisningen, försökte stänga av, inget resultat. Efter en stund ringer SOS Alarm och sedan larmföretaget, och till slut lyckas jag få tyst på eländet den gamla hederliga vägen (plocka ur batteriet).

När allt var tyst tassade jag in till Lillan för att se om hon levde, med tanke på att det tjutit en brandvarnare i säkert en kvart utan att jag hört ett knyst från henne. Hon låg så sött och snosade och sov i sängen, med vovven under ena armen och snuttefilten under den andra. Det kan man kalla att sova som en stock!

Mindre av teater, mer av barnkläder

Lillan ligger och sover, jag borde egentligen väcka henne och ge henne mat, MEN jag måste också blogga lite och Liten blir nog bara glad om hon får sova lite till. Först av allt vill jag bara tala om att min ylletröja kliar och nog skulle behöva en ullkur, jag har ett hysteriskt behov av nya kläder (främst byxor) men varför säljs det inga snickarbyxor för gravida längre? Visst kan man hitta på Tradera eller så men helst vill man ju prova innan så man vet att de passar. Idag får jag leverans av spjälsäng + resesäng som jag köpt av en bekant. Till och med hemkörning ingick! Nu gäller det bara att bli av med bäddsoffan i Lillans rum så vi kan börja bebisinreda där. Önskar önskar önskar att jag var händig nog att riva ner tapeterna och slänga upp några nya bara. Vad som helst skulle vara bättre än de mörkblå som är där nu.

I alla fall, jag skulle ju berätta om helgen i Stockholm var tanken. Vad kan man säga, det mesta var bra förutom att teatern blev inställd och maken hade fått med sig min mössa och mina vantar till Norrland. Det löste sig dock med det senare, tack vare en syster som inte har för lite av kläder, om man säger så ;)

I övrigt for vi kors och tvärs genom staden, slog våra kloka huvuden ihop och lyckades till och med åka buss! vilket jag annars brukar undvika. Tunnelbana är ju så mycket enklare enligt min ringa mening, men det är ju lite trist att inte få se något av det vackra höstvädret. Jag hade en hel lista med barnklädes- och vintagebutiker som vi jagade bäst vi kunde. Vi hann med Ekologiska barnmatsbutiken (jättefint sortiment och otroligt engagerad ägare), Butiken Under (60- och 70-talskläder, mest för barn, både gammalt och nyproducerat), Tant Gredelins garderob (enbart begagnat i fint skick), Uni (nyproducerat retro) och så vidare och så vidare. Man kan eventuellt märka en viss trend här, jag har börjat snegla mer och mer på ekologiskt och retro, kalla det att viljelöst följa med tidsandan om du vill.

Klänningen på bilden kommer från Under och är en originalklänning från 60-talet eller så, sydd eller iaf designad av en dam från min barndomsstad. Roligt.

På Tant Gredelin hittade vi jacka, ytterbyxor och mössa från Polarn o. Pyret, riktigt billigt med tanke på vad de kostar nya. Tanken var att plåta Lillan i dessa dresser men det var inte hon riktigt med på tyvärr.

Vi åt riktigt gott också, till exempel fikade vi på ett italienskt fik på lördagen och middag åt vi på restaurang Gondolen, 11 våningar upp med Katarinahissen. Otroligt vacker utsikt.

Nu måste barnet väckas, och så måste jag packa upp min nyss mottagna leverans från Tupperware. Sedan leverans av sängar, sedan Flygande Jakob med maken, sedan barnmorska.

Maken och Lillan har åkt till Norrlandet, kommer inte tillbaka förrän på tisdag. Jag saknar dem redan. Jag fick en liten glimt av sovande bebisplutt på facebook, och jag fick direkt en impuls att smeka henne över den babylena kinden. Buhu.

Själv ska jag och modern åka till Stockholm, bo på hotell och gå på teater. Lyxigt! Hoppas det blir god mat också, som jag inte får halsbränna av. Får inte glömma att packa minst två paket Rennie. De stora flickorna ska med också, fast bo hos systern i Vasastan. Roligt för dem. Den äldsta har hela veckan pratat om hur kul det ska bli... att klippa håret! Antar att hon gläder sig åt annat också, men sådär är hon. Häromdagen beklagade hon sig över att hennes långa håret hängde ner i ansiktet och hindrade henne "i akademiska frågor", antar att hon menar när hon sitter i skolbänken. Ibland är hon så hysteriskt rolig.

