Fortsättning i gröngräset

Kepsen kom på till slut och här knipsar vi maskrosor med bananskeden i högsta hugg.

Mindre populärt

Solkeps är ingen hit, tycker Bebisen. Jag sätter på den, hon tar av den. Nu går jag och hämtar en mössa med knytband.

I solen

Bebisen upptäcker spännande saker som maskrosor och Foppatofflor. Solen värmer. Sämre kan man ha det.

Några små inköp

Bebisen och jag har varit och köpt linda till storasysters stukade fot. Vi köpte lite mat också. Nudlar till de stora barnen, majskrokar till Bebisen och en Ritter Sport till mig. Mycket rättvist och bra.

Drakar

Det flögs även med drakar, även om det gick bättre uppe på berget.

Badtjejer

Bebisen åkte till Bästkusten och familjen följde med. Yngsta storasystern badade galet nog. Bebisen tog en promenad i vattnet och gnagde lite på stenar. Sedan satte hon sig i vattnet men det var så kallt och läskigt att hon började gallskrika.

På tåget

Jag och liten är på väg till Stockholm för att hälsa på syster. Jag var lite orolig för att Lillan inte skulle somna på tåget. En kvart efter avfärd såg det ut så här.

Och träningsvärk har jag också

Så här sitter man igen i sena timmen och skriver. Har maratonskrivit i familjelivs forum de senaste dagarna, så jag känner mig helt slut. Anna Wahlgren och hennes Sova-hela-natten-kur har hamnat i blåsväder och jag har gjort vad jag kan för att försvara och reda ut begreppen. De första trådarna har så hatiska så där var ingen idé att öppna munnen överhuvudtaget. Tråden jag skriver i nu har blivit riktigt sansad, så där kan det faktiskt komma frågor från människor som är ärligt intresserade och lyssnar. Kanske inte håller med, men är nyfikna. Det blir så mycket roligare att skriva då (och framförallt meningsfullt).

Igår var man på Spa, jobbet bjöd. Maken tog hand om Bebisen och jag var ifrån henne i hela nio timmar, det längsta hittills. Jag njöt verkligen av dagen (förutom att vara utan Lillan, det skaver alltid lite i hjärtat) på alla sätt. Resan dit genom det vackra, kuperade landskapet helt klätt i försommargrönt. Att få testa lite nya motionspass (qi gong och pilates), simma i utomhusbassäng, bada ångbastu med mera. Halva nöjet var nog att träffa arbetskamraterna också, det är så sällan man hinner prata ordentligt och nu har jag dessutom inte jobbat med dem på snart ett år heller. Tiden går så fort. Jag fick höra diverse skvaller om turbulens i ledningen, oväntade uppsägningar och nya graviditeter. Jag vet inte vad som hänt, det verkar vara någon grav-smitta som går på mitt jobb. Under 2008 och 2009 har fötts och kommer att födas sammanlagt fem barn. Visserligen är vi många anställda och många kvinnor (ca 40), men medelåldern är hyfsat hög, för att inte säga ca 40-50+. Alla fertila kvinnor verkar således ha fått för sig att föda barn samtidigt. Man tycker ju att vi kunde ha diskuterat det här lite sinsemellan och delat upp oss.

Idag fyller Lill-Pluttan 9 månader, grattis till henne! Hon stod dessutom på riktigt för första gången igår. Jag fick naturligtvis inte se, men Maken och hemmavarande storasystern berättade. Ska bli spännande att se hur länge det dröjer innan hon släpper taget och stapplar iväg på egna ben.

Den lilla valpen

Sitter och tittar på barnet som utforskar ute i hallen. Hon har fått syn på Mycket Spännande Boll, problemet är bara att det är en vägg och en barnvagn emellan. Hon pressar sig framåt, väggen på ena sidan och vagnen på den andra. Det går inte, hon pustar och backar. Vänder sig mot mig, pratar upphetsat. Tittar på bollen igen, den är ju väldigt fin. Gör ett nytt försök, pressar sig framåt centimeter för centimeter under högljudda stånkanden. Till slut når hon den och vilken glädje! Forskaren A har nått sitt mål! 

