Nattvak

Känner mig yr och nästan sjuk efter att ha vaknat tre gånger i natt av febrig och hostig goseplutt. Inser hur bortskämd jag är med en unge som i vanliga fall sover hela natten (tolv timmar).

Det finkulturella barnet

Vi har ett litet barn, som när det blir stort antingen kommer att älska eller hata Mozart. När hon ska somna för natten: Mozart! Om hon vaknar på morgonsidan: Mozart! Mozart Mozart Mozart, jag håller själv på att bli lite less. Men det funkar ju, jag ska inte klaga. I natt sov hon hela 11 timmar i sträck, utan det minsta krångel. 

Framåt, ständigt framåt...

Kurandet fortskrider och nätterna blir bättre och bättre. Nu är snart uppföljningsveckan slut och då ska vi justera hennes schema lite, sen tror jag det blir super. Imorse klarade hon av självaste vargtimmen (04-07) utan att vakna till på riktigt. Blir hon bara av med hostan också så kanske hon sover ännu bättre. Vintern kunde ju till exempel vara slut snart? Denna lömska sjukdomsalstrare. 

Idag var vintern iofs ganska trevlig. Stora barnen åkte pulka, först med oss föräldrar som åskådare sedan ensamma. Efter två timmar (!) kom de till slut hem. Man kan tydligen ha roligt i backen, även om man är 10 och 12 år :)

Lillbubblan har börjat äta puré till slut, efter idogt trugande. Nu äter hon puré till lunch, mosad banan till mellanmål (inte så populärt men jag fortsätter tjata... det är ju så praktiskt om de kan äta mosad banan om man är borta nånstans), gröt till kvällsmat och välling till nattslurk (förutom ikväll då, när hon helt valde bort vällingen). Trägen vinner!

Hostor och handväskor

Barnet har blivit förkylt! En massa slem och hosta har flyttat in hos henne :(  Natten har därför varit full med uppvak mellan 04-07... varje kvart typ. Nu har jag gett henne lite extra sovtid (9-11) och hoppas att dumma sjukan snart går över. Det vore ju skönt att sova lite själv, också. Nu sprätter jag upp som en fjäder varje gång babymonitorn kraxar till, upp och ut i hallen och ramsa utanför hennes dörr. Förstår varför jag tog upp och ammade henne på natten under så lång tid, man får ju faktiskt sova mer (på kort sikt) om man gör det än om man håller på så här. Men nuuu ska vi ha fokus och ta nya tag imorgon. Fick ett tips på annawahlgren.com om att ställa en rödlök i kokhett vatten i sjuklingens rum på natten så att det lättar upp luftvägarna. 

För övrigt var vi till stan igår, jag och äldsta dottern. Strosade runt lite på bokrean (jag köpte mig en nobelpristagare, så nu behöver jag inte låna av dig Helen!), köpte semlor (E valde en med chokladgrädde, mycket skumt... det är ingen ordning på saker nuförtiden), och lite småkläder på H&M (E hittade en liten handväska på ungdomsavdelningen, och blev omåttligt stolt). 

NUU är dags att väcka barnet! *stressar*

Kurandet fortskrider

Nu har vi då alltså avverkat natt nummer 3 av kurandet. Bebisen vaknade inatt ganska många gånger, särskilt i vargtimmen mellan 04-06, men somnade om med hjälp av ramsa och Mozart (tur att man inte bor i lägenhet längre, och behöver oroa sig för vad grannarna tycker om dylika påfund)! Jag behövde alltså inte gå in i hennes rum alls, stod bara utanför och ramsade. Helt fantastiskt att det funkar, jag upphör inte att förundras. 

Äldsta dottern har nyss kommit hem från sin pappa och går omkring i huset som en osalig ande. Ena stunden läser hon högt för mig ur en faktabok om djur och växter (och förargas över att de vill beskriva så enkla saker som gräs, slem och skalbagge. "Tror de inte att man kan det, bara för att man är barn?"), nästa stund provar hon kläder och suktar efter passionsfrukterna i fruktskålen. Nu gick hon för att leta memorystick, men det var nog bara en förevändning för att få hasa omkring i alla rum utan att göra något särskilt alls. 