Imorse kunde man dock hålla sig för skratt. Fredagar är hennes tidigaste dag, hon börjar "redan" klockan 08.30, i jämförelse med tis-tor då hon börjar vid halv tio-snåret. Jag har väntat på den här dagen, och nu kom den. Fem minuter innan bussen gick hade hon fortfarande väskan kvar i sitt rum, håret var oborstat och vantar och mössa hittade hon inte ens. Halvt i upplösningstillstånd inför tanken på att komma försent skällde hon ut allt och alla, innan jag sa till henne att strunta i bussen och ta cykeln istället. Hå hå ja ja.

Vi har ju fått rutin på att påminna henne om att lägga fram kläder, packa väskan och ha koll på mobilen innan hon lägger sig, antar att det är läge för ännu fler rutiner nu (som ytterkläder på rätt ställe). Vi tröttnade på att tjata om att hon skulle gå upp så nu väcker vi henne bara och sen får hon komma när hon kommer (och komma försent om hon inte kommer i tid). Problemet är att när hon börjar 09.40 kommer hon ju i tid även om hon inte masar sig till köket förrän halv åtta-åtta. Jag funderar på att införa en stopptid för frukosten, att den dukas bort 07.30 till exempel. Mat älskar hon ju, så tanken på att missa käk kanske kan få fart på henne, där tjat i kvadrat visat sig verkningslöst.

På tal om masning, nu borde jag dammsuga huset som jag tänkt mig och sedan packa min väska. Ska bli kul att komma iväg lite, och åka kommunalt och gå i affärer utan att krångla med barnvagn hit och dit. Det är något jag inte kommer att sakna, när barnen kan gå själva så långa sträckor att de inte behöver åka vagn.

Rätt onödigt inlägg

I vecka 28 redan, jag fattar inte hur snabbt tiden gott. Magen börjar bli stor och foglossningen har ropat hej. Halsbrännan liksaå.

Nu är det dags att sova middag.

Nya Jag

Hjälp, vad jag öser ut blogginlägg nu då? Man får ju passa på när barnet sover, snart vaknar hon och så ska det städas och kanske bakas något till ikväll. Här är iaf den utlovade bilden på Nya Jag, hos Systern i Vasastan. Lill-Pluttan fick vara med på ett hörn också, men så är det ju. Hon är fortfarande som en del av mig känns det som. När går det över?

Choklad!

Idag födelsedag, igår bröllopsdag. Efter att arbetsdagen var avklarad festade vi loss med kotletter i gräddsås, potatis och vinbärsgelé, och så chokladfontän efteråt. Vi köpte fontänen till bröllopsfesten och har lyckats använda den tre gången hittills. Helt säkert hade det varit billigare att hyra en, men är man ett prylgalet par så är man.

Mango, banan, ananas, jordgubbar och physalis skurna i bitar spetsades på fonduepinnar, doppades i chokladen och avnjöts. Vi åt så vi nästan sprack, jag själv började känna mig yr och tänkte på min farmor som nästan svimmade och fick ledas omkring efter en bättre middag för många år sedan.

Frustrerad bebis

Så här går det när mamma försöker prata med sina vänner på msn. Lillan klättrar upp i vagnen, klagar länge men somnar sedan i ren frustration.

Grattis till mig!

Så fyllde man år då, igen. Jag tycker ju egentligen att det är lite fånigt att hålla på och fira gamla människor som passerat 25-årsgränsen. Iaf om man har barn, då känns det vettigare att lägga krutet på kalas och presenter till dem.

Imorse var jag dock pinsamt förväntansfull, jag vaknade till flera gånger frampå morgontimmarna och undrade 1) kommer familjen att komma ihåg mig överhuvudtaget? 2) kommer de i så fall att sjunga för mig? 3) kommer jag att få några presenter? Som ni ser, värre än en femåring.

Son tur var besannades mina drömmar och jag fick både skönsång och present. Presenten var bara en, men desto större: En symaskin! Något jag önskat mig i massor med år, det senaste året dessutom påhejad av äldsta dottern. Den allra bästa presenten var dock att se alla samlade i vårt sovrum: Maken och mina tre barn i sängen och den fjärde sparkandes i magen. Vilken lycka!

Tågtur

Nyss hemkommen från två dagar hos syster i storstaden. Jag har klippt håret, lillan har charmat alla hon mött (förutom en surtant på tåget hem). Utöver det har vi gått lite på stan, köpt några onödiga men trevliga barnsaker, tittat på förvildade harar i staden, släpat på kilovis med packning, funderat på hur kul det egentligen är att åka tåg själv med en ettåring? När jag åkte tåg i försomras sa jag "aldrig mer", nu säger jag nog mera "kanske om ett år". Då kommer jag iofs att ha en bebis i krypstadiet också, så det lutar nog att det inte blir några tågresor med småbarn alls, på ett tag.

