Mellandagsrapport

Man och de stora barnen har åkt till stan för att slåss för sin rätt till mellandagsrea. Lillan och jag är kvar hemma och tittar på Nicke Nyfiken (eller: en av oss tittar fascinerat, den andra försöker ignorera det hele).

TÄNK om man kunde bli frisk någon gång, och kanske fara och åka skidor eller nåt?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tomten?

Barnen får i uppgift att skriva önskelista till Tomten. När jag hade läst dem kände jag att det här måste publiceras, så här kommer de ocensurerade listorna, vem som är vems överlåter jag till läsarnas fantasi (mina kommentarer inom parentes):

• skoter (som en direkt reaktion på att jag sa "önska dig inte en skoter nu bara")
• ullstrumpor
• peruk
• South Korea Cosplay-dräkt
• notböcker till filmer
• Axis Powers Hetalia DVD-box, ej dubbad (dvs hon tänker se den på japanska med engelsk text)
• iPadpenna
• fickur
• porslinskaniner (obs i plural)
• roliga slipsar
• en sjorta (sic!)
• karamellfärg (troligtvis en reaktion på att jag sa att de kunde önska sig både stora och lite mindre saker)
• Nightwish CD
• pängar (sic!)
• längdskidor
• tofflor
• morgonrock ("inte kvällspop då?" frågade jag och hon höll på att skratta på sig)

• pengar (allra först, den lilla kapitalisten)
• iTunespengar (inte någon ny valuta här utan det handlar om pengar att köpa musik för)
• smycken örhängen och en klocka
• filmer vet inte riktigt vilka
• iPadpenna
• ullstrumpor
• engelska böcker
• slalomskidor
• tofflor
• mössa
• dakbok, en stor (jag antar att hon menar dagbok)

Kanske man kan ana att de har läst varandras listor och kanske man kan ana att det är lite kallt på golvet hemma hos oss?

Tuff kritiker

Familjen sitter vid matbordet. Pappan har varit händig och klippt en pappersstjärna till den lilla. Nu tar han den och låter den långsamt singla ner på bordet (som en snöflinga) och sjunger lite samtidigt. Den lilla tittar allvarligt på. När stjärnan har landat på bordet tittar hon upp på honom och säger: "Inte loligt, pappa" och skakar på huvudet.

Det ska börjas i tid, uppenbarligen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Katter

Liten tyckte att det var dags att bli katt igen. När storasyster hade målat färdigt blev det ombytta roller. Man kan se att hon har försökt i alla fall!

Stödboll?

Barnens skola anordnar julbasar. Något ska man ju bidra med, så jag bakade muffins. Min vana trogen var jag ute i sista minuten, och se så fint chokladen har kletat av sig på plasten och kondensen har omöjliggjort all insyn. Det är svårt att veta om det är riktigt små muffins eller väldigt stora köttbullar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rollspel

Ansiktsmålningen på Änglafesten var tydligen något som satte djupa spår. Två gånger idag har jag blivit ombedd att "måla katt" på den lilla. Jag hade tänkt ta kort och visa, men efter en liten diskussion (Liten ville dricka kaffe, jag sa nej), har tårar suddat ut det mesta av morrhåren. Jama kan hon dock fortfarande (och se på Fåret Shaun).

- Posted using BlogPress from my iPhone

Rockbebisen

Vilken rockbebis vi har! Kolla på bilden näst längst ner på den här bloggen.

Det var regnigt, det var blött och lerigt, men ingen hade nog roligare än Liten. Så många vattenpölar, så lite tid...

Tre bockarna Bruse

Vilken sjukt sportig dag! I förmiddags åkte jag, den yngsta och den mellersta bocken Bruse pulka i värsta pulkabacken vid dagis. Mamman åkte minst lika mycket som barnen.

Efter middagssömn och fika gav vi oss ut igen, den här gången med den yngsta och äldsta dottern, och maken och hans moster (inte fan alltså). Även denna gång åkte mamman som om det inte fanns någon morgondag.

Väl hemma gjordes en snögubbe, komplett med stenar och morot. På väg in möttes jag av mellandottern som var sugen på att göra en snölykta. Ja ja, för att slippa tjatet så. Lyktan blev fem våningar hög och lyser nu så fint utanför huset. Det är inte klokt så duktig jag är. Tur att jag kan lassa över matlagningsbestyren på äldsta dottern. Ikväll blir det thailändskt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tlöt

En dotter är på bio och ser den senaste Harry Potter-filmen. Den andra är på väg till kyrkans ungdomsgrupp och ska baka och spela något. Den tredje sitter bredvid trötta mamman och ser på en Nalle Puh-film för femtioelfte gången. Imorgon har vi ingen tid att passa.

Thank God, it's Friday.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankar en lätt uppgiven kväll

Ibland blir man bara så trött, så fruktansvärt trött. Allt engagemang och tid, totalt bortkastat. Ibland är det nog allra bäst bara att ta ett steg tillbaka och låta det bli som det blir. Vad vi gör spelar uppenbarligen ingen som helst roll ändå.

För övrigt undrar jag om man kan i lag förbjuda dessa *piiip* klassresor? Det parti som för fram det förslaget skulle jag lätt rösta på.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Energiknippet

Stackars liten fick tjata länge på oss imorse innan vi orkade släpa oss upp. Sugen på att gå upp kl 06.53 en söndagmorgon, någon? Den lilla fick skrika "Gå OOOPP!" många gånger och tog spjärn i sängen och försökte desperat knuffa pappa ur sängen.
När hon väl fick upp hos begärde hon pannkakor från kylskåpet, och till det lite morgon-Bolibompa. Föräldrarna satt bredvid och pillade halvsovande med varsin iPhone.

När hon stillat den värsta hungern kröp hon ner på golvet och talade om att hon var en fisk. Fisken simmade runt på mattan och sedan upp i soffan. En pannkaka till och sedan ner i plurret igen.

Efter att ha letat ballonger (tack för den, Händige Manny) och spelat fotboll med motvillig pappa, klättrade hon upp på stolen för att spela lite finmusik med hörlurarna på. Vilken energi.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Energiknippet

Storfiskarn

Ser på "Mini-Mello" (Bolibompa) med Liten. Hon sitter alldeles stilla och lyssnat fascinerat. Emellanåt fiskar hon lite med en lös tråd från sin snuttefilt. Soffan är land och nere på golvet är vattnet där fiskarna simmar.

Stora tjejerna sitter på bussen på väg till sin pappa och maken köper glass åt oss. Man får ju passa på när man slipper dela med två glupska tonåringar! Jag hoppas på Lejonet & Björnen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet enligt Liten

Hjälp, så trött! Ligger på soffan och axlar och skuldror bara jämrar sig av smärta. Ont i torr-sprucken läpp har jag också, för att inte tala om den svullna och sårskorpiga näsan. Jämmer och elände!

Ändå har vi haft en ganska bra dag. Jag och Lill-Pysen gick upp alltför tidigt imorse och gjorde scones (till elvakaffet), och svullade värre till sju sorters sylt och English Breakfast.

Skjutsade de stora tjejerna till sin pappa, där passade Liten på att sparka boll och titta på traktorer.

Eftermiddagen tillbringade vi i kyrkan, där jag och mycket entusiastisk Liten fick lyssna och titta på pappa som sjöng i kören. När kören klev ned och satte sig tyckte hon att nu var det "däjig" (färdigt), så hon reste sig och gick! Tur att det finns en lekhörna som man kan ta sin tillflykt till då. Och till slut även korv och dricka, bättre kan det nog inte bli (när man är två år).

- Posted using BlogPress from my iPhone

Amerikansk början, japanskt slut.

Dagen började fint. Den övernattande kompisen och vår mellantjej fick för sig att det skulle stekas amerikanska pannkakor till frukost, och vem är jag att hindra dem? Själv hade jag visserligen ätit en första frukostgröt med lilltjejen två timmar tidigare, men varför ska hober vara de enda som får äta flera frukostar?

På eftermiddagen var vi till kyrkornas Änglafest, och fast det blev väl över läggdags för den lilla hade vi inte hjärta att fara eftersom hon hade så roligt. Hon kastade jonglerbollar dit de inte skulle kastas, fiskade oavbrutet i fiskdammen (inte för att få godis utan bara för att fiska), spanade efter ballonger och sprang runt i gympasalen tills hon var alldeles svettig.
Bäst av allt var dock att bli målad i ansiktet som en katt, hon satt alldeles stilla och tittade sedan fascinerat på sig själv i kameran.