Familjelivstankar

Sitter här och kurar lilla Bebisen, det låter ju som en paradox. Förklaringen är att hon nu känns mogen för hel natt, då hon äntligen börjat äta lite fast mat. Inte på långa vägar så mycket som hon skulle behöva, men mer än tidigare iaf. Igår kväll blev alltså dagen D, start av kur. Hon somnade så fint kl 20.15, efter en kvarts nattning. De första nätterna ska man vara vaken och beredd att få barnet att somna om ifall det vaknar, så här sitter jag. Hittills har det varit alldeles tyst, men det blir väl andra bullar framåt 04-05-tiden på morgonen. Imorgon ska jag sova och överlåta Bebisen till Maken, med undantag för amning och hjälp med nattning på dagslurarna. Förhoppningsvis klarar han de senare på egen hand, så jag får iaf några timmars sömn i taget. 

Som hjälp i natten har vi allas vår vän familjeliv.se. Jag plöjer mig igenom forumens alla trådar och inlägg, särskilt de sorgliga eller uppenbart påhittade. Vad sägs till exempel om en kvinna som påstår sig ha ett förhållande med sin svärfar, eller hon som hittat bevis för att pojkvännen har ett sexuellt förhållande med sin syster? Det är fascinerande hur många som tror att de är sanna och rusar dit med sina åsikter och råd och hjälp. Lite elakt tycker jag nog att det är mot de som uppriktigt och naivt engagerar sig för någon som bara luras. Som Konstfackseleven som låtsades självmordsbenägen på en bro och satte igång en hel apparat med intagning på psykakut och hela baletten. Jag kan förstå hennes tanke om att testa systemet, men det kunde ha räckt med den där diskussionen hon säkert hade med sina kurskamrater en blöt kväll, om hur illa ställt det är med psykvården i Sverige idag (vilket iofs är sant), och att man borde bli patient för en dag och visa upp det hela som en konstinstallation. Fint tjejen, men läste din mamma aldrig sagan om vallpojken som skrek "Vargen kommer, vargen kommer!" för dig? Det borde hon ha gjort. Om du inte läst den: Gör det. Har du läst den: Läs den igen, och förstå budskapet den här gången.

Livet som det är

Jaha, vad har vi att rapportera om idag då?

A har pendlat mellan att vara min värsta mardröm (när hon vägrade äta burkmaten jag serverade förut idag) till min underbara älskade, långt efterlängtade lilla mirakelbebis (när jag iakttog henne nyss, sovande så sött i spjälsängen).

Jag brukar ju inte vara så personlig i min blogg, och jag inte om det är så bra att vara det heller. Har man sagt eller skrivit något så går det ju aldrig att ta det tillbaka. Någon som man inte ville det, går plötsligt omkring och vet alldeles för mycket om dig, och det finns inget du kan göra åt det. Så jag brukar vara ganska tyst, och mest skriva om det roliga eller lite dråpliga. Well, beware of det deppiga blogginlägget:

Jag är inne i en ganska så jobbig period sedan kanske ett par veckor tillbaka. Eller ja, det är inte jobbigt hela tiden och det har varit värre, men jag har sett bättre dagar också. Dagar när jag inte gråter hejdlöst för att min bebis inte vill äta, dagar när jag inte känner mig totalt värdelös och undrar varför jag överhuvudtaget existerar. 

Det som ger mig hopp är att jag inte orkar vara ledsen hela tiden. När det känns som allra jobbigast dröjer det en liten stund till och sen blir det bättre, det är min erfarenhet av livet. När A vägrat sig igenom lunchen förut, jag gråtit och hatat (mig) och önskat mig långt, långt därifrån, överraskar hon mig med att dricka en halv flaska välling i min famn, när vi sitter och tittar på Debatt med Janne Josefsson. Ämnet var bland annat Knutbydramat och Åsa Waldau var en av gästerna. Jag kommer nog alltid tänka på välling när jag ser henne from now on.

En annan stötesten har ju varit, och är sömnen. Periodvis är allt frid och fröjd, hon somnar så fint och sover sina 11 timmar med ett kort uppvak för mat. På dagarna somnar hon efter 2 minuter i sin säng. Andra dagar vägrar hon somna, skriker, gråter och klockan blir både 21 och 22 innan hon till slut, som ett andetag man knappt vågar andas, slocknar. Bara för att, såklart, vakna både två och tre gånger på natten som följer. De dagarna är även dagslurarna plågor, som jag våndas inför redan på morgonen.

Nu har vi bestämt att det får vara nog. Nästa fredag kväll ska vi påbörja SHN-kuren, hjälpas åt båda två, vara konsekventa och säkra. Jag känner mig redan styrkt i föresatsen, barnet måste få sova! Nyss var jag inne hos henne och fick henne att somna om. Vakna efter 45 minuter när man måste sova 2 timmar är inte acceptabelt, så jag höll henne i säkert tio minuter innan hon insåg att jag hade rätt. Sova bör man, precis som äta, annars dör man.