Sammantaget har det dock varit bra. Förutom min och lillans packning hade jag släpat med mig reseängen, och i den sov hon som en dröm hela natten. Förutom resan var det sömnen som oroade mig mest, så det kändes så bra att det fungerade. Syster bjöd på god mat i går kväll, och håret blev precis så bra som jag hade tänkt mig, om inte bättre. Bildbevis dyker kanske upp imorgon, om jag orkar. Nu ska jag och den bättre hälften se det senaste nedla... *hosthost* delen av amerikanska "The Office".

Populär gunga

Nyupptäckta kompisgungan i fina lekplatsen är mäkta populär. Så populär att man till och med somnar i den.

Höstutflykt och Lite om nya skolan

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, så jag vet knappt var jag ska börja.

Förra lördagen var vi till exempel ute och i ett naturreservat hela familjen. Lillan åkte vagn, övriga barn tvingades gå (mellandottern var dock ganska sugen på att åka vagn på slutet). Se vilken tjusig make och så alla trevliga Tupperware-burkar som man plattar till och tar noll plats när man ska hem igen!

Vi hade en helfin dag, hoppas vi gör om det snart igen. Tänk om man vore duktig nog att åka dit nästa vinter och åka skidor med de stora och ha de små i vagnen? Det finns nämligen tillbehör till vrålåket (som kan lånas av arbetskamrat) så att man kan använda den som en liten större pulka, fast med sele.

Jag har gått på informationskväll om en Alphakurs som jag har tänkt gå i höst. Verkar jättelovande, följ gärna med!

Idag var jag på möte på äldsta dotterns nya skola. I vanliga fall brukar man komma hem från sådana tillställningar med gråten i halsen och fundera på om hon överhuvudtaget kommer att ta sig igenom grundskolan. Idag var det idel lovord. Kan ni fatta det, idel lovord? Specialpedagogen som var med skrattade och sa att "ja, vad sitter vi här för egentligen?" Visst kan det komma sämre tider och det ska såklart göras en handlingsplan för att täcka upp dem, men jag vågar nästan säga att det inte kommer att behövas. E är för första gången under sin skoltid, på rätt plats. Det är så bra att man vill gråta. Dels av glädje, dels av sorg över allt som gått fel och alla som hanterat henne fel. Och så tankarna, vad hade hänt om hon inte hade bytt skola? Tre år till av frustration och understimulering. Jag är så glad att slippa den gamla skolan så det är inte sant. Det här är bättre än att vinna högsta vinsten på lotto, på allvar!

"Det är en regnig sommar vi har..."

Det regnar, men idag ska jag banne mig släpa mig iväg till Öppna Förskolan. På måndag börjar jag ju jobba, så nu känns det som att jag måste krama ur det sista ur föräldraledigheten. Jag ska visserligen bara jobba måndagar och tisdagar, så det är egentligen inte alls synd om mig (men man kan ju låtsas). Vill någon bjuda mig på massa tröstchoklad är det dock helt ok!

Finally!

676 kr fattigare är jag äntligen i hamn.

Fan ta SJ!

Jag brukar inte svära, men nu är måttet rågat. Jag har suttit i snart 45 minuter och försökt boka en tågbiljett. Nu är jag inne på fjärde försöket och det går bara inte! Hur jag än försöker kommer jag inte längre än till betalningen, nästa sida vägrar laddas. Vad som irriterar mig ännu mer är att priset har ändrats varje gång, från 509 till 584 till 618 kr. Hade köpet gått igenom första gången hade jag alltså fått ett helt ok pris, nu missar jag det bara för att sidan krånglar och vem *** vet hur många gånger mitt konto har belastats.

Nu tänker jag cykla in till järnvägsstationen och skälla på någon, och kanske få en biljett för det dubbla mot vad jag hade hoppats. Morr!!

"SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än/men du ser rätt krasslig ut snart hörs ditt sista tut..."

Tjohoo!

Barnen är skickade till skolan, diskbänken är ren och allas tänder är borstade. Då åker Lillan och jag på en cykeltur på jakt efter en trevlig lekplats. Jag får ju sluta kalla henne Bebisen nu när hon snart ska bli storasyster.

Fortsättning!