Nu har hon lekt med bollen en stund, och jag hör gruffande ljud från hallen. När jag kikar ut ser jag - mycket riktigt - Bebisen stå upp med stöd mot ytterdörren. "Jag vill uuuut..." säger hela hennes uppenbarelse. 

Nu har hon kommit över besvikelsen, tagit en mössa i handen och krupit in under min stol.

Hungrig unge

I förmiddags hade jag väckt den lilla solstrålen från sin förmiddagssömn och tagit med henne till köket. Bebisen fick leka lite på golvet medan jag hade lite saker jag bara var tvungen att göra på datorn, ni vet hur det är. Efter en stund började det klagas lite. Bebisen kröp ut i hallen, och in i storasysters rum. Där rev hon ner tunga boken från nattduksbordet, och jag hann tack och lov dit i tid innan hon rivit ur och käkat upp alla sidorna. Tillbaka till hallen. Här var ju inte värst skoj, så hon kröp till badrumsdörren och började banka på den. Därinne finns ju badskoj och roliga leksaker. Jag lyfte tillbaka henne till köket och råkade sätta mig vid datorn igen, "bara en liten stund". 

Nu hade nog barnet tröttnat rejält på mig, för hon kröp iväg från köket, högljutt gnällande. När jag inte såg henne längre följde jag efter henne och trodde hon gått till storasysters rum igen. När jag inte hittade henne där, blev jag fundersam. Vart hade ungen tagit vägen? Jag följde det högljudda gnället och hittade henne i vårt sovrum, sugandes på en tom vällingflaska. 

Hon har alltså krupit in i vårt rum (något hon aldrig gör annars) som var ganska mörkt eftersom vi inte dragit upp rullgardinerna och raskt krupit raka vägen till makens nattduksbordet och grabbat tag i vällingflaskan som stod där. Jag blev hyfsat full i skratt, det kändes som att ungen ville säga "fatta en hint någon gång morsan, jag vill ha KÄK!"

Det blev käk, och ungen åt som en hel karl.

Remains of the Day

Fick så fina kommentarer på förra inlägget så jag känner mig manad att berätta om återstoden av dagen.

Jag och Bebisen tog en cykeltur med Vrålåket till centrumet (inte stan, såå långt orkar jag inte cykla, inte än iaf). Lämnade igen böcker, kom dock inte in genom dörrarna på biblioteket så det fick bli att lämna den utanför. Irritation. Betalade retsam skuld på 35 kr, funderade på om det hade varit billigare att köpa de gamla skrällena. Hade glömt en bok hemma, så jag kunde lika

gärna lämnat "Laterna Magica" (Ingmar Bergmans självbiografi) hemma så jag hunnit läsa ut den. Nåväl, nu är det gjort iaf. Smet in på ICA och köpte två Dubbel-Daim, helt onödigt men ack så gott. På vägen hem somnade Bebisen i vagnen, lilla huvudet hängde tungt ned mot bröstet. Väl hemma lade jag barnet i sängen och satte mig att knapra Daim och läsa tidningen. Inte dumt, men så kom barnen hem från skolan och jag var tvungen att gömma godsakerna, suck. 

Imorgon ska jag minsann ta med Bebisen och en filt ut på gräsmattan och njuta av solen. Hoppas det inte regnar. 

Maskrosbarn

När minsta storasyster åkte till skolan imorse, följde jag och Bebisen henne ut och vinkade adjö. Bebisen tyckte nog att det var spännande därute, för en stund senare hörde jag henne gnälla upprört ute i hallen. När jag kom dit hängde hon mot dörren och såg bedjande på mig, precis som en hund. Jag öppnade dörren och vi promenerade ut i solskenet. Vi tittade och kände på maskrosfrön (fascinerande) och klappade grannkatten som kom förbi och strök sig mot mig (svårt spännande). Eller klappade förresten, det handlade mest om att hon drog katten i pälsen så det flög hår överallt. Jag insåg det kloka i att avbryta kontakten innan en olycka skedde. 

