Soccer mum

Nu har jag gjort det igen. Överbelastat mig själv med uppgifter, vill säga. Vissa dagar går utan att jag gör någon enda nyttig sak, sedan följer dagar då jag nästan knäcker mig själv.

Idag har jag lyckats med att skjutsa fotbollsbarn fram och tillbaka till cup, baka bröd, koka saft, göra pajer, med mera. Mellan varven stod jag även och tittade på två matcher, varav den ena i spöregn och halv storm. Efter den matchen blev det hem och slänga in alla kläder i torkskåpet, häva in ungen i duschen, äta mat och sedan var det dags att åka tillbaka igen. Inte vann de något heller.

Nu sitter jag och väntar på att fotbollsbarnets fotbollskläder ska bli klara i tvättmaskinen, så jag kan slänga in dem i tumlaren och gå och lägga mig. Imorgon blir det att ställa upp som funktionär hela dagen, och på söndag ska jag glo på matcher igen.

Ibland önskar man nästan att hon spelade schack istället.

Sena nöjen

Man kan fundera över det förnuftiga i att sätta igång att koka saft, göra biffgryta, rulla frikadeller och tvätta kläder, allt efter klockan åtta på kvällen? Särskilt som man inte är någon nattuggla längre utan helst vill ligga i sängen klockan tio.

Nåväl, mellandottern hjälpte till med frikadellerna så vi blev klara till sist. Tre liter vinbärssaft blev resultatet av saftkoket, troligen mitt bästa resultat hittills i min husmorskarrär. Tyvärr tog sockret slut så det blir korthållbarhetsvarianten som hamnar i frysen, men det är väl lika bra det.

Lill-Pluttan håller på och anpassar sig till nytt schema med bara en dagslur, så hon är extremt gnällig såhär dags på dagen när hon egentligen brukar sova. Mamman är ju också van att ta sig en liten lur vid samma tid, så nu är det segt. Lägg till att den lilla är en militant utemänniska som skriker högt så fort hon ser ytterdörren öppnas. Stänger man den utan att hon får gå ut blir hon helt knäckt och nedbruten. Igår skickade jag iväg henne på promenad med storasystrarna, den ena efter den andra. Det blev ju lugnt en liten stund iaf.

Nu längtar jag efter kaffe och tidningsläsning. Ligga i hängmattan och läsa IKON 1931 hade också varit underbart, om man nu hade haft någon hängmatta.

En huslig dag.

Idag har jag varit rent ohemult huslig, för att vara jag i alla fall. Till lunch lagades det polarbrödspizza från Linda Skugges kokbok. Det känns lite underligt att läsa hennes hemmafruidealiserande texter när man vet att hon numera är skild och har gjort någon slags sen tonårsrevolt. Nåväl, maten var god i vilket fall.

Till middag hade äldsta dottern engagerats, och hon tog sig an uppgiften att laga spaghetti och köttfärssås med liv och lust. Det tog sin lilla tid, men hon tyckte det var roligt och det blev riktigt gott så jag fann ingen anledning att tjata. Det gör man så mycket ändå.

Själv lagade jag frikadeller (vilket var häpnadsväckande enkelt) till lill-Skruttan. Det åts med god aptit, och sen blev det till och med tinade jordgubbar från frysen till dessert.

Som kronan på verket slängde jag ihop en deg och kastade in i ugnen, så imorgon blir det nybakat bröd. Trevligt! Och ovanligt.

Jag plockade för övrigt vinbär tillsammans med de andra tre flickorna. Den minsta var nog mest engagerad av dem alla.

Bad!

De stora bygger upp, den lilla river ner. Mamman fryser och funderar på en kopp varm choklad.

Irritation!

De som är bekanta med helgon.net (och den nya helgon.se) har förmodligen märkt att man de senaste dagarna haft svårigheter att logga in. Eller svårigheter, sidan kan öht inte öppnas. Jag har i min frustration googlat lite och det verkar ju inte lovande. Sajten ska säljas, ägaren verkar vara inblandad i svarta affärer, bråk och skitsnack mellan ägaren och crew på helgon. Med sorg i hjärtat inser jag att jag nog loggat in på helgon för sista gången. Hittade ett blogginlägg som tar upp lite det jag känner nu: Det är dumt att endast ha koll på varandra på en community. Jag har åtminstone en polare där som jag har vare sig mobilnr eller adress till, och som jag skulle vilja hålla kontakten med. Förargligt!

För att inte tala om alla gästboksinlägg och mail som jag skrivit och fått där, och som nu är borta. Jag skulle vilja säga att det var bättre förr när man skickade gamla hederliga pappersbrev till varandra, men det gör jag inte. Fördelarna med nutiden överväger ändå.

När jag surfade runt hittade jag ett nytt community som heter likstrom.se och som tydligen är uppbyggt av de utsparkade medlemmarna i helgon crew. Jag har registrerat mig där med mitt helgonnick, för den som (liksom jag) har helgonabstinens. Jag har ändå varit medlem på helgon i nästan fem år, träffat många vänner och mött kärlekar där (de flesta olyckliga, men iaf). Nu är det troligtvis slut utan att man fått säga hejdå, och det känns lite snopet på något sätt. Nåväl. Är helgon dött så hoppas jag vi ses på likström!

Lagom är bäst

Igår hade vi ännu en utflyktsdag, och det får nog räcka med sådana nu. Jag, maken, Bebisen och lilla storasyster var till Smögen, äldsta dottern var hemma på egen begäran. Vi hade jättetrevligt, maken träffade flera bekanta och vi fikade på trevligt fik. Solen sken helt lagom mycket, barnen var på bra humör. Storasystern ringde en gång för att fråga hur mycket pasta hon skulle koka, så allt verkade bra där med. När vi kom hem var det lugnt några timmar, sedan kom överraskningen: Det knackade på dörren och där var min faster med sina fyra barn. Vi tog en promenad ner till hamnen och mina flickor och min lillkusin A (som är lika gamla) gick tillsammans och tisslade och tasslade. När vi kom hem tog storasyster med sig kusinen in på sitt rum och lämnade lillasyster utanför. Det är en tråkig sak det där, att de två gaddar ihop sig och får lillasyster att känna sig utanför. Att prata med storasystern hjälper inte så värst mycket, hon med sin gå-på-attityd kan inte riktigt förstå hur man kan hamna utanför. Vad det än beror på, så är det tråkigt att det blir så.

När kusiner och faster åkt hem och barnen gått och lagt sig, märktes det på äldsta dottern att det varit för många oförutsedda händelser den dagen. Vi blev osams om läsk och godis som jag hittade i hennes väska, hon svor och skrek och blev helt ifrån sig för att hon inte visste vad klockan var. Hon, som aldrig bär klocka och inte bryr sig ett dugg om vad tiden är! Men plötsligt var det väldigt viktigt, eller hon låtsades som det iaf. Efter många om och men och många krokodiltårar somnade hon iaf, och jag och maken kom överens om att imorgon stannar vi hemma. Stannar hemma och gör INGENTING, så kanske storasyster kan vara sig själv en stund.

Titta nu går jag!

Efter att ha varit ganska skeptisk till vad hon ska med den nya färdigheten till, har Bebisen nu kastat loss. Hon går så det står härliga till. Idag var vi till Havets hus. Själva besöket där var trevligt och barnen var nöjda, men efteråt blev det så sura miner hos vissa barn att vi valde att åka hem istället. Ibland är det svårt att tro att hon tagit sin medicin, även fast man vet att det är så.

Festival

Det regnar. Alla blev blöta. Bebis och pappa diggar till musiken.