Efter att barn och make satts i land i lördags, åkte jag och dottern vidare och vi hade en riktigt trevlig tur. Nu har ju båtarna slutat åka, men nästa år ska vi nog ta en tur igen. När vi steg i land möttes vi av resten av familjen. Eftersom vi var vid stadens lekträdgård, beslöt vi att stanna där en stund istället och äta vår medhavda matsäck. Bebisen åt mest grus.

Sammanfattningsvis blev det inte som vi hade tänkt oss, men det blev riktigt bra iaf. Som livet brukar vara :)

Solregn. Båtbuss.

Vi, familjen minus äldsta dottern, tänkte göra en båtutflykt. Eller ja, Bebisen hade minsann inte tänkt sig att åka båt och det talade hon om. Maken och hon fick stiga av efter 5 minuter och jag och mellandottern fortsätter nu ensamma. Fortsättning följer.

Kanske stans sunkigaste lekplats

Orka göra annat än mobilblogga när man varit vaken sedan 04.30 i morse. Tur att det finns lekparker i närheten, även om just den här inte verkar ha underhållits sedan 1989.

(Tillägg i hemmets lugna vrå: Notera det kvarglömda leksaksgeväret på lekställningen, apropå inlägg hos Lady Dahmer och Elisabeth. Hur tänker man när man låter sitt barn leka med vapen? Jag bara undrar)

Arbetskraft

Idag kommer svärmor och svärfar, imorgon även makens moster. På söndag vankas släktkalas + barnvälsignelse av telningen. Man kan ju ana vad som sysslas med när besök och kalas vankas: Städa, baka och stressa. Hittills har vi hunnit baka bullar och... nej inget mer. Maken drog iofs sitt strå till stacken igår och tvättade fönstren, gissa om jag var glad att jag slapp!

Nu ska jag vila i 29 minuter och 32 sekunder, sedan är det dags att väcka Bebisen och så börjar springet igen. Härligt, men arbetsamt är det med en sådan liten sockersmula.

Hälsningar från blåbärsskogen

Det regnade faktiskt inte, så vi var ute i en och en halv timme. Först plockade vi bär, sedan utforskade lillan skogen som världens skogsmulle. Nu har vi ätit och sovit och gett oss ut igen.

Det är inte lätt att ta kort på någon som aldrig är stilla

Bebisen gör allt hon kan för att riva huset. Allt släpar hon fram, blöjor, skor, leksaker, nycklar, min plånbok. Själv lyckades jag spilla inlagd gurka över mig själv och köksbordet, så det rann mer på golvet osv osv. Jag har inte orkat skura så golvet är alldeles klibbigt. Nu ska jag ringa jobbet, sen ska jag och Putte ut i blåbärsskogen, om det inte regnar. Men det gör det väl.

Hem, kära hem...

Sitter här med lite hus-ångest. Ända sedan vi flyttade in har vi haft vetskap om att huset, byggt samma år som maken kom till världen, skulle behöva lite TLC här och där. Förra ägarna var ju inga renoveringsälskare, direkt (och det de har gjort, har de gjort slarvigt eller direkt felaktigt). Nuvarande ägarna är ju heller inga händiga hantverkare, vet ju de som känner oss. Kunskap och erfarenhet kommer ju visserligen med tiden, men innan man är där känns tröskeln förbaskat hög, måste jag säga. Man är ju rädd att göra kostsamma fel, skämma ut sig i byggbutiken, göra pinsamma fel som grannarna skrattar åt på sina gardenparties som de inte bjuder oss på osv osv.

Nu har vi dock kommit till den punkten att vi funderar på att sälja huset, och då måste vi ju fixa till det. Jag har morskat upp mig, ringt hantverkare till höger och vänster och det känns som att jo, nu är bollen i rullning iaf. Garagepanel ska vi försöka fixa själva (kanske med hjälp av händiga vänner/släktingar/övriga vänliga själar? *blink blink*), ventilationskille ska vidtalas, skorsten skulle tydligen kläs i plåt (plåtslagare), badrum ska vi ta tag i så snart diverse festligheter (bebis) är avklarade. Bit för bit ska vi ta oss upp på torra land. När vi väl är där, kan vi sätta oss i soffan igen och titta på våra älskade DVD-serier. Med hälsosamt tilltugg såklart!

