Klurig tjej

Minsta lillasystern har haft födelsedag och firats så grundligt som möjligt, med massor av paket. En av presenterna var Lilla Anna, en "hård docka" som på kort tid konkurrerade ut både Lilla Hunden, Katten och Stora Hunden som Favoriten med stort F. Farmor och jag hjälptes åt att sticka små dockkläder och filtar åt henne och Lillasystern har sedan ägnat dagarna åt att klä på och av Lilla Anna och köra runt henne i dockvagnen, det är sött så att det förslår.
Igår nådde dock omtanken om Lilla Anna hittills oanade höjder. Största storasystern bestämt sig för att köpa något försenade födelsedagspresenter till sina klasskamrater (vi snackar närmare ett halvår) och hon och jag och Lillasystern hade jagat runt stan efter presenter. Avundsjukt väntade hon utanför Ur&Penn med mig och krävde en klocka, även hon. "Jag vill ha en rosa!" krävde hon, men modern stod emot. Väl hemma slog Storasystern in paketen och lämnade dem sedan på köksbordet. Det skulle hon inte ha gjort.

Kvällen fortsatte först som den brukade. Jag satt i soffan och stickade, Storasystern satt och virkade i sitt hörn med hörlurar på och Lillasystern pysslade på i sitt rum. Så dyker hon upp i vardagsrummet och talar om att det är Lilla Annas födelsedag idag, och då ska hon få presenter. Inget ovanligt med det, Lillasyster brukar vira in småsaker i papper eller handdukar varje dag och glädjestrålande ge oss presenter så jag reflekterade inte över det. Hon försvinner och det hörs hurrarop och presentpappersprassel från hennes rum. Inget konstigt med det heller, vi hade ju haft kalas och det drällde presentpapper lite här och var i huset. Så kommer hon ut och meddelar att Lilla Anna har fått "trå trenter" (två presenter), en klocka och en medicin till medicinlådan. Jag mumlar något och lyssnar halvhjärtat, jag stickar ju! Stör inte den björn som stickar eller hur det nu var.
Maken kommer hem och bjuds in till Lillasysters rum. Han kommer ut och frågar mig om Lillasyster verkligen har fått en klockradio..? Yrvaket tittar jag upp från stickningen och inser med ens vad Lilla Annas "trå trenter" var. En klocka och så halsbandet som var lagt i en kasserad Pinex-kartong. Självklart såhär i efterhand!



Ack, vilken sorg när vi var tvungna att förklara för Lillasyster att Lilla Anna inte fick behålla sina trenter! Tursamt nog gick hon med på att få en sak hon redan hade invirad i lite kasserat presentpapper istället, bara vi sjöng och sa hurra, hurra för henne!
Imorse klappade hon den blå "My little ponyn" som fick följa med från sommarstugan och frågade varför den hade regnbågsfärgad man. "Den som gjorde den tyckte väl att den var fin så" sade jag. Då tittade hon ömt på den och sade "det tycker jag också. Det var därför jag knyckte den!"
Tänk vad jag kommer att sakna den här underbara fyraårsåldern när den är över, med alla fantasilekar och klurigheter och även vissa drag av kleptomani... :)
- Posted using BlogPress from my iPad

Syskonkärlek

Syskon som har roligt tillsammans, finns det något som värmer modershjärtat mer?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Badvägen,Havstenssund,Sverige

Gammelvala

Gammelvala avverkat och oj vad kul det var! Roligast av alla hade nog mamman, sedan kom barnet och sedan pappan tror jag (men en eloge till honom för att han följde med och inte stannade hemma och tränade). Milde tid, så roligt att lära sig om tjärbränning, tovning, att spinna, hur man tvättade för, se hur en gammeldags stickmaskin fungerar, se ett soldattorp med inredning och få inspiration från den lilla köksträdgården. Sedan överallt alla medverkande i sina fina gammeldags kläder och jag kunde nog ha stannat hela dagen. Nästa år måste vi nog campa på parkeringen så vi kan vara där hela veckan!


- Posted using BlogPress from my iPad

Söndagsbarn

För femton år sedan vid den här tiden befann jag mig på förlossningsavdelningen och kämpade mig igenom värkar. Jag var sjukt trött efter femton timmars förlossningsarbete och hade helst velat gå hem och strunta i alltihop. På väntrummets TV kunde man se Leif "Loket" Olsson i Bingolotto och ute var det hemskans kallt. Det var alltså en lördagkväll som jag trodde att min förstfödda skulle komma till jorden, men hon lurade sig kvar i tre timmar till, bara för att få bli ett söndagsbarn! Jag hoppas att jag aldrig kommer att glömma, hur senil jag än blir, den fantastiska känslan när en människa plötsligt finns i rummet, utan att ha klivit in genom någon dörr. Det är ett ögonblick av den djupaste förundran och och jag är så tacksam över att ha fått uppleva det, igen och igen.

Femton år av förundran och lycka, kaos och sorg, frustration och hopplöshet, skratt och beundran. Jag skulle inte vilja vara utan upplevelsen att vara hennes mamma! Trots eller tack vare allt det svåra vi gått igenom under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket på vägen. Lärdomar jag sätter stort värde på och som jag tror har gjort mig till en bättre människa.

Namnet jag hade i beredskap när jag väntade henne var Samuel, han som lyssnade på det Gud ville säga till honom (jag var helt säker på att få en pojke). Kanske var det en uppmaning mer till mig än till henne? Att lyssna och tro, mer än tala och tvivla?
Min bön är att jag till slut och slutligen kan ta emot livet så som det är och säga som Samuel: "Tala Herre, din tjänare hör!"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stickor med mera!

Vilken dag! Mycket roligt på en dag, så det är inte konstigt om man är lite trött.

Först på schemat kom det som jag planerat och bett för i många veckor nu: Stickcafeet! Hur gick det då? Två trogna tanter dök upp, men vilka tanter sen! Vi hade så fina samtal ihop och båda började de sticka på varsin Yemenväst. Till nästa gång ska jag fixa mer garn så jag har om det kommer fler utan garn och stickor. Vi pratade, fikade, såg på filmer om Panzisjukhuset. Och stickade såklart!

Efter stickningen åkte jag till jobbet för att lära mig mer om Burts Bees och få en trevlig hög testprover.

Som avslutning åkte jag iväg på ännu en Tupperwaredemonstration. Alltid lika trevligt, men jag blev också lika trött efteråt som jag brukar bli.

Glädjande när en krävande dag är över och man kan se tillbaka på den med tillfredsställelse!

- Posted using BlogPress from my iPhone