Som avslutning på kvällen festade vi till det med en "Party-sushi" (50 bitar/4 personer). "Vi är ganska japanska i den här familjen" sa äldsta tjejen när vi satt och högg in på läckerheterna. Man kan tänka att hon menar att vi äter sushi lite då och då :)
Vi vet i alla fall vad hon önskar sig i födelsedagspresent nu: En "Sumo-Sushi" med 22 bitar sushi!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Cup cakes och läskigt disco

Tolvåringen firar födelsedag med bästa kompisen och storasyster är på Halloweendisco. Själv väntar jag på att baktjejerna ska bli klara med sina cup cakes, så man kan sno åt sig en (eller kanske två).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Postorderfrun

Beställer vilt från postorder, som en uttråkad gammal hemmafru. Hittills har jag fått hem 3 böcker, 2 filmer och 1 bunt med märkband till den lilla klädspridaren. Imorgon hoppas jag på ännu en bok, sedan får det kanske vara nog.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det fulländade äktenskapet

När jag inte bakar eller målar med den lilla sjuklingen, läser jag. Det är som förgjort med böcker och bra tidskrifter, ena stunden har jag ingenting att läsa och nästa stund hur mycket som helst. Jag läser Dagens Nyheters söndagsbilaga, Dagen, Filter, viLäser, Junia. Håkan Hellström är med i både DN och Filter och när jag var hos frissan igår såg jag att han intervjuades även i Sonic. Jag stod emot mina tonårsaktiga impuls att köpa även den. Det får bli hans nya skiva istället, och kanske boken.

Sedan har jag ju alla dessa böcker som skriker på uppmärksamhet. "Tant Julia och författaren" av Mario Vargas Llosa (man är ju så illa tvungen nu, inte sant?), "Småtrollen och den stora översvämningen" av Tove Jansson och igår fick jag hem en klenod, "Det fulländade äktenskapet från 1925 av Th. van de Velde. Känd och oumbärlig i Hasse & Tages revy "Fröken Fleggmans mustasch". Det enda man får tänka på när man läser den, är att det kan vara en kommunistisk konspiration alltihop.

Bakdags

Nu förstår jag varför alla som är hemma länge bakar så mycket med sina barn. Vad annars ska man hitta på när ungen är sjuk och inte får gå ut och GUNGAAA!? Även de bästa filmer ratas till slut och sedan det tittats i pekbok, lagts pussel, målats och lekts med play doh-lera återstår bara en sak: baka. Det måste i ärlighetens namn sägas att barnets delaktighet i baket mest består i att äta mjöl, men gör det henne lycklig så varför inte. Nu har vi även kolasnittar att bjuda på!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad vill vi ha för ett slags samhälle?

Denna Lena Andersson i DN igen. Vem eller vilka har gjort henne så mycket ont, att hon måste förstöra det vackra varhelst hon hittar det? Måste trampa, måste förlöjliga. Hon själv klartänkt och rationell, alla andra vilseledda och själviska. Jag får en känsla att det är samma typ av person som sitter på Familjeliv och mobbar, men inte säger ett knyst till någon IRL (In Real Life).

Jag undrar vad det är för ett slags samhälle hon vill ha egentligen. Jag ser framför mig ett samhälle utan barn, utan kyrkor, utan moskéer, utan religiösa symboler. Ett samhälle där allt sker på det mest rationella och förnuftiga vis, ett samhälle för de produktiva. Jag ser i hennes texter en längtan tillbaka till Socialdemokratins Folkhem, och längre ändå, kanske ända till en kommunistisk idealstat där Gud är avskaffad och barn (som är så besvärliga) uppfostras på instutitioner. Är jag hård nu? Kanske. Eller så är det bara så att min skräckbild är hennes drömvärld.

Kvinnodagen

Först Kvinnofrukost i kyrkan, sedan kvinnolunch i hemmet. Tre generationer festade på sushi.
Nu somnar snart två generationer i soffan.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tekniknördens dotter

Den lilla, två år, har nu lärt sig säga "iPad". Det ska börjas i tid.

Mamman och pappan firar sin bröllopsdag med att äta libanesisk mat, på restaurang och utan kids. Hurra för fina vännerna som sitter barnvakt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte så shoppingsugen

Vilar utmattad i soffan tillsammans med Pingu-älskaren. Efter dagishämtningen idag cyklade jag, den yngsta och äldsta dottern till köpcentrumet. Vi hälsade på min gamla arbetskamrat, utfodrade den lilla med korvibröd, köpte strumpor och provade behåar till den äldsta. Ingen vagn hade vi med oss, så jag fick bära den lagom samarbetsvilliga ungen genom hela köpcentrumet. Cykla hem. Säga hejdå till äldsta dottern som ska hälsa på mormor och moster i helgen. Sätta fotbollsspelaren i arbete med att skala potatis. Ligga utslagen i soffan och försöka återvända till livet. Lova sig själv att aldrig mer ta med lillungen när vi handlar kläder...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett inlägg i debatten, dagen efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen

Lyssnar på en dokumentär om kriget i Sarajevo när jag är ute och går med barnet. Det är snart älgjakt, och jag tänker på hur olustigt det är att gå här i skogen då. Tanken på att mitt i idyllen ska en förlupen kula komma farande och göra slut på alltihop. Tänk om här skulle bli krig, och skogarna vara fulla av krypskyttar, desperata flyktingar och minor, det kan man ju inte tänka sig. Ingen av de i dokumentären trodde att det skulle hända dem heller. De beskriver sina uppväxter, normala, skulle kunnat vara Sverige. Det är femtiotal med jeans och rock & roll och sextiotal med den första tvättmaskinen. Framtidsdrömmar. Glättig musik spelas på radion. Sedan: barrikaderna reses på gatorna, och slaktandet börjar. Det måste ha varit lika obegripligt för dem som det skulle vara för oss.

En dag när jag var på väg till dagis hänger en jacka eller något annat klädesplagg i fotbollsmålet. Någon har väl glömt den på planen och någon annan, hjälpsam, har hängt upp den för att den ska synas och hittas. Min första spontana tanke är att tänk om det var en människa som hängde där, som man har läst att de gjorde i Afganistan under talibanväldet. Hängde människor i fotbollsmål, på stadion, med läktarna fullsatta av dit-tvingade människomassor. Det skulle ha kunnat varit min verklighet, mina minnen. Nu är det inte det och jag har inte ens gjort mig förtjänt av det, bara råkat födas på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Min tredje tanke, som egentligen är värd ett inlägg i sig, är hur vi i västvärlden bygger vårt välstånd på u-ländernas fattigdom. Vi har byggt våra bekväma liv och våra fina mexitegelvillor på de fattigas gravar. De som talar om människor som kommer hit och tar från oss, de borde skämmas. Skulle u-länderna ta skäligt betalt för sina råvaror och sin arbetskraft, skulle hela vår ekonomi rasa ihop som ett korthus. Arbetare på bomullsplantager, kaffeplantager, mineralgruvor och syfabriker i Afrika, Sydamerika och Asien. Tänk om de plötsligt skulle resa sig upp som en man och säga att nej, nu tänker vi odla mat och försörja vårt eget land, istället för att förse er med billiga råvaror och kläder?
Tänk om vi i västvärlden skulle sluta köpa nya mobiltelefoner varannan månad, kanske det skulle bli ett slut på dödandet och våldtäkterna i Kongo-Kinshasa när mineralen coltan som finns där och behövs vid tillverkningen av mobiler, inte längre driver på konflikten?
Vi kan inte inbilla oss att vi ingenting har med "dem" att göra, för det har vi. I samma stund som vi börjar konsumera, börjar vi påverka världen omkring oss, och människorna i den. Det är inte de som borde komma till oss och be om hjälp, det är vi som borde tacka dem och erbjuda dem plats i våra egna hem. Det är vårt levnadssätt som har lagt deras barn i graven, när de har svultit ihjäl eller dött av infektioner eller diarre i flyktinglägren. Det är vi som borde skämmas.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Muminkaka

Ännu en VAB-dag i hemmets lugna (nåja) vrå med snorig och hostig unge. När hon inte fick GÅ UUUT! ville hon "haka kaka" istället, och jag är inte den som säger emot.
Nu mellanlandar vi i soffan med Bompa medan kakan står i ugnen. Själv försöker jag zappa över till morgonsofforna när lillan tittar åt ett annat håll. Man vill ju veta hur det ska gå för Sverige.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hösthelg på kusten

På väg hem från kusten. Det känns som att vi kunde ha stannat många dagar till, vädret var sensommarhärligt och åtminstone en dag utan regn. Idag när vi tog en promenad till lekparken var det så vackert överallt att jag nästan blev andlös. Vindstilla, sol men ingen hetta, spegelblankt vatten. Kaprifolen blommade, nyponen lyste röda i buskarna och den lilla sträckte sig efter vackert röda rönnbär, då hon trodde att de var hallon.
Ibland undrar jag om det inte är som allra bäst här en sådan här dag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Solokvist

Jaha, nu har karln åkt till Munkedal för att tanka, och dottern tog han med sig också. Frun får sitta kvar här och läsa tidningen och nöja sig med den här utsikten. Tuffa tider.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vinterrustad

Nu ska vi bara köpa skor, sen kan vintern komma.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Familjebild

Den lilla regissören beordrar mig och storasyster upp i sängen bredvid henne. Vovven får också sitta. Sedan väntar hon, tills pappa kommer och fotograferar oss. I handen har hon sin halvt uppätna Pixiebok.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag, en curlingförälder?