Cyklar och segelbåtar

Vädret var så fint att vi inte kunde hålla oss ifrån stranden. Jag, äldsta dottern och Bebisen cyklade dit den här gången, och ja... det var lika jobbigt som det låter. Den enda trösten är att det iaf inte var lika jobbigt som när vi cyklat hit de andra gångerna. Konditionen har förbättrats något till min stora förvåning och glädje :)

Stranden var invaderad av segelbåtar i massor, och ett och annat tält där långväga gäster pillade med sina Trangia-kök. Det är ju någon slags segeltävling upptäckte vi senare. Bada gick ju iaf, till och med modern tog sig ett bad eller två, innan vi fick tänka på den svettiga hemfärden.

Badväder

Bebisen njuter av sand och vatten. Jag och mellansystern har badat oss och njuter av eftermiddagssolen. Strax ska vi hem, laga mat och kanske baka en svartvinbärspaj.

När katten är borta dansar råttorna på bordet...

... eller så hyr de svåra Bergman-filmer.

Till det ska jag svulla med sunkigt videobutiksgodis och Pringles. Kanske lite kolsyrat vatten till, och så min hemlagade paj såklart.

Troligtvis kommer jag att sova innan jag är halvvägs igenom filmen.

Grill master

Så, nu är tre dagars fotbollscupande över. Jag och flickorna har haft lika roligt allihop, fast på olika sätt.

Huvudpersonen har spelat med bravur och fått massor med beröm både av tränare och andra föräldrar. Jag, som annars bara ser de matcher de förlorar, lyckades idag åse när laget vann sin match, och det på straffar! Nervigt så det förslår. Sammanlagt kom de som nummer tio av sexton lag, och det trots att de var ett år yngre än de andra spelarna. Fortsätter de i den här stilen ska det bli roligt att se hur långt de går.

Äldsta dottern fick igår uppgiften att vara funktionär tillsammans med mig, då maken är på semester i Norrland med Bebisen. Jag var beredd på vad som helst från trumpet samarbete till totalvägran, men det blev ingetdera. Hon älskade det! Igår grillade hon hamburgare och korv i sex timmar, och tog endast motvilligt en kort rast med mig. Idag var vi egentligen lediga, men hon anmälde sig frivilligt och stod med grilltången i handen från åtta på morgonen till två på eftermiddagen, då jag fick slita henne därifrån för att vi skulle åka hem. Helst hade hon nog stått kvar resten av dagen. På den lilla rasten jag lurade henne till att ta på förmiddagen, stod hon och iakttog bilarna som kom åkande till området. "Där kommer det bilar" sa hon, "och nya kunder!"

Själv hade jag gruvat mig i dagar innan för hur jobbigt det skulle bli. Visst, gårdagen och i ännu högre grad fredagen var utmattande med sitt urusla väder, men det var ändå roligt hela tiden. Barnen spelade så bra, de andra funktionärer jag jobbade med var så trevliga och hjälpsamma och det gick riktigt bra att kallprata med de andra föräldrarna. Idag stannade jag kvar på området hela dagen och njöt av att vara utomhus. När jag inte har möjligheten att uggla framför datorn inser jag hur trevligt det faktiskt är att få lite frisk luft. Vilken tur ändå att hon inte spelar schack!

I arla morgonstund

En kopp kaffe. Dagg i gräset. Om en stund ska jag vandra iväg för att titta på dagens första match, men just nu sitter jag här, i ett tält, och har det ganska bra.

Soccer mum

Nu har jag gjort det igen. Överbelastat mig själv med uppgifter, vill säga. Vissa dagar går utan att jag gör någon enda nyttig sak, sedan följer dagar då jag nästan knäcker mig själv.

Idag har jag lyckats med att skjutsa fotbollsbarn fram och tillbaka till cup, baka bröd, koka saft, göra pajer, med mera. Mellan varven stod jag även och tittade på två matcher, varav den ena i spöregn och halv storm. Efter den matchen blev det hem och slänga in alla kläder i torkskåpet, häva in ungen i duschen, äta mat och sedan var det dags att åka tillbaka igen. Inte vann de något heller.

Nu sitter jag och väntar på att fotbollsbarnets fotbollskläder ska bli klara i tvättmaskinen, så jag kan slänga in dem i tumlaren och gå och lägga mig. Imorgon blir det att ställa upp som funktionär hela dagen, och på söndag ska jag glo på matcher igen.

Ibland önskar man nästan att hon spelade schack istället.

Sena nöjen

Man kan fundera över det förnuftiga i att sätta igång att koka saft, göra biffgryta, rulla frikadeller och tvätta kläder, allt efter klockan åtta på kvällen? Särskilt som man inte är någon nattuggla längre utan helst vill ligga i sängen klockan tio.

