Spittekupp

Ok... ibland funderar jag på om bloggar är nåt annat än mentala spottkoppar, där vi spottar ut all skit som vi går och muttrar över under dagarna. Idag vill jag spotta ur mig två saker:

1. Mina barns far
En stor spottloska på honom. Jag tycker bara inte om honom, önskar jag aldrig fått barn med honom, och det grämer mig ända in i själen att han ska få förstöra mitt liv igen och igen, och igen. Han bryr sig inte ett dugg om sina barn, jobbar så mycket så han knappt hinner ha hand om dem de fyra dagar i månaden de är hos honom, duschar dem sällan, byter sällan kläder på dem, frågar mig aldrig hur det går för dem i skolan eller om han kan få träffa dem extra nån gång. Men när jag har hittat nån jag älskar, och vill flytta för att vara nära honom, då minsann blir han väldigt angelägen om att ha sina barn på nära håll. För att han bryr sig om barnen eller för att han vill demonstrera sin makt över mig? Hm...

2. Es lärare
Jag vet inte om de ska spottas på direkt men... rätt irriterad är jag stundtals iaf. E har fortfarande ingen gympa och har inte haft på hela terminen. Hur länge ska det vara såhär? Jag fattar inte att det inte ska gå och ordna. Hon är ju inget monster.
En skolkamrats mamma ringde förut och frågade om jag ville vara med på present till lärarna, och då sa jag faktiskt nej... även om en bidragande orsak var att jag faktiskt inga pengar har, men det kan jag ju inte säga till en stadgad kvinna i 35-årsåldern. Huva.

Jul utan kvitto

Nu drar man till fjälls igen... och till och med där regnar det. Igår kväll låg H och grät över att det inte skulle finnas nån snö till jul (”varför ska växthuseffekten finnaaaas?” gråtskriker det lilla, upplysta barnet. sånt sa vi inte på min tid, när vi var ledsna över att sportlovet regnade bort, då var vi bara ledsna. nu får man dåligt samvete för att man själv orsakat skiten! Somt var faktiskt lite bättre förr). Hon grät visserligen också över att hennes Furby inte var som den skulle... och en sån hjärtskärande gråt. Jag försökte trösta henne med att en leksak, den går man bara och byter om den inte fungerar och man har kvittot kvar, och hon lugnade sig lite. Tyvärr funkade inte det argumentet när det gällde den o-snöiga julen. Julen blir utan snö, men vi har inget kvitto och kan inte byta in den nånstans. Darn!

Den niofärgade hjorten

Ibland tänker jag på om jag ska tatuera mig. Som nu. Jag tänkte ha en hjort (det finns en historia bakom) på vänster underarm och ett kors (en historia där också, men lite mer uppenbar kanske) på höger underarm. Överarmarna vore egentligen more convenient, men där har jag så mycket ärr så det går inte.

Mest troligt är väl förstås att det inte blir nåt av. Jag saknar fortfarande livsglädjen! Kanske är det medicinernas fel, kanske inte. Ledsen är jag inte, men sällan riktigt glad.
Nu är det ju inte så att jag saknar saker att vara glad för! Jag menar, jag har två barn och en pojkvän som gör allt han kan för att visa mig sin kärlek. Såklart är jag oerhört tacksam och glad för det, och det är ni som då och då får ut mig ur glaskupan (se där dessa ständiga liknelser), men det gör mig ont att jag inte känner mer, att jag är så likgiltig inför allt.
OK, tänker jag ett steg längre så vet jag ju också att det här är typiskt för utbrändhet... att det tar orimligt lång tid att komma tillbaka. Jag vet det. Men det är som att vara fem år och vänta och vänta och vänta på en julafton som aldrig kommer.


Och ja, där fick jag till ännu en liknelse.

Äh

Skit på dig, SonyEricsson... när är du väl nöjd över att ha plundrat mig på 399 spänn för en usel handsfree.
Eller kanske jag borde ha fågelskit, eftersom jag handlar på expert istället för nånstans där det finns sansade priser. Nåväl, jag ville ju ha den och ha den nu, så då får jag väl skylla mig själv. Som vanligt, för övrigt.

Irritation idag över arbetskamrat, nåt jag inte är van vid. OK, jag hade gjort fel det erkänner jag... men hon hade också varit slarvigt och det har hon inte ens reflekterat över. Jag hade kunnat ta även det, men inte sättet hon sa det på. Jag kan ta en utskällning men är folk ironiska då blir jag förbannad. Skyll dig själv.

Nu lyssnar man på en knastrig inspelning från SR Minnen 1938, vet inte helt om den gör mig mer eller mindre irriterad. Jag önskar hellre jag hade en skivspelare, men nej då.

Everybody Needs Somebody

Åt frukost bestående av Pringles, pistagenötter och avslagen Dr. Peppar. Det är tacksamt att äta pistagenötter med E, för hon slickar bara av det salta på nötterna och skalen, och sen ger hon dem till mig. Jag äter snällt upp dem, fast inte skalet förstås, nån måtta får det vara.
Såg på resten av The Blues Brothers, önskar jag hade tid att se den en gång till idag men det gör jag nog inte. "Lots of space in this mall" hehe. Det blir troligtvis inte coolare än såhär, ever.

Wonder if I have a mission too?

Fortskaffningsmedel

Av fyra möjliga fortskaffningsmedel var jag ett tag berövad hälften. Både bil och cykel hade lämnat mig och mina ätteläggar åt sitt öde! Återstod för oss att släpa oss fram till fots i den bistra novemberkylan, eller lämna våra sista, surt förvärvade slantar åt Karlstadbuss.
Idag var jag och hämtade min cykel hos Den Lokale Cykelreparatören i Klaravik. Träffade en arbetskamrat där, och vi stod båda och tittade längtansfyllt på silverfärgade aluminiumcyklar från Danmark. "Mycket körglädje" sa Den Lokale. Tror jag det, för fyra och ett halvt tusen.

