Nya Jag

Hjälp, vad jag öser ut blogginlägg nu då? Man får ju passa på när barnet sover, snart vaknar hon och så ska det städas och kanske bakas något till ikväll. Här är iaf den utlovade bilden på Nya Jag, hos Systern i Vasastan. Lill-Pluttan fick vara med på ett hörn också, men så är det ju. Hon är fortfarande som en del av mig känns det som. När går det över?

Choklad!

Idag födelsedag, igår bröllopsdag. Efter att arbetsdagen var avklarad festade vi loss med kotletter i gräddsås, potatis och vinbärsgelé, och så chokladfontän efteråt. Vi köpte fontänen till bröllopsfesten och har lyckats använda den tre gången hittills. Helt säkert hade det varit billigare att hyra en, men är man ett prylgalet par så är man.

Mango, banan, ananas, jordgubbar och physalis skurna i bitar spetsades på fonduepinnar, doppades i chokladen och avnjöts. Vi åt så vi nästan sprack, jag själv började känna mig yr och tänkte på min farmor som nästan svimmade och fick ledas omkring efter en bättre middag för många år sedan.

Frustrerad bebis

Så här går det när mamma försöker prata med sina vänner på msn. Lillan klättrar upp i vagnen, klagar länge men somnar sedan i ren frustration.

Grattis till mig!

Så fyllde man år då, igen. Jag tycker ju egentligen att det är lite fånigt att hålla på och fira gamla människor som passerat 25-årsgränsen. Iaf om man har barn, då känns det vettigare att lägga krutet på kalas och presenter till dem.

Imorse var jag dock pinsamt förväntansfull, jag vaknade till flera gånger frampå morgontimmarna och undrade 1) kommer familjen att komma ihåg mig överhuvudtaget? 2) kommer de i så fall att sjunga för mig? 3) kommer jag att få några presenter? Som ni ser, värre än en femåring.

Son tur var besannades mina drömmar och jag fick både skönsång och present. Presenten var bara en, men desto större: En symaskin! Något jag önskat mig i massor med år, det senaste året dessutom påhejad av äldsta dottern. Den allra bästa presenten var dock att se alla samlade i vårt sovrum: Maken och mina tre barn i sängen och den fjärde sparkandes i magen. Vilken lycka!

Tågtur

Nyss hemkommen från två dagar hos syster i storstaden. Jag har klippt håret, lillan har charmat alla hon mött (förutom en surtant på tåget hem). Utöver det har vi gått lite på stan, köpt några onödiga men trevliga barnsaker, tittat på förvildade harar i staden, släpat på kilovis med packning, funderat på hur kul det egentligen är att åka tåg själv med en ettåring? När jag åkte tåg i försomras sa jag "aldrig mer", nu säger jag nog mera "kanske om ett år". Då kommer jag iofs att ha en bebis i krypstadiet också, så det lutar nog att det inte blir några tågresor med småbarn alls, på ett tag.

Sammantaget har det dock varit bra. Förutom min och lillans packning hade jag släpat med mig reseängen, och i den sov hon som en dröm hela natten. Förutom resan var det sömnen som oroade mig mest, så det kändes så bra att det fungerade. Syster bjöd på god mat i går kväll, och håret blev precis så bra som jag hade tänkt mig, om inte bättre. Bildbevis dyker kanske upp imorgon, om jag orkar. Nu ska jag och den bättre hälften se det senaste nedla... *hosthost* delen av amerikanska "The Office".

Populär gunga

Nyupptäckta kompisgungan i fina lekplatsen är mäkta populär. Så populär att man till och med somnar i den.

Höstutflykt och Lite om nya skolan

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om, så jag vet knappt var jag ska börja.

Förra lördagen var vi till exempel ute och i ett naturreservat hela familjen. Lillan åkte vagn, övriga barn tvingades gå (mellandottern var dock ganska sugen på att åka vagn på slutet). Se vilken tjusig make och så alla trevliga Tupperware-burkar som man plattar till och tar noll plats när man ska hem igen!

Vi hade en helfin dag, hoppas vi gör om det snart igen. Tänk om man vore duktig nog att åka dit nästa vinter och åka skidor med de stora och ha de små i vagnen? Det finns nämligen tillbehör till vrålåket (som kan lånas av arbetskamrat) så att man kan använda den som en liten större pulka, fast med sele.

Jag har gått på informationskväll om en Alphakurs som jag har tänkt gå i höst. Verkar jättelovande, följ gärna med!

Idag var jag på möte på äldsta dotterns nya skola. I vanliga fall brukar man komma hem från sådana tillställningar med gråten i halsen och fundera på om hon överhuvudtaget kommer att ta sig igenom grundskolan. Idag var det idel lovord. Kan ni fatta det, idel lovord? Specialpedagogen som var med skrattade och sa att "ja, vad sitter vi här för egentligen?" Visst kan det komma sämre tider och det ska såklart göras en handlingsplan för att täcka upp dem, men jag vågar nästan säga att det inte kommer att behövas. E är för första gången under sin skoltid, på rätt plats. Det är så bra att man vill gråta. Dels av glädje, dels av sorg över allt som gått fel och alla som hanterat henne fel. Och så tankarna, vad hade hänt om hon inte hade bytt skola? Tre år till av frustration och understimulering. Jag är så glad att slippa den gamla skolan så det är inte sant. Det här är bättre än att vinna högsta vinsten på lotto, på allvar!

"Det är en regnig sommar vi har..."

Det regnar, men idag ska jag banne mig släpa mig iväg till Öppna Förskolan. På måndag börjar jag ju jobba, så nu känns det som att jag måste krama ur det sista ur föräldraledigheten. Jag ska visserligen bara jobba måndagar och tisdagar, så det är egentligen inte alls synd om mig (men man kan ju låtsas). Vill någon bjuda mig på massa tröstchoklad är det dock helt ok!

Finally!

676 kr fattigare är jag äntligen i hamn.

Fan ta SJ!

Jag brukar inte svära, men nu är måttet rågat. Jag har suttit i snart 45 minuter och försökt boka en tågbiljett. Nu är jag inne på fjärde försöket och det går bara inte! Hur jag än försöker kommer jag inte längre än till betalningen, nästa sida vägrar laddas. Vad som irriterar mig ännu mer är att priset har ändrats varje gång, från 509 till 584 till 618 kr. Hade köpet gått igenom första gången hade jag alltså fått ett helt ok pris, nu missar jag det bara för att sidan krånglar och vem *** vet hur många gånger mitt konto har belastats.

Nu tänker jag cykla in till järnvägsstationen och skälla på någon, och kanske få en biljett för det dubbla mot vad jag hade hoppats. Morr!!

"SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än/men du ser rätt krasslig ut snart hörs ditt sista tut..."

Tjohoo!

Barnen är skickade till skolan, diskbänken är ren och allas tänder är borstade. Då åker Lillan och jag på en cykeltur på jakt efter en trevlig lekplats. Jag får ju sluta kalla henne Bebisen nu när hon snart ska bli storasyster.