måndag, december 11, 2006

Spittekupp

Ok... ibland funderar jag på om bloggar är nåt annat än mentala spottkoppar, där vi spottar ut all skit som vi går och muttrar över under dagarna. Idag vill jag spotta ur mig två saker:

1. Mina barns far
En stor spottloska på honom. Jag tycker bara inte om honom, önskar jag aldrig fått barn med honom, och det grämer mig ända in i själen att han ska få förstöra mitt liv igen och igen, och igen. Han bryr sig inte ett dugg om sina barn, jobbar så mycket så han knappt hinner ha hand om dem de fyra dagar i månaden de är hos honom, duschar dem sällan, byter sällan kläder på dem, frågar mig aldrig hur det går för dem i skolan eller om han kan få träffa dem extra nån gång. Men när jag har hittat nån jag älskar, och vill flytta för att vara nära honom, då minsann blir han väldigt angelägen om att ha sina barn på nära håll. För att han bryr sig om barnen eller för att han vill demonstrera sin makt över mig? Hm...

2. Es lärare
Jag vet inte om de ska spottas på direkt men... rätt irriterad är jag stundtals iaf. E har fortfarande ingen gympa och har inte haft på hela terminen. Hur länge ska det vara såhär? Jag fattar inte att det inte ska gå och ordna. Hon är ju inget monster.
En skolkamrats mamma ringde förut och frågade om jag ville vara med på present till lärarna, och då sa jag faktiskt nej... även om en bidragande orsak var att jag faktiskt inga pengar har, men det kan jag ju inte säga till en stadgad kvinna i 35-årsåldern. Huva.

fredag, december 08, 2006

Jul utan kvitto


Nu drar man till fjälls igen... och till och med där regnar det. Igår kväll låg H och grät över att det inte skulle finnas nån snö till jul (”varför ska växthuseffekten finnaaaas?” gråtskriker det lilla, upplysta barnet. sånt sa vi inte på min tid, när vi var ledsna över att sportlovet regnade bort, då var vi bara ledsna. nu får man dåligt samvete för att man själv orsakat skiten! Somt var faktiskt lite bättre förr).
Hon grät visserligen också över att hennes Furby inte var som den skulle... och en sån hjärtskärande gråt. Jag försökte trösta henne med att en leksak, den går man bara och byter om den inte fungerar och man har kvittot kvar, och hon lugnade sig lite. Tyvärr funkade inte det argumentet när det gällde den o-snöiga julen.

Julen blir utan snö, men vi har inget kvitto och kan inte byta in den nånstans. Darn!