Så enkelt härligt livet är ibland.

Små stora barn

Jahapp, så var man ensam igen då. Svärmor och svåger är på väg norrut = hemåt, stora barnen i skolan och maken på jobbet. Lillbusan sover och jag pustar ut liten stund. Alltid trevligt med besök men det blir så intensivt med en hel helg och med alla barnen hemma. 

Storflickorna har dessutom delat rum och det gick jättefint tills igår kväll, då storbråk utbröt och det kastades saker på varandra. Jag stormade in när jag hörde bråket och frågade dem båda vad som hänt. På något mystiskt sätt är det ju alltid den andres fel när två bråkar, men jag fick fram att H hade kastat kuddar och skrikit åt E. Orsaken var enligt henne att E hade kastat saker på henne. "Vad kastade du då, E?" frågade jag. "Lite saker..." svarade hon svävande. När jag framhärdade erkände hon att det var visst en metronom, några böcker, mobiltelefon med mera. Säkert trevliga saker att få kastat i huvudet från 1 meters håll!

Det slutade med att jag fick behandla dem som Bebisen, säga ramsa (nu ska ni sova, nu ska ni sova, nu ska ni sova osv) ett antal gånger, stänga dörren och sedan gå därifrån. Sedan hörde vi inget mer, så det var nog vad de behövde. Fascinerande ibland hur stora barn kan vara så lika små barn, så stora de är!

Maya Piraya

Inser att jag har glömt att rapportera om Bebisens tand nummer tre. Den kom för kanske några veckor sedan (i överkäken) och nu har alltså grannen tittat fram. Roligt att se hur utvecklingen går framåt! Tyvärr kliar det nog i tandköttet, för jag har blivit biten ett flertal gånger idag av små pirayatänder. 

Nehej, här duger det inte att sitta. Ska slänga ihop lite mat till Bebisen och få henne i säng, för att sedan röja upp lite i hemmet. Svärmor och svåger kommer på besök imorgon och stannar över helgen, så det kanske är trevligt om dammråttorna inte hugger för hårt i dem. 

Jamie

Jag läste tidningen på nätet, halkade från det ena till det andra till en artikel om Jamie Oliver. Och jag måste säga att jag blev så glad när jag läste artikeln! Jag älskar verkligen Jamie Oliver och hans matmission. Man kan inte kalla det något annat med tanke på allt han har gjort. Tagit sig an ungdomar på glid och lärt upp dem till kockar, försökt förbättra den hemska brittiska skolmaten (misslyckades tyvärr), och det senaste nu är hans "Ministry of Food". Han har i ett ambitiöst projekt som jag och maken följt på...hrm... tv (mer vågar man väl inte säga i dessa Pirate Bay-dagar) försökt på en hel stad att börja laga mat. Tänk all den energin han har, all den viljan och kärleken till sin nästa. Att han fortsätter trots alla motgångar. Någon borde starta en kampanj för att få honom adlad.

I detta nu får jag ett sms från en mycket god vän som fått en liten dotter! 6 maj, vilken härlig dag att fylla år, särskilt om dagen ser ut som idag. Många gratulationer till dig, min vän!

Det ska börjas i tid

Klart ungen ska lära sig äta med pinnar!

Mamma och pappa tog sig varsin sushi på stans godaste sushiställe och då vill man ju såklart smaka. Rå fisk är kanske inget för en bebis, så Liten fick en skål med ris, som hon glatt tuggade i sig. Men bara när vi matade henne med pinnar.

(Och nej, hon fick ingen wasabi)

Familjen

Inte alldeles nytagen bild, men iaf. Här är vi, lilla familjen.