Nåväl, mellandottern hjälpte till med frikadellerna så vi blev klara till sist. Tre liter vinbärssaft blev resultatet av saftkoket, troligen mitt bästa resultat hittills i min husmorskarrär. Tyvärr tog sockret slut så det blir korthållbarhetsvarianten som hamnar i frysen, men det är väl lika bra det.

Lill-Pluttan håller på och anpassar sig till nytt schema med bara en dagslur, så hon är extremt gnällig såhär dags på dagen när hon egentligen brukar sova. Mamman är ju också van att ta sig en liten lur vid samma tid, så nu är det segt. Lägg till att den lilla är en militant utemänniska som skriker högt så fort hon ser ytterdörren öppnas. Stänger man den utan att hon får gå ut blir hon helt knäckt och nedbruten. Igår skickade jag iväg henne på promenad med storasystrarna, den ena efter den andra. Det blev ju lugnt en liten stund iaf.

Nu längtar jag efter kaffe och tidningsläsning. Ligga i hängmattan och läsa IKON 1931 hade också varit underbart, om man nu hade haft någon hängmatta.

En huslig dag.

Idag har jag varit rent ohemult huslig, för att vara jag i alla fall. Till lunch lagades det polarbrödspizza från Linda Skugges kokbok. Det känns lite underligt att läsa hennes hemmafruidealiserande texter när man vet att hon numera är skild och har gjort någon slags sen tonårsrevolt. Nåväl, maten var god i vilket fall.

Till middag hade äldsta dottern engagerats, och hon tog sig an uppgiften att laga spaghetti och köttfärssås med liv och lust. Det tog sin lilla tid, men hon tyckte det var roligt och det blev riktigt gott så jag fann ingen anledning att tjata. Det gör man så mycket ändå.

Själv lagade jag frikadeller (vilket var häpnadsväckande enkelt) till lill-Skruttan. Det åts med god aptit, och sen blev det till och med tinade jordgubbar från frysen till dessert.

Som kronan på verket slängde jag ihop en deg och kastade in i ugnen, så imorgon blir det nybakat bröd. Trevligt! Och ovanligt.

Jag plockade för övrigt vinbär tillsammans med de andra tre flickorna. Den minsta var nog mest engagerad av dem alla.

Bad!

De stora bygger upp, den lilla river ner. Mamman fryser och funderar på en kopp varm choklad.

Irritation!

De som är bekanta med helgon.net (och den nya helgon.se) har förmodligen märkt att man de senaste dagarna haft svårigheter att logga in. Eller svårigheter, sidan kan öht inte öppnas. Jag har i min frustration googlat lite och det verkar ju inte lovande. Sajten ska säljas, ägaren verkar vara inblandad i svarta affärer, bråk och skitsnack mellan ägaren och crew på helgon. Med sorg i hjärtat inser jag att jag nog loggat in på helgon för sista gången. Hittade ett blogginlägg som tar upp lite det jag känner nu: Det är dumt att endast ha koll på varandra på en community. Jag har åtminstone en polare där som jag har vare sig mobilnr eller adress till, och som jag skulle vilja hålla kontakten med. Förargligt!

För att inte tala om alla gästboksinlägg och mail som jag skrivit och fått där, och som nu är borta. Jag skulle vilja säga att det var bättre förr när man skickade gamla hederliga pappersbrev till varandra, men det gör jag inte. Fördelarna med nutiden överväger ändå.

När jag surfade runt hittade jag ett nytt community som heter likstrom.se och som tydligen är uppbyggt av de utsparkade medlemmarna i helgon crew. Jag har registrerat mig där med mitt helgonnick, för den som (liksom jag) har helgonabstinens. Jag har ändå varit medlem på helgon i nästan fem år, träffat många vänner och mött kärlekar där (de flesta olyckliga, men iaf). Nu är det troligtvis slut utan att man fått säga hejdå, och det känns lite snopet på något sätt. Nåväl. Är helgon dött så hoppas jag vi ses på likström!