Hemma igen efter en sjukt trevlig kväll med arbetskamraterna. Först ett föredrag om träning av Ulf Karlsson (så nu blir det att börja styrketräna), sedan ett curlingpass (där mitt lag vann, tjoho!) och sedan en buffé där vi åt och turades om att skratta så vi grät.

Imorgon bär det av till kusten, jag hoppas på massa frisk luft, långa promenader, många pussar och så lite stress som möjligt. Kram på er alla.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Intelligens

Dagens fråga: Exakt HUR dum är man när man försöker passera plommonmos utan att ta bort kärnorna först?

Nu har jag fiskat upp femtioelva miljoner kärnor ur grytan, men då sitter såklart passerkvarnen fast (kanske för att en och annan kärna har fastnat där?) och jag får inte loss den fast jag tar i och vrålar som den värste tyngdlyftare. Mitt i allt ringer dotterns arbetsterapeut och jag pratar ansträngt i telefon med luren knipt mot kinden, plommonmos på ena handen och gallskrikande unge på andra armen. Var är den där starke karln när man behöver honom som bäst då? Jo, han kränger schampo i Färgelanda.

Hå hå, det är roligt nästan jämt.

Knasungen

Igår kväll tog äldsta dottern en nätt liten promenad på tre timmar. När klockan var närmare åtta undrade vi om hon kanske emigrerat, men då dyker hon slutligen upp. "Ni undrar kanske varför jag varit borta så länge" säger hon. Ja jo, en aningens kanske man undrat. "Jag gick vilse och gick runt och irrade i skogen. Men de goda nyheterna är att jag har svamp med mig!" säger hon och räcker fram en soppåse med kantareller och trattkantareller. Man tackar, lite överrumplad och undrar lite försynt var hon hittade påsen? "Det är en sån sak jag har i fickan utan att jag vet varför, precis som golfbollen jag har i min handväska."

Fanns det ett pris för knasigaste ungen i stan, borde hon få det.

Liv eller småbarnsliv?

Jag läser Lena Anderssons kulturkolumn i Dagens Nyheter och det isar i mig av tomhet, den tomhet som lyser igenom raderna. Hennes text går ut på att vi borde sluta skaffa barn, för de gör oss ju ändå inte lyckliga (på sätt och vis kan jag hålla med henne, men på helt andra grunder. Min åsikt är att många skaffar barn bara för att det "är dags", "alla andra gör det", "det kommer att rädda vårt förhållande". Inte konstigt om man upplever barnen vara till hinders då, när de aldrig har fått en chans att komma för sin egen skull).

Hela Lenas grundtänkande går ut på att barn bara är till hinder och att det är ofrånkomligt att barns behov och barns liv alltid står i kontrast till de vuxnas behov och liv.

"Allt det de (vuxna) drömmer om att göra (prata, skratta, älska) förutsätter att barnen är någon annanstans". Man baxnar.

Vidare: "Det verkar som om föräldrar inte riktigt vill leka eller vara med sina barn alltför många timmar i sträck". Jag kan villigt erkänna att jag inte heller älskar att sitta på det kalla golvet och stappla klossar (som ungen ändå bara river ner) eller läsa bok (som hon inte vill lyssna på), däremot älskar jag att vara med henne, barnet, personligheten, och då blir de där sakerna roliga de också. Det är som i vilken relation som helst, inte älskar man att frysande stå och heja på en fotbollsmatch i underkylt regn i oktober, se alla filmer ens älskade vill se eller lyssna på ändlösa utläggningar om olika lekar på skolgården. Man gör det i alla fall, för att när man älskar förändras man, den älskades älskade saker blir en del av honom eller henne och något jag inte kan välja bort.

Däremot kan ett förhållande inte bygga på ensidighet, vare sig mellan vuxna eller barn eller vuxna/barn, det måste alltid finnas ett intresse av att ta in den andre i sin värld och visa hur det fungerar där. Jag tröttnar aldrig på att läsa Anna Wahlgren när hon skriver om social delaktighet som själva grundbulten i... livet måste jag nog säga. Det gäller ju inte bara barn, vi alla letar efter att vara en del av ett sammanhang, att betyda något, att vara oumbärlig för en annan människa. Det är här som jag tycker att Lena Andersson går på grund ordentligt, här pekar hon med sitt anförande på själva grundfelet i den moderna världen: Barn får inte behövas!

Barn (och gamla med för den delen) är förvisade till sina barnliv där de förväntas leka med sina pedagogiska leksaker dagen lång och vara lyckliga i sin förvisning, något som de naturligtvis med kraft kämpar emot. Barn vill vara med där det händer, där det riktiga livet äger rum.

Lena Andersson menar vidare att männen är smarta som håller sig undan föräldraledigheten i så stor omfattning som de gör. "De har lagt märke till att det är mer berikande att vara ute i omvärlden och på arbetet".

Kvinnorna börjar som tur är upptäcka samma sak menar Lena Andersson, men "sitter fast i könsroller och moderskapskulten". Aha, så det är därför kvinnor (och en och annan man kanske som inte förstått bättre) slösar bort sin oerhört värdefulla tid på att vara med sina barn? De har helt sonika blivit lurade!

Jag kan inte låta bli att citera Anna Wahlgren igen: "Någon måste leva med barnen när de är små".

Rebecka Edgren Aldén protesterar i sin blogg Skriet från kärnfamiljen också mot Lena Andersson, men på andra grunder. Hon protesterar mot det hon ofta får höra "men varför skaffade du barn om du inte vill vara med dem?" och menar att hon inte gjorde det. Skaffade barn för att vara med dem alltså. Det gjorde inte jag heller, men till skillnad från Rebecka "skaffade" (hemska formulering) jag barn för att jag ville leva med dem, inte bara vara. Vara förutsätter någon sorts passiv samvaro där det inte finns utrymme för att vara ledsen eller arg utan i varandet tänker jag mig att man bara ska leka och vara evigt leende och putsande-på-ytan-lycklig á la amerikansk olycklig hemmafru modell Betty Draper i Mad Men. Tror sjutton att både barn och föräldrar protesterar mot det! Nej, att leva med sina barn är något helt annat.

Det ÄR möjligt att både prata och skratta, med sina barn och utan dem. Det handlar bara om vilken inställning man har. Visst, det tar kanske dubbel så lång tid att laga mat om du har barnen med, men samtidigt känner de sig delaktiga och skaffar sig själva färdigheter. Ibland undrar jag varför man måste göra det så svårt för sig.

Morgonstund i köket

Nya fina Henriksdalsstolarna från IKEA, som maken så flitigt skruvade ihop igår när jag inte var hemma. I bakgrunden står den lilla och äter vällingpulver.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kissbesvär

På väg hem från dagis möter vi en hund som rastas av matte. Den lilla har många kissolyckor bakom sig och när hunden lyfter på benet och kissar mot en lyktstolpe brister hon ut i ett "å nej!"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Närhet

Rädslan för att inte bli för beroende av andra människor, leder det till att vi berövar oss själva möjligheten till riktigt djupa relationer? Den typen av relation där man känner att man är en del av varandra, inte hel om man är ensam, som ett två-bitarspussel?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Prettogiraff

Kolla här! Liten tjej har likadan Östermalmsgiraff som Bingo och Katrin Zytomierskas son. Jag säger bara att VI HADE DEN FÖRST!

Soffpotatis

Så ini bomben trött. Stressen liksom äter upp mig. Nu ligger jag i soffan och tittar på Pingu med den lilla. När ett avsnitt är slut säger hon "hej då Pio!"

Irritationen är den försenade Polarn o. Pyret-overallen har något dämpats av att jag fick en ny rabattcheck med 15 % och en bonuscheck med posten idag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sysselsatt

Är hysteriskt trött efter hektisk vecka och dito helg. Idag kom min pappa med sambo på besök, så ikväll har jag förvällt svamp och gjort lingonsylt tillsammans med svärmor. Trevligt trevligt, frånsett den totala tröttheten.

Imorgon väntar tandreglering för ett barn, inskolning på dagis för ett annat och kanske jobb för mig om dagis tycker så. För maken blir det första dagen på nytt jobb och på kvällen möte med vår smågrupp från församlingen. Hjälp! Hälften vore nog...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hektiskt

Oj, vilka hektiska dagar!

Torsdag och fredag har den lilla varit på dagis (inskolning). Det var svårt att lämna henne, men hon verkar ändå haft det ganska bra. Fortsättning följer om dagis.

Torsdag kväll till fredag eftermiddag hade vi besök av fina familjen S från Norrland. Hemskans roligt att träffa dem så länge, vi hann både äta en massa gott, leka och besöka djur på stans Skansen. Lilleman var mest intresserad av gräsklipparen och vi vuxna frös kanske lite, men det är så det brukar vara. Nästa gång får vi ha lite mer tid, både till djuren och att ses och pratas!

Fredag kväll skjutsade jag de stora tjejerna till pappa, och passade på att hälsa på min kära vännina K och Lillans låtsaskusiner. Det var så skönt att sitta i hennes kök och prata bort några timmar. Tänk att vi har så mycket att prata om efter alla år! Man tycker att pratet borde ta slut, men det gör det aldrig :)

När jag kom hem igen hade farmor och farfar kommit, och med dem en massa presenter. Lilla orkade inte hålla sig utan öppnade det stora paketet med detsamma (svårt att gömma kanske då det innehöll en rutschbana).
Nu har vi "bao & bao" här till på måndag, och jag undrar om det inte blir tårar när de åker.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bra och mindre bra

Magen full med Lejonet & Björnen-glass, bra. Ont i halsen och febrig hud, inte bra. Jag blir så himla irriterad på att jag aldrig kommer mig för att ringa vårdcentralen och be att tar ett halsprov på mig. Det vore skönt att faktiskt bli frisk någon gång.

Chips, dipp och dårar

De stora barnen är på läger, den lilla sover och det är fredagkväll. Vad gör karln då? Jo, åker på fest! Här sitter man då mol allena, i ett tyst hus. Ingen chips, dipp eller dårar så långt ögat når heller. Det blir väl att röra ihop en microkladdkaka och se på TV, njuta av att kunna surfa igen och sortera mina böcker i bokstavsordning.

Det sistnämnda är sjukt nog det jag ser mest fram emot, hur galet är inte det?

Ännu en morgon

Sömnbristnatt och ont i halsen igen. Tur att man iaf orkar kravla sig iväg till soffan med liten tjej och ännu mer tur att man har världens bästa man som kör iväg fotbollstjejen till cup.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärleksbesvär

Vi följer våra rutiner även på semestern, på kvällen äter vi nötter tills jag mår illa och ser på "Sex and the City". Idag avsnittet med Charlottes katastrofala bröllop. Skrattar så högt att äldsta dottern argt kommer ut ur sitt rum och säger åt oss att vara tysta så hon kan sova. Öronpropparna har hon nämligen glömt hemma (men inte ögonbindeln, tack och lov).

Tur att den lilla åtminstone låter oss skratta och pussas ifred, i alla fall för det mesta. Idag sa hon dock "tuta!" dvs "sluta!" när vi pussades, vet inte var hon kan ha fått det ifrån? Storasystrarna lär henne så mycket dumt. Då var det bättre häromdagen när hon röck tag i kläderna på mig och maken och drog oss mot varandra, hon gav sig inte förrän vi kysste varandra. Vilken match maker det kommer att bli av henne!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gnällig ungdjävel

Är rätt sur på ungar som inte äter maten som bjuds (och är inte ett dugg intresserad av att höra om att så gör barn, själv gjorde man likadant i den åldern osv osv). Ungen är snart 14 år, för hundra år sedan var det närapå dags att flytta hemifrån då. Om man bjuder på kokt korv med bröd och grönsallad, är man ond och elak om man tycker att det är mat som man faktiskt får finna sig i att äta?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rensar-frun

Är så trött att jag knappt orkar prata, men ändå mera stolt över mig själv. Idag har jag gått igenom låda efter låda med sådant där osorterat som man hivar ner i en låda när man ska flytta, studielitteratur, barnens skolsaker och teckningar osv osv.
På tio år har jag flyttat fem gånger, och flera lådor har följt med ouppackade från hem till hem. Nu var det alltså dags att göra något åt saken.

Har hittat så mycket fint att det inte är sant. Mina gamla friidrottspriser, min frimärkssamling, miljoner dagböcker och brev från alla mina brevvänner, mina uppsatser från högstadiet osv osv.

Är så trött att jag inte orkar skriva mer, men fint blev det och inga kartonger på golvet. Nästan så att man kan dansa vals därinne.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Och så allt snack om dessa eviga husrenoveringar

Den lilla har kafferep med sig själv och ser på "E dån" (Fåret Shaun).

Efter en helg i festivalens tecken tänkte man att en sovmorgon skulle sitta fint, särskilt då vi båda har semester. Nu blev det ju inte riktigt så eftersom hantverkare ringde på dörren 07.19. Nog för att de var efterlängtade, men ändå (alltid ska man då klaga på något). Nu byts äntligen bröstpanelen på vårt garage, inte en dag för tidigt då den börjat falla sönder i sina beståndsdelar. Sakta men säkert ska väl även det här hemmet få ordning på sig.

Igår var vi till blomsterbutiken och drömde om den fina trädgård vi ska ha en dag. Första steget blir att hyra en Bobcat och gräva bort det sjukt snabbväxande ogräs/slyet som vi har längst ner i trädgården. Nyss klippte jag ner det, nu är det redan på väg upp, huga. Tänk om det vi har planterat kunde växa en bråkdel så frodigt och snabbt?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bokfrossa

Vilken bokfrossa! De senaste veckorna har jag köpt och fått så mycket böcker så jag vet inte vad.
Från vänster är det "Jesus gick vidare och kyrkan står kvar" av Carl-Henric Jaktlund, den fick jag på Torp för att jag tog en prenumeration på Dagen. En debattbok om varför så många ungdomar lämnar kyrkan när de blir vuxna. Kanske den bästa bok jag läst på länge och en riktig tankeställare.
Nästa bok är "100 dagar med Jesus", en andaktsbok av Niklas Piensoho. Den och de två följande fick jag för 100 kronor för att jag blev medlem i bokklubben Libris. Nästa bok är "Bli det du ber" av bl.a. Shane Claiborne, en person jag länge velat läsa något av. Shane är en predikant som lever med hemlösa i Philadelphia. Radikalitet har alltid fascinerat och lockat mig.
Nästa bok handlar om vetenskap och tron på en högre makt och om de kan existera samtidigt (Francis S Collins). Boken med foten handlar om förnöjsamhet och är fina bilder och lite tankar i största allmänhet, en gratisbok jag fick på köpet. Efter det blir det "Godis åt folket, en bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens rike". Titeln säger väl allt.
Som avslutning klämmer jag in två historieböcker av Peter Englund, "Förflutenhetens landskap" (en essäsamling om historia, stort som smått) och "Stridens skönhet och sorg" (om första världskriget). De tre sistnämnda = sammanlagt nittio kronor på bokus. Nu hoppas jag på en regnig sommar så jag hinner läsa mycket.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemåt det bär

Sista dagen på kusten = regn. Hem, packa upp, tvätta och packa igen. Imorgon blir det Arvikafestival.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Duktig

Semester på västkusten, den lilla är uppe i bergen och traskar med pappan. Det är lite besvärligt att gå för den som är liten, och efter ett tag börjar hon berömma sig själv för att hon klarar det så bra: "dutti, dutti" (duktig, duktig)!

Tänk om man kunde fortsätta att berömma sig själv när man blev vuxen också. Vissa färdigheter skaffar man sig när man blir äldre, andra förlorar man.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Glass glass glass

Två spännande nya sensationer och en gammal välbekant: glass, förstoringsglas och Fåret Shaun.

Glassen är frusen fruktyoghurt, tips från makens kompis Jamie (Oliver alltså). Vilken grej att smaka något alldeles kallt och sött och spännande! Att se hennes lilla tunga slicka på glassen och höra henne hänfört säga "ga!". Det behövs så lite ibland.

Fascinerande var också att hitta ett förstoringsglas i en låda. Hon dök på det och tryckte det till ansiktet. Man kan fundera på var hon sett vad man ska göra med ett förstoringsglas? Kanske Fåret Shaun är skyldig, till det också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kämpa

Vi har ätit kokt färskpotatis dagen innan och nu står det som blev kvar i en skål med plastfolie över i kylen. Den lilla minns att vi åt potatis och nu står hon framför kylskåpet och ropar "goki, goki!"

Jag tar fram skålen och ställer den på bordet framför henne. Jag får en impuls och tar inte fram en potatis och ger henne utan gör bara en liten öppning i folien och låter skålen stå kvar på bordet. Den lilla drar ut en stol, klättrar upp på den och sticker in sin lilla hand i hålet. Tar ut en potatis och tittar triumferande på mig. "Annie goki" säger hon och äter njutningsfullt. "Mm, goo!"

Jag funderar på det här resten av dagen. Kan det vara så att man måste kämpa för något för att det ska vara värt något? Att det vi får serverat inte gör oss lyckliga? Att vi behöver konkret och handfast vara en del av tillvaron för att känna att vi lever?

Novembergodis

Måste ju dela med mig av Tupperwareorgien: först åt vi 80-talssallad med ris, sedan lade jag upp jordgubbarna vi köpte på vägen hit. Vissa ögonblick vill man bara frysa, och kunna ta fram igen i november.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bad

Efter tre timmars förberedelse var vi vid badet igen, äldsta dottern och jag. Så skönt att bara sitta stilla och låta tankarna vila lite.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Work out

Har slitit som ett djur i trädgården med att rensa ogräs (mer som en tät djungel). Gymmet, släng dig i väggen!

Nu ligger man utslagen på sängen och väntar på att limonaden ska bli klar (pyssliga dottern).


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite kaffe

Fikapaus i lekparken. Kaffe och macka till mamman, ostskivebitar, rån och kolsyrat vatten till barnet.

Äntligen börjar man bli som en människa igen (det gäller både vuxen och barnet som tydligen gnällt hela morgonen med pappan).



- Posted using BlogPress from my iPhone

Gangstabruden

Den äldsta ska byta batteri på sin nyköpta klocka. Vi hittar en batteribytare i villaområdet där vi bor, och jag säger till henne att hon ska cykla dit själv och lämna klockan. Det gör hon gärna, men hon funderar lite över det här med betalningen. Jag berättar att man betalar när man hämtar. "Men tänk om de byter med en gång och är färdiga på en minut?". Jag instruerar om det, mot alla odds skulle bli så, får hon säga att hon kommer tillbaka senare med pengar, eftersom vi inte trodde att det skulle gå så fort. Då ser hon sig i spegeln, drar lite i hårbandet och flinar. Säger att då är det nog bäst att hon softar till sig lite. "De litar nog inte på att en gangsta kommer tillbaka med pengar senare!"


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lena Ph

Var och köpte tyger och sysaker idag, som utlovat. Äldsta dottern var med och pratade oavbrutet. Hon skulle skaffa sig en ny stil nu, och sy alla sina kläder själv (jag höll på att säga Lena Philipson, men insåg att det inte skulle säga henne någonting). En ny stil alltså, och jag frågade vilken typ av stil hon tänkte på. Det visste hon inte, men den skulle bli hennes alldeles egna, det var det viktigaste.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fin i håret

Miniderm verkar vara bra till det mesta, funkar även att kleta in i håret. Här hjälper vi pappa att skala potatis.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Syfrun och syfröken

Idag har jag sytt och sytt och sytt. Eftersom jag inte har suttit vid en symaskin på 10 år och inte förstår mönsterbeskrivningar så bra, tar allt fruktansvärt lång tid och jag är så trött att jag knappt orkar prata.

Resultatet av mina ansträngningar blev en klänning, två mössor och en tunika (bilden). Klänningen blev jättebra, mössorna väldigt små (men det visste jag) och tunikan alldeles för kort. Inte för att resultatet egentligen var så viktigt, jag ville mest lära mig symaskinen och få lite känsla för hantverket.

Äldsta dottern hjälpte till att sy och var väldigt sugen på att börja med något eget projekt. Imorgon ska hon till biblioteket för att leta efter tidningar/böcker med mönster, och på tisdag är tanken att vi ska till Gengåvan och leta tyger, resår och mönster. Kanske dags att sluta lägga upp byxor med silvertejp nu.

Luft, vatten och gammert bös

Ungen tycks leva på luft, välling och ketchup. Och just det ja, rabarberpaj. Mössan är nysydd /stolt mamma


- Posted using BlogPress from my iPhone

Svensk sommar

13 grader varmt och duggregn, precis som det ska vara. Familjen nyss hemkommen från cykeltur, känns sportigt värre. Hittade tre kontroller för Friska Karlstad och den lilla somnade i cykelsitsen.
Hoppas det inte regnar lika mycket på fotbollstjejerna på Öckerö.

Big Bobby

Bobby car, 249:- på Coop. Trodde inte mina öron när maken ringde och berättade, men så var det. Kan nästan inte vänta tills morgondagen när vildbasen får se den :D


- Posted using BlogPress from my iPhone

E

Barnet går fram till kylskåpet, sträcker sig upp och säger "E!"

Så nu kokar vi ägg och väntar på att klockan ska bli tio så vi kan åka till Polarn o. Pyret. Det är ju rea idag.

Humörsvängningar

Mysigaste tjejen ever, pussas och vill sitta i knä och kramas. I nästa stund kastar hon sig på golvet och dunkar huvudet i golvet.

Här är hon väldigt harmonisk, skalar "e" och är mycket stolt över att få sitta på riktig stol (stunden innan har vi haft ett tredje världskrig för att jag vägrade avträda min stol till henne). Det blir svårt när storasyster kommer hem igen och vill ha sin plats tillbaka.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fixardagen

Shit pommes frites vilken dag! Och den är inte slut än.

Imorse efter att barn och man åkt hemifrån tänkte jag att jag skulle få lite morgonmys med lill-tjejen och Fåret Shaun, men icke. Jag ringde kyrkogårdsförvaltningen och berättade att vi bestämt oss för en plats. De ville att jag skulle komma dit och peka ut den, vilket jag förstår men ändå suckade lite över. Mannen i stan med bilen, resten av veckan uppbokad. Det blev att hasta iväg för att hinna med halv tio-bussen.
Den lilla var ganska nöjd till att börja med, men efter ett bussbyte hade hon tröttnat och grät sig igenom resten av resan. När vi väl kom fram var hon dock otroligt foglig och satt snällt stilla och tyst när jag visade ut platsen vi valt (bild finns i den andra bloggen).

Tog bussen in till stan igen, mötte upp med maken. Vi köpte present till äldsta dotterns ledsagare, hon behövs faktiskt inte längre så hon ska sluta (ledsagarn alltså). Både bra och lite tråkigt förstås.

Åkte buss hem, gav mat till barnet, lade henne, satte mig vid datorn och fixade lite. Ringde pastorn för att bestämma tid för urnsättning, han kunde inte, ringde nästa. Ringde begravningsbyrån, började ringa frisörer för att få en klipptid till den äldsta med fågelboet till hår, insåg det omöjliga i uppdraget då det är skolavslutningar imorgon.

Stressade iväg till jobbet, jobbade på allt jag kunde för att kunna gå lite tidigare (och tack och lov för snäll arbetskamrat som ställer upp när man behöver, jag lovar att bjuda på fika som kompensation).

Hemma igen mumsade vi jordgubbar och glass tillsammans med ledsagaren. Jättefin tjej som snart går ut i lärararbetslivet, dvs arbetslösheten. Behöver någon en gymnasielärare i SO och historia så säg till.

Nu ligger man i sängen och dåsar efter goda middagen. Är så trött att jag skulle kunna ligga kvar här ända tills imorgon bitti, utan några som helst problem...
men jag ska väl släpa mig upp om en timme och åka och handla kläder till maken. Han handlar, jag går runt på Polarn & Pyret och låtsashandlar till den lilla. Någon gång borde jag väl handla till mig själv också, ack ja.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dopet

Vilken underbar dag! Först sommarfest på en lägergård några mil från stan, grillning och kaffe och glada människor och jag vet att jag låter som en tröttsam Svensson nu, men allt var bara så bra. Den lilla åt korvbröd och senap och hällde vatten på oss alla, grät en del men var ändå mest glad och jagade fotbollar och hundar.

När festen var slut gick jag och bytte om. Jag döptes nämligen idag! Visst är jag redan döpt en gång som trettonåring, men den här gången var det ett dop som hängde samman med mitt vuxna liv och min vuxna tro.

Det var en sådan glädjefylld upplevelse, precis som jag hade tänkte att det skulle vara. Solen, vattnet, alla människor, sången, glädje glädje glädje. Guds närvaro.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Solsidan

Har suttit på altanen i några timmar och njutit. Den lilla har badat och traskat omkring naken i största allmänhet. Mormor kom på besök med sju sorters wienerbröd, det uppskattades av alla som synes. Härligt, härligt, härligt.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu så

Nu händer det saker. Plåtläggare är i detta nu uppe på taket och klär in skorstenen i plåt, något vi har väntat på sedan i januari. Trevligt att det äntligen blir av.

Lilla liten äter tidig lunch. Hon gnällde och grät så eländigt efter kex när vi promenerade förut. När hon satt i gungan var jag dum nog att prata om "haka", vilket hon tolkade som "goka" dvs pannkaka. Klart man blir hungrig då!

Nu har vi ätit rotfrukter och kyckling från igår, en klar favorit. Som efterspel leker vi lite med vattnet, kastar mat på golvet och säger "oj..." med väldigt bekymrad röst.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Fiber

Svårt kulturellt barn man har. Hon har snart tuggat sig igenom Tjänstekvinnans son II (och då menar jag bokstavligen). Tyvärr käkar hon kortspelskort med samma frenesi. I valet mellan pokerspelare och litteraturvetare kan man ju hoppas att hon tar den rätta vägen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skogspromenad

Nu har hon stått här i säkert tio minuter och kastat stenar i diken. Målet är att få stenen i vattnet och belönas med ett vackert "plums". Snacka om motorisk övning! Alla pedagogiska leksaker kan slänga sig i väggen.

Livet måste vara bra underbart när man är nästan två år. Så mycket att upptäcka, så mycket glädje att utvinna ur så litet. Även för mamman! Vi gick en stund på vägen förut, barnet med sin lilla hand i min. Det måste vara det ljuvligaste som finns. En liten barnahand i sin, och allt det som ryms i det av tillåt och oförtjänt kärlek. En kärlek vi aldrig kan förtjäna, hur goda föräldrar vi än är.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blött

Nyss hemkommen från ett milt sagt blöt löptävling. Äldsta dottern sprang, min mamma och nästa äldsta dottern var funktionärer och själv vallade jag den lilla. Där andra suckade, log hon hänfört åt allt vattnet och plaskade saligt i vattenpöl efter vattenpöl. Här har vi fått syn på ett av vattenhålen.



Hon som sprang gick det bra för, tävlingen gav mersmak och hon svor åt att hon inte får ställa upp i Tjurruset. Springa en mil i lera, det var tydligen hennes bild av lycka :)

(De flinka små barnen gick även omkring och tog alla gratisgrejer de kunde komma åt. Som gammal centerpartist log man lite ansträngt när de kom med en hel bunt med pins från Socialdemokraternas tält. Nu när barnen lagt sig har jag i smyg slängt allihop. De enda som fick vara kvar var de som det stod "Inga rasister (SD) i våra parlament" på)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Koffeinslaven

Huvudvärk. Trötthet. Antydan till nackspärr. Snorig. Tagit huvudvärkstablett men inget hjälper. Slut på Treo. Mer än en timme kvar innan mannen kommer hem och vi kan äta lunch. Ett kök i upplösning, men jag orkar knappt tänka på att städa, än mindre göra det.

Det är då man sätter på kaffe åt sig, och kokar ägg till barnet. Vi sitter sedan vid bordet, lyckliga var och en på sitt håll. Jag griper efter koppen som en hålögd alkis efter flaskan, och känner tillfredsställelsen när den varma drycken rinner ner i strupen. Det är nästan så man börja humma en Bellmanvisa.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Den högre matematiken

Ligger i sängen och önskar jag kunde bli frisk. Agnes kommer in i rummet och jag hör henne räkna något. Det är pappas öronproppar som hon hittat, "en två en två" säger hon.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Pollenbesvär och annat

Klåda på halsen och lite jobbigt att andas. Kul att jag blir mer och mer pollenallergisk för vart år som går.

Utevistelsen var dock av nöden, äntligen kom vi iväg till BVC och visade upp utslagen på Lillans fot. Sköterskan visste inte riktigt vad det var, men vi blev uppmanade att testa svampmedel och se om det hjälper. Det var inte borrelia i alla fall (som jag var rädd för) så jag var lättad.

Hämtade även ut ett paket som äldsta dottern väntat på länge: en svart jeansjacka. Nu har alla barnen jackor inhandlade på Tradera *stolt*

Jag ska ju berätta om min fantastiska långhelg också, men först måste jag nog vila lite. Klen är man.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En fin dag

Har promenerat med maken, Lillan och moster E i flera timmar i Mariebergsskogen. Sol, söta djur, skog, trevligt sällskap. Vad mer kan man begära? Nu stundar Vänergös, pressad potatis och makens världsberömda crème brulee.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lång dag

Ligger i soffan, helt slut. Jag och dottern med tandställning började dagen med ett tidigt besök hos Tandregleringen. Eftersom jag har samma tandläkare har jag lärt mig att han alltid vill titta i min mun också, och borstade tänderna extra noga (till och med tandstickor drog jag till med!). Efter att ha jobbat hårt (not) i mina knappa två timmar spenderade jag hela dagslönen i samma företag som gett lönen.

Snälle maken hämtade fru, strandsatt i regnet. Hemma blev det att kasta i sig mat och sedan skjutsa fotbollsdotter. Stå och titta på match: regn, fyra plus, iskalla fötter, förlustmatch, härligt? Nja.

Åka hem, ta en varm dusch, vinka av barnen som ska till pappan, ta helg. Välförtjänt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Eftermiddagströttheten

Slöar i soffan med barnet och fåret, orka gå ut liksom.

Känns trots slöheten ganska bra, har varit både på jobbet, utvecklingssamtal med näst äldsta dottern och fixat och ringt annat som legat och väntat på att bli gjort. Kanske man får vara slö då? En liten stund till iaf, sedan blir det att knyta på sig förklädet och laga köttfärslimpa åt mannen i äkta hemmafrustil.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Irriterar mig i förväg

Läser om kommunalt dagis som förväntar sig att föräldrarna ska hjälpa till att vårstäda, får närapå kliande eksem av pur irritation. Det är alltså sådant här man får vara beredd på. Känner redan nu hur jag tänker tvärvägra! Jag som trodde att kommunalt dagis finansieras av våra skattepengar, ska man sedan betala dem en gång till? Bara för att kommunen är snål och inte vill betala det själv (och försök inte med att det är väl bättre att föräldrarna jobbar och så har dagiset råd att göra något kul för pengarna det skulle ha kostat att anlita en vaktmästare. Kommunen får väl för fasiken lägga en bättre budget och kanske ta mer pengar någon annanstans ifrån... representation eller bygget av någon skrytarena kanske?)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Små glädjeämnen

Pratade med en vän om vad vi skulle önska till den lilla, om hon fyllde år nu. Funderade och kom fram till att hon gillar de här sakerna:

1. gunga

2. diska

3. bada

4. visa upp sina strumpor, är det blommor på dem ska man lukta på dem också.

5. visa upp sina skor

6. se på fåret Shaun

He's Shaun the sheep

Fåret Shaun med Agnes och soffan. Huvudvärk trots Ipren OCH kaffe. Nästan alla arbetsprover gjorda idag på jobbet, så snart kan man börja blanda igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skriet

Dags för kvällsmat. Den lilla har stått och diskat och sköljt en körsbärstomat under tiden jag lagat mat. Nu vill hon ha en till, jag säger nej för jag vill inte att hon bara ska äta tomater. Liten katastrof, men det går över. Vi sätter oss vid bordet, allt är inte klart så hon får lite sås först. Big mistake. Slurp sa det och så vill hon ha mer sås. När den är slut ännu mer osv osv. När potatismoset och falukorven är klar tar vi hennes tallrik och lägger upp av maten. Hon säger "nej, nej" redan när vi tar skeden med mos och när falukorven landar i såsen bryter hon ihop fullständigt. Skriker "nej, nej, nej" och håller händerna om ansiktet à la "Skriet".
Vi försöker rädda upp situationen bäst vi kan, erbjuder massa sås ovanpå moset och försöker ge henne en tomat, men allt är förgäves. Hon störtgrinar, tårarna sprutar och hon säger nej åt allt vi gör. Sked och gaffel slänger hon all världens väg, och när tallriken är på väg åt samma håll får föräldrarna nog. Det blir att ta sig ett bad istället. Där finns det ju åtminstone skum som man kan äta.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om barnet själv får välja

En frusen torr bulle, en näve frusna ärtor, en skål micrat ris från igår = dagens lunch. Vi ger henne det hon vill ha, helt enkelt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Telefonkö

Sanslöst irriterande att inte minnas var jag skrivit upp numret till min handläggare på Försäkringskassan. "Du har plats 148 i kön". Oh joy!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Deklarationstider

Fyra timmars arbete med deklarationen. Nu hoppas jag verkligen att mina avdrag går igenom.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför göra idag det man kan skjuta upp till imorgon

Hemma igen. Nu: deklaration. Trädgårdsarbete har aldrig känts så lockande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Cykelpremiär

Cyklar till jobbet. Deprimerande. Blir omcyklad av alla från förskoleåldern och uppåt. I en uppförsbacke cyklar jag stolt om en kvinna med cykelsits bakpå, bara för att 2 minuter senare bli omcyklad av henne.

Det var trevligt att cykla trots allt, något jag ska fortsätta med. Ett note to self till sist: Inga långkalsonger mer, lägg undan dem nu.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sy?

Sitter och låtsasköper på Tradera igen. En vän letar påslakanset till sin dotters spjälsäng, och jag inser att jag behöver nog också några fler till Lillan. Hittar ett påslakan som beskrivs som "sytt av ett stort påslakan" och jag minns att det har jag ju tänkt många gånger, att jag ska sy själv.

Förut hade jag ingen fungerande symaskin, nu har jag inga ursäkter längre. Sy påslakan måste ju till och med jag klara av! Bara att röja av vid bordet där symaskinen står, leta upp ett gammalt påslakan att riva sönder och sätta igång. Har jag inga borde man kunna hitta på någon loppis. Kanske imorgon? Jag och den modeintresserade dottern ska ju ändå iväg och titta efter jacka till henne. Roligt att ha lite projekt att sysselsätta sig med.

Sur & tvär

Usch, har massa saker liggande som aldrig blir gjort :( Mail som ska besvaras, telefonsamtal som ska ringas, paket som ska skickas, tvätt som ska tvättas och golv som ska dammsugas. Hantverkare som sin yrkeskår trogen ska trugas nåt förbannat innan de behagar dyka upp. Huvudvärk från nåt varmare ställe. Godissug och vetskap om en härlig viktuppgång den senaste månaden. Välmenande arbetskamrater som pratar och pratar om hur jag mår och jag är så trött att jag knappt orkar svara.

Var så sur och tvär förut att jag gick och lade mig. Gick upp efter en stund och sade god natt till barnen. Den ena berättade om sin dagbok, pinsam sexualundervisning i skolan och hysteriska fnissanfall. Livet som elvaåring!
Den andra försökte dölja att hon åt godis när jag kom in i rummet och skyllde på att vi slänger det ju bara annars. En kompis hade råkat säga "han" istället för "hon" om henne idag och jag tänkte att det var väl kanske inte så fel ändå. Att vara förälder till henne är nog nästan som att ha en trettonårig pojke.

Knasungarna, man kan ju inte annat än älska dem.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Typiskt aprilväder

Trotsade vinterkylan (+1 imorse) och gick på promenad. Nu sitter jag och fryser och ångrar att jag inte tog thermobrallorna trots allt. Den lilla förfäras över den otäcka sanden som hon absolut inte vill ta i.



- Posted using BlogPress from my iPhone

I hemmets lugna vrå

Det har varit en intensiv men underbart glädjande helg. Jag var och hälsade på min vän L och hennes familj. Hennes lilla flicka på snart ett år har haft lite svårt att sova på nätterna och äta på dagarna och jag hjälpte dem att komma på rätt köl igen.

Nu hoppas vi att allt fortsätter lika bra som det gjort hittills, men jag ser inga skäl till att det inte skulle göra det. Mamma L har varit oerhört påläst och peppad och gjort ett superjobb, trots sömnbrist och värkande bröst. Jag är så glad och stolt över oss allihop. Det är en sak att kura sitt eget barn som man känner, men att vara "sakkunnig" till någon annan kändes oerhört nervöst. Desto roligare att det gick så bra!

Det är nästan så att jag funderar på om man skulle se till att bli diplomerad Sova-hela-natten-kurare. Det gav så mycket att se förändringen hos dem alla. Märka hur väl lilla E svarade på de nya rutinerna, se mamma L växa och bli så stolt över sig själv och sin dotter, höra pappa A säga att det nästan var som ett mirakel.

Enda minuset under helgen var den obefintliga sömnen. De stora barnen har ännu inte kommit hem från fotbollscup och jag känner starkt för att gå och lägga mig. Hoppas de kommer snart.

Imorgon ska jag börja arbetsträna, ett par timmar på förmiddagen. Ber för att det ska gå bra. Om inte annat får jag ju äta lunch med en god vän och arbetskamrat! Bara inte personalmatsalen bjuder på strömmingslåda igen...

Norskbussen

Sitter på långfärdsbussen hem. Underligt klädda unga svenskar är på väg tillbaka till Norge och sina jobb där, efter en helg hemma i pojk- eller flickrummet och mammas kalops. Undras hur Norge skulle klara sig utan alla dessa ungdomar som jobbar i affärer, fabriker, barer och fiskesamhällen? Eller för den delen hur den svenska ungdomsarbetslösheten skulle se ut. Skulle vara intressant att veta om det finns någon forskning om fenomenet "åka och jobba i Norge" (såklart det gör, vi bor ju i utredningarnas förlovade land Sverige). Det måste ju nästan vara som för hundra år sen, när folk emigerade till Amerika. Med den skillnaden att nu kommer ungdomarna (oftast) tillbaka igen efter några år, oftast utan de där pengarna de tänkt spara för att ha råd att backpacka jorden runt (pengarna gick åt till allt festandet), men förhoppningsvis en livserfarenhet rikare.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vårstädning!

Det blev vår och det kom städlust i kroppen. Kanske ett sätt att städa bort minnet av den långa, tunga vintern och allt hemskt som hände då?

Vi började på lördagen med att städa vardagsrum och kök. Dagen innan hade jag bakat bröd, bullar och sockerkaka så det behövdes verkligen. Vi städade sedan undan ca 80 % av Lillans leksaker i vardagsrummet. Nu blir man alldeles glad när man kommer in där.

Idag fortsatte vi med trädgården. Maken sågade äppelträdsgrenar. Jag krattade ihop äckliga gamla äpplen, löv och gammalt gräs. Hela tre IKEA-kassar fick jag ihop!

Inomhus fortsatte det. Jag röjde ut alla vinterjackor och skor, mössor vantar och halsdukar gick samma väg. Letade fram vårskor och jackor till barnen så de har så de klarar sig de närmaste dagarna i alla fall. Gav även barnen tillåtelse att premiärcykla till skolan imorgon. Den äldstas cykel är inte vårfixad än, men det ska förhoppningsvis ordnas under veckan som kommer. Själv skulle jag behöva en ny hjälm då min gamla spruckit, kanske det är dags att köpa en ny då? Montera barnsits på min cykel vore ju också trevligt, så Lillan kan få ut och åka lite.

När allt var färdigt var man helt slut. Tack och lov att man har en man som gillar att laga mat! Risotto med kallrökt lax och limefärskost och så lite vin till, fast jag egentligen inte får. Men gott var det! Alltihop.

Nu sitter jag och låtsasbeställer massa fina vårkläder från ecoloco, BonkeliMini och EmyLittle. De stora har gått och lagt sig och den lilla har lagts till rätta i sängen. Älskad man i rummet intill. Egentligen har man det ju ganska bra.

Bondmoran

Bakar bullar och långpannesockerkaka. Känner mig som Superwoman. Pappa liknade mig vid en gammal bondmora eftersom jag alltid bjuder på kaffe så fort han kommer på besök. Tog det som en komplimang och tänkte att det är ju enda sättet att få honom att stanna några minuter.

Snart stundar sushi och S*M*A*S*H. Ännu en dag har passerat.


Uppdatering: Bullarna ser för djävliga ut, ursäkta språket. Jag försökte mig på att göra snurror men det blev mer som inavlade, förvridna bläckfiskar. Köket ser ut som ett bombnedslag, mjöl och äggklet överallt och ryggen värker. Jag lyssnar på Frida Hyvönen och tillåter mig att tro att det kommer att ordna sig ändå. Det brukar ju göra det, på något vis.

Utomhusfika

Årets första utomhusfika avklarad. Fullt kaos som vanligt! Agnes lyckades få all ost från min macka uthälld på golvet, sedan äventyrade hon vidare med att slänga sig över ett bräddfyllt glas mjölk. Efter detta jagades det katt och sopades gata. Nu ca två sekunders vila med pedagogiska leksaker.

Klädglädje

Lycka! Var iväg och handlade kläder häromdagen och det blev för en gångs skull inte kläder åt den lilla utan BARA till mig. Jag köpte träningsoverall (byxa + tröja), två träningstoppar och två par löparstrumpor. Allt var på rea!
Sedan hittade jag även en vårjacka, något jag letat efter i flera år nu (syster, du vet!).

Nu är man alltså laddad både för vårens träning (och Vårrus! Någon som vill hänga på?) och finpromenad i vårsolen. Jag tycker faktiskt att jag behöver det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inkonsekvens

-Mamma, får jag baka något gott? Muffins eller så?
Jag tycker att hon kan vänta lite, eftersom jag ska börja med middagen och det blir så trångt om vi ska trängas båda två.
-Du kan väl göra något nyttigt istället, ta ur tvätten ur torktumlaren och vika ihop den till exempel? Nu har hon hunnit sätta sig vid datorn.
-Men mamma, kan jag inte få sitta och ta det lugnt, jag har ju inte haft en lugn stund på hela dagen!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förberedelser

Tvätt, tvätt och tvätt. Undras varför jag alltid kommer på att göra det i sista stund innan vi ska resa bort? Nu är tvättrummet alldeles fuktigt av all tvätt som hänger på tork där, och det trots att torktumlaren går oavbrutet också. Sedan ska det packas också, suck och dubbelsuck. Tur att de stora barnen packar själva nu i alla fall, även om jag måste skriva packlistor åt dem. Nåväl, det SKA bli roligt att komma iväg, visst ska det det. När man väl sitter i bilen och glider iväg är allt förlåtet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Promenadsugen?

Hon har dragit fram vagnen till dörren och nu sliter hon och drar i sina tofflor. OKEY DÅ JAG FATTAR VINKEN!


- Posted using BlogPress from my iPhone

A shot in the dark

Nu har ungen legat i sängen i snart en timme utan att somna. Ledsen är hon inte! Men hon känner uppenbarligen inte för att sova.

Man skulle ju vilja se vad hon gör, för det låter som om hon fått tag i något hårt som hon bankar på väggen med. Klättra ur sängen verkar hon ännu inte ha fattat att man kan göra, eller så tycker hon att det ändå är rätt trivsamt där i halvmörkret. Täcket finns ju där, och vovven och filten och den där hårda okända saken som kan bankas i väggen och ge ett festligt ljud. Det är väl bara Bompa som fattas...

Vaddå ombonat

Det sägs att barn vill ha det ombonat när de sover. Det känner den lilla visst inte till, i alla fall inte idag. När jag gick in i hennes rum ikväll för att lägga henne tillrätta, fann jag ungen på mage i spjälsängen. Inget mer fanns där. Hon har mycket noggrant kastat ut allt i sängen, dvs två kuddar, ett täcke, två filtar, ett gosedjur och en gosetrasa. Dessutom puttat ut sängen så långt hon kunde åt båda håll.

Man får väl vara glad att hon sparade underlakanet den här gången.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dåligt väder

Av två vuxna i familjen säger den ene (på tal om regnet utanför) att "det finns inget dåligt väder!" och den andre kontrar muttrande "bara tråkiga kläder". Vem sa vad?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Utvecklingssamtal!

Idag: Äldsta dotterns utvecklingssamtal. Genom åren har jag lärt mig att hata de här samtalen, det har brukat pendla mellan stor katastrof och lite mindre katastrof. Såhär har omdömen brukat låta: Ungen slåss, rymmer från skolan, river sönder böcker, vägrar skriva, är uppkäftig mot lärare, kommer försent, kommer inte alls osv osv i all oändlighet.

Sedan dottern börjat på sin nya skola låter det istället såhär: Dottern är något av en mönsterelev, även om hon fortfarande har lite svårt med social interaktion. Hon når upp till eller överträffar målen i alla ämnen. Omdömet i matematik kan jag inte låta bli att citera: "E continues to be a wonderful student. She seems to have an endless supply of positive attitude, she is motivated, active and does well on assignments, often asking for more challenging work. It truly brightens my day to have her in the class."

"Hon lyser upp min dag", säger hennes mattelärare, hon lyser upp min dag. Vilken skillnad mot hennes förra s.k. lärare som tyckte att hon hade "lite svårt med matten"! Nu var det väl mer så att de hade det svårt med henne, de klarade inte av att sätta gränser och ge henne utmaning och det ville de inte erkänna. Nog ältat om det, hon kom ju därifrån och det är ju det viktigaste.

Jag läser hennes omdöme om och om igen och ögonen tåras. Det är som en dröm som besannats och jag upphör inte att glädjas över att hon fick en chans, äntligen.

P.S. Var bara tvungen att tillägga att näst äldsta dottern, som nyss fått reda på att hon också kommit in på skolan och ska börja till hösten, är taggad till tusen! Idag köpte hon "Good night Mr. Tom" på engelska och hon har även ställt om språket i mobilen till engelska, allt för att öva så mycket som möjligt!

Business business business

Bara MÅSTE dela med mig av Lillisens telefon-noja. Här har vi grabbat tag i självscannern och skrattar ett forcerat skratt, för att sedan prata länge och upptaget som en första klassens business-women.

Pappa!

Stolta föräldrar: Dottern säger både "mamma" och "pappa" nu. Kanske fånigt att förundra sig över det, men det är en speciell känsla när ens barn kan det. Det känns som att vi plötsligt kan kommunicera på ett annat sätt, som om banden knyts hårdare.

Igår när jag hängde tvätt var Lillis med. När jag hängde upp en av mellandotterns tröjor, säger hon "Hi-i!" och det var det ju. Inte lätt när ens närmaste har så konstiga namn, och äldsta storasyster som heter nästan som mamma.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En kompis

Lillis förälskade sig svårt i gästande femåringen med det långa håret. "Vilken grej, en människa nästan i min egen storlek som man kan krama, sitta i knäet på och leda runt i huset" verkar hon ha tänkt. Så himla söta och aldrig hinner man fram i tid med kameran.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Svårt syntig

Läser Fredrik Strages recension av Kents vårturné. "Kents livekeyboardist Andreas Bovin, som står blickstilla bakom tangenterna i svarta kängor och svart backslick, ser mer synt ut än 10 Arvikafestivaler".

Ensamma hemma

Bara jag och Lillis hemma idag, maken är till Stockholm på något event. Ska bli spännande att se om han kommer hem med en ny bil åt oss!

Jag är fortfarande trött och Lillis verkar också lite lugnare än vanligt, så en stund framför TVn känns helt ok. Snart är det väl dags att gå ut, den lilla behöver sin utevistelse (och mamma också).

Dagen i övrigt bjuder på besök av en eller flera vänner, och ikväll kommer stortjejerna hem. De har varit på slalomläger med kyrkan sedan i söndags och åkt varje dag, så det blir nog bara att ge dem mat och stoppa dem i säng :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Svintotussen

Lilla Svintotussen aka Agnes härjar fritt i köket medan mamman sitter vid datorn. Hittills på golvet finns: halvätna brödbitar, ficklampa, pappersnäsdukar, min kjol, ett Tupperwarelock, en visp, en tekanna, en matkniv (ej vass, andas ut), en diskborste osv osv osv. Och just det, en bit galltvål och en bit ulltvål. Fantastiskt pedagogiskt hem där barn får fritt utlopp för sin kreativitet.

Nu satsar hon stenhårt på att få igång diskmaskinen.

Apelsinnjutning

Njuter av blodapelsin tillsammans med Lillis. Hon varvar ätandet med "me, me, änni, änni!". Gissningsvis säger hon att hon vill ha mer, för hon tystnar när jag slitit mig från datorn och gett henne. Ute snöar det igen, klass 1-varning för Stockholm. Bilen måste skrotas. Ibland är det skönt att vila i den lilla världen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Låst blogg

Jag och Blogger är inte helt överens om hur man gör när man har en blogg öppen enbart för inbjudna läsare. Vill du kunna läsa bloggen "Sorgen efter Aron", skicka ett mail till ingefrid@gmail.com så får du en inbjudan.

Barnvagnspromenad

Helst vill hon gå själv, vilket innebär gå två steg fram och tre tillbaka. I nödfall kan hon tänka sig att åka... i varukorgen.

Allmänt trist

En massa snö, IGEN! Och vi som hade tänkt åka till Eskilstuna :(

Lill-Skrutt gråter, trillar ner från stolen och vill bara se Bompa.

Oflyt i karriären

Äldsta dottern filosoferar över Bolibompa-Sara: "Hon har ju varit med länge i Bolibompa nu, ända sedan jag var liten. Hon kom inte längre än så".


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny blogg

Jag har plockat bort alla inlägg som handlar om Aron, och lagt dem i en särskild blogg istället. Kolla profilen eller gå direkt dit här.

Vad vi ger

Jag läste ännu en artikel om den gravida Birgitta Ohlssons vara eller inte vara i EU-parlamentet. Eva Sternberg skriver om hur hon inte uppmuntrat sina döttrar att jaga höga chefsposter, och andemeningen är att det var för döttrarnas bästa. Att kvinnor mår bäst i hemmet och att vi inte ska tävla med männen på männens villkor. Hon skriver också om hur hennes mor gjorde tvärtemot, och säkerligen gjorde hon det för att hon tyckte att hon gav det bästa hon kunde.

Det fick mig att börja fundera på vad man som kvinna vill ge sina döttrar. Vad är det dyrbaraste vi vill ge våra till våra döttrar, och söner? Vad vill vi att de ska vara glada att vi gjorde för dem, att vi gav dem?

Är det ett trevligt hem, saft och bullar, pyssel och lästa sagor? Är det att man gör karriär och är ett bra föredöme? Är det att uppmuntra till studier? Är det att finnas där i vardagen de första åren? Är det att barnet ska ha lika fina kläder och saker som klasskamraterna, att man kunna åka på utlandssemester?

Oftast speglar väl önskningarna hur man själv hade det som barn. Antingen ska ens barn få det likadant som man själv hade det, eller så vill man göra precis tvärtemot. Som med det mesta i livet!

Nu skulle jag vilja ha lite feed back, ni som är mödrar eller vill bli det. Vad är det värdefullaste ni vill ge/ger era barn och varför? Skiljer sig era önskningar från era mäns och varför?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Den fanatiska ärtälskaren

Den lilla är i vardagsrummet. I köket öppnar pappa frysen. Det blir med ens full fart på barnet, hon springer tjutande som en siren till köket. Hon vill ju ha ärtor! Grön glass, i bekväma plockmatsportioner, vad mer kan man begära liksom. Det slutar med att pappan och jag dricker kaffe och äter kaka medans barnet njuter av en skål ärtor. Alla nöjda med sitt!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Puss och plus

Man kan ju inte bara skriva om sorgliga saker hela tiden. Här kliver Lillan omkring i storasysters stövlar. Galet sött.

Det är ju inte helt enkelt att mata henne nuförtiden, så man får tillgripa mutor. Det mest effektiva är pekböcker, och särskilt då "Första mosboken" med bilder på mat. Lillan pekar på bilderna, jag säger vad det är. På ett uppslag finns bild hur pumpa + banan + kanel = gott mos. Lillan pekar på plustecknet, jag säger "plus". Hon tittar allvarligt på mig och böjer sig fram och pussar boken. Först fattar jag ingenting, sen förstår jag att hon trodde att jag sa "puss". Nu pussar hon boken varje gång vi pekar på plustecknet.

- Posted using BlogPress from my iPhone