Sällan har jag älskat min cykel så mycket som när jag körde hem sen. Jag riktigt kände hur varje meter inte kostade 10,72 kr/litern, och inte går sönder och sen kostar en halv förmögenhet att laga.

Undras om ett billöst liv är ett lyckligare liv?

Bubbeltrubbel

Det är kallt om min näsa. I köket är 20.7 grader, men det känns mer som 18. Jag har två tröjor och tofflor, och fryser ändå. Det kan vara nu som långkalsongerna åker fram.

Dagens projekt är att kunna fixa så jag kan lägga in bilder och musik i PSP:en. Än så länge går det trögt.
Hs dagsprojekt är att vara hostig, kräva mat och göra såna där målningar som kan sättas på glas. Lilla pysselfröken min! :)

H beställde nyligen "sån där sprödbakad torsk, som man köper på Statoil, som man värmer i några minuter eller så". Vet inte riktigt vad hon menar, men det är väl lika bra att gå dit. Just det, gå. Bilen står hos pappa, trasig och ledsen. Hade bara ett däck kvar att byta när jag såg att fjädern vid vänster framhjul satt märkligt lågt. Däcket tog i, det var bara att ge upp... nåt fäste hade rostat sönder och pappa fick skjutsa mig och barnen hem. Har jag tur får pappa tag i den lokale bilreparatören under veckan.

Sen kväll med svamp

Den gångna helgen kan bäst beskrivas som ett enda långt kalasmaraton för lilla H. Barnkalas med halloweenska inslag på lördagen, och släktkalas på söndagen. Däremellan har man hunnit med otaliga resor in till stan (med bil som skramlar, låter, och ger mig mig ont i magen med tanke på dyrbara reparationer och besiktning som ännu inte blivit av) till både det ena och det andra, men det är nästan en historia för sig.

Söndag kväll blev till slut ganska så nära det jag hade tänkt mig. En stunds stilla glädje tillsammans med min familj och släkt. H var till och med nöjdare med det kalaset än det med kompisarna, och det måste väl tas som ett ganska hyfsat betyg.
Det tråkiga började när gästerna åkt, och det bara var att kavla upp ärmarna och sätta igång. Två maskiner tvätt, massa disk, allmänt städ... och så svampen då. En halv pappkasse med svamp som en välmenande syster skänkte mig innan hon for vidare till Stockholm. Borsta, skära i bitar och förvälla. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå och lägga barnen, så de satt och spelade The Sims 2 tills jag var färdig. Klockan 22.30.
That mushroom better be good.



T: "Du är den saknade pusselbiten, ordet på tungan och mandeln i gröten"

Ja. Jag tänker:detsamma! och ler med hela kroppen... :)

Int

Blev påmind idag om varför H inte fått ha kalas på två år, och varför jag avskyr att storstäda whatsoever: Jag blir inte trött, det ordet räcker inte till... jag blir utmattad, manglad, krossad. Satt i köket när klockan var åtta och barnen gått hem, så hungrig och trött att jag mådde illa, till slut tvingade jag mig att leta upp lite broccoligratäng. Yummi. Fast tårtan blev supergod! :D

Ibland kan man inte sova för att man har ångest... andra gånger kan man inte somna för att man är så glad och lycklig. Och så Frida Hyvönen, hur toppar man det liksom? Glad lycklig och Frida Hyvönen. Inte somnar jag då. Int.

Fredagsbesök

Jaha, idag har man alltså haft besök av Barn- och ungdomspsykiatrin, Team autism. Fick prata lite om E och hur hon har det i skolan, och hur jag har det. De kom med lite förslag om hur vardagen kan flyta smidigare, vi skrev scheman osv.

Tänk att det fortfarande finns människor i min bekantskapskrets som har missat mina små inneboende! Till er ära publiceras en bild på de två änglarna

En något "annan" dag

Tänk, idag är det exakt 10 år sen jag gifte mig. Och här är jag nu! Skild sen nästan fem år tillbaka, och vi umgås så lite vi möjligtvis kan. Det kunde man ju inte tro, eller inte trodde jag väl det då kan man hoppas. Undras om jag tänkte så mycket alls iofs, jag var med barn och då ville jag gifta mig och så blev det. Unga människor är bra dumma ibland, man tror man vet allt om hur livet är, när man i själva verket inte vet nåt alls. Nog kan det bli bra ändå, men i mitt fall gick det käpprätt åt... nåt varmare ställe. Det kunde ha gått riktigt, riktigt illa också om jag inte till slut fick tummen ur och flyttade. Ibland är man smart, ibland är man nånting annat. Att stanna så länge som jag gjorde hör till en av de mest "andra" saker jag har gjort i mitt liv tror jag.

Har funderat idag på om jag kan kalla mig för kristen, skild som jag är. En del skulle säkert tycka att jag borde gå tillbaka till min fd man, oavsett vad det skulle innebära. Tja, vad vet jag? Det kanske är det som är sanningen. Det kanske är jag som kommer att brinna? Det är till och med ganska troligt, med tanke på mitt syndaregister. Vad vet jag, men just nu väljer jag att ta den risken. Att få leva med dig, att få uppleva lycka... det ska mycket till innan jag avstår från det, allra bästaste T.

Darling - Det mångkulturella numret

I förrgår var det FN-dagen, och idag skulle alltså barnen