Lagom är bäst

Igår hade vi ännu en utflyktsdag, och det får nog räcka med sådana nu. Jag, maken, Bebisen och lilla storasyster var till Smögen, äldsta dottern var hemma på egen begäran. Vi hade jättetrevligt, maken träffade flera bekanta och vi fikade på trevligt fik. Solen sken helt lagom mycket, barnen var på bra humör. Storasystern ringde en gång för att fråga hur mycket pasta hon skulle koka, så allt verkade bra där med. När vi kom hem var det lugnt några timmar, sedan kom överraskningen: Det knackade på dörren och där var min faster med sina fyra barn. Vi tog en promenad ner till hamnen och mina flickor och min lillkusin A (som är lika gamla) gick tillsammans och tisslade och tasslade. När vi kom hem tog storasyster med sig kusinen in på sitt rum och lämnade lillasyster utanför. Det är en tråkig sak det där, att de två gaddar ihop sig och får lillasyster att känna sig utanför. Att prata med storasystern hjälper inte så värst mycket, hon med sin gå-på-attityd kan inte riktigt förstå hur man kan hamna utanför. Vad det än beror på, så är det tråkigt att det blir så.

När kusiner och faster åkt hem och barnen gått och lagt sig, märktes det på äldsta dottern att det varit för många oförutsedda händelser den dagen. Vi blev osams om läsk och godis som jag hittade i hennes väska, hon svor och skrek och blev helt ifrån sig för att hon inte visste vad klockan var. Hon, som aldrig bär klocka och inte bryr sig ett dugg om vad tiden är! Men plötsligt var det väldigt viktigt, eller hon låtsades som det iaf. Efter många om och men och många krokodiltårar somnade hon iaf, och jag och maken kom överens om att imorgon stannar vi hemma. Stannar hemma och gör INGENTING, så kanske storasyster kan vara sig själv en stund.

Titta nu går jag!

Efter att ha varit ganska skeptisk till vad hon ska med den nya färdigheten till, har Bebisen nu kastat loss. Hon går så det står härliga till. Idag var vi till Havets hus. Själva besöket där var trevligt och barnen var nöjda, men efteråt blev det så sura miner hos vissa barn att vi valde att åka hem istället. Ibland är det svårt att tro att hon tagit sin medicin, även fast man vet att det är så.

Festival

Det regnar. Alla blev blöta. Bebis och pappa diggar till musiken.

Rockbruden

Dagens outfit för Bebisen är svart tröja med hällristningar på. Något för Arvikafestivalen nästa vecka. För övrigt vet jag inte om jag berättat om att liten har tagit sina första steg? För ca en vecka sedan. Alla var vi omåttligt stolta.

Äventyr väntar

På parkeringen utanför hällristningsmuseet. Vi såg på hällristningar, köpte mungiga (gissa vem) och besökte bronsåldersbyn. I den sistnämnda spanns det garn och sköts med båge, allt till barnens förnöjelse. Bebisen satt i gräset och plockade med gräs och halm, lycklig hon med.

Midsommar

Busa med syster är alltid roligt. Trots att det är sommar och man är på kusten, är det inomhuslek som gäller. Ute råder traditionellt midsommarväder dvs spridda skurar. Vi har köpt skaldjur och hutlöst dyra jordgubbar. Bebisen säger titta, titta om allting.

Japaner, japaner, japaner...

En av de allra bästa sakerna med att bo på hotell är hotellfrukosten. Våra japanska bordsgrannar blev alldeles kära i Bebisen och tog minst 5163 kort på henne. Myten om de ständigt fotograferande japanerna känns inte helt ogrundad.

Kött

Efter en lång dag fylld av allehanda trevligheter, avrundar vi det hela med ett besök på Jensens Böfhus. Här ska ätas kött!

I Stockholm igen

Vi åkte till Skansen och drog en apa i svansen! Eller nä, vi tittade på gamla hus istället. Det här var Bollnässtugan.

Sax vinner över påse

Maken och jag sten-sax-påsade igår om vem som ska storstäda huset, inklusive tvätta fönster och damma. Gissa vem som vann? :D

I gengäld ska jag visserligen se till att vi får nytt garagetak och ny puts på skorsten (jag med min höjdskräck! jag försöker se det som kognitiv beteendeterapi), men hellre det. Hellre det.

Man vill ju vara med där det händer

Väldigt nöjd bebis i sele ska följa med pappa till köket och steka pannkakor. Igår åkte hon ryggsäck och tittade på när storasyster spelade fotboll. Idag blir det kanske en promenad i skogen.

Vatten och bröd

Stackars övergivet, utsvultet barn sitter på golvet och äter torr brödbit från igår. Hoppas ingen skvallrar för socialen.

Stora och små knasigheter

De stora flickornas kusin tar studenten idag. Äldsta dottern funderar kring det här när hon själv ska ta studenten, och räknar ut att då kommer Bebisen vara 7 år gammal. Hon slutar sitt första skolår, och storasystern sitt sista. Vi häpnar lite över detta faktum, och sen säger jag att det blir ju kanske inte det allra sista för storasystern, om hon ska fortsätta läsa på universitetet. "Ja, det måste jag ju" medhåller hon, "eftersom jag ska bli veterinär". Jo, det har hon ju nämnt förr (även om vi har funderat lite över det yrkesvalet då hon är ganska rädd för en hel del djursorter, inklusive vissa katter). Hon fortsätter: "Jag vill ju bli veterinär så jag kan tjäna pengar. Först ska jag betala min pension och mina lån och så, och sen ska jag ta det lugnt. Jag ska bo i en etta (för att ha låga kostnader antar jag att hon menade)..." och sen hörde jag inte mer för hon var på väg ut till cykeln. 

Det är ju för roligt att höra barns tankar om livet. Ganska ovanligt också att en flicka säger att hon väljer ett yrke för att hon vill tjäna pengar. Ungen är i och för sig ganska ovanlig hela hon. 

Bebisen var ju knasig i morse också. Efter att ha ätit välling och busat enligt vanliga rutiner, kom hon på att under vår dubbelsäng har hon ju aldrig varit förut. Hon kryper in, och inser att det gjorde nog kanske ont i huvudet att slå i spjälorna hela tiden. Hon gnäller högljutt och jag sträcker in handen för att försöka rädda henne (den andra impulsen var att ta en bild, för hon såg så otroligt rolig ut där hon var fastkilad under sängen, man såg att det här var inte alls det hon hade tänkt sig). Bebisen kommer på att istället för att ta emot min hjälp backa sig ut, och det var väl bra det. Själv är bäste dräng! Om än ganska dammig ibland.

Jeppar på berget

Vi hittade en hage med en massa fårskallar. Synd (eller kanske tur) att Bebisen inte är vaken.

Cykelbebis

Tretton minuters cykling, sen somnade hon gott. Tur att det är uppförsbacke så huvudet inte hänger så. Vi måste verkligen köpa ett sånt där nackstöd.

Om man ska komma någonvart här i livet

Vad gör man om mamma inte fattar att man har tråkigt utan bara sitter vid datorn? Man kryper från köket, till vardagsrummet, ut genom den öppna altandörren och ut på altanen, hela tiden högljutt gnällande. När mamma till slut hinner ifatt en, står man nedanför gungan och sträcker upp armarna. Nu har Bebisen gungat i en kvart, alldeles lycklig.

Flitigt barn

Mellandottern var sugen på att tjäna pengar, så hon fick klippa gräset. Det var arbetssammare än hon trodde, om man säger så. Maken och Bebisen provar bärryggsäcken, med gott resultat

Ute är kallt, ungen är glad

Vad ska man säga? Ungen har gnällt, gnällt och gnällt hela morgonen. Sen öppnar man dörren och se så glad man kan bli! Jag fruktar att det snart kommer krav på Mulleskola.

Motivation?

Det blåser och ser skitkallt ut ute. Bebisen kryper runt i huset, själv sitter jag vid datorn och verkligen längtar efter att gå ut. Not. Om trekvart kommer mannen hem för att luncha och då är tanken att jag ska ha avverkat ett cykelpass tillsammans med lilla damen. Vad det inte lockar. 

Jag tror jag lägger in lite tvätt i maskinen istället (det är illa när det känns som ett bättre alternativ).

Ta da!

Kolla in här då! Utvecklingen går sannerligen framåt för den lilla :) Får man bara hålla i något, må det vara bara ett grässtrå, känner man sig så stadig att man kan stå på egen hand (tills de runtomkring en börjar tjoa och skrika och man sätter sig i rena förskräckelsen).

Bilden är från i förrgår redan, men jag och Bebisen har haft fullt upp med att besöka min väninna och lilla låtsaskusinen. De små hade roligt ihop som vanligt, lille kusinen gick i barndom och ville sitta i barnstol och bli matad med bebissked. Bebisen övningsstod igen, mammorna drack kaffe och babblade allt de orkade. Man måste verkligen göra det ibland! Bara häva ur allt man har i skallen och ersätta det med kaffe och en lång promenad.

Nu står framtidshoppet på golvet och säger "um, um, UUUUMM!" vilket troligtvis betyder "ge fan i datorn nu och gå och lägg mig" vilket jag antagligen borde göra.

Fortsättning i gröngräset

Kepsen kom på till slut och här knipsar vi maskrosor med bananskeden i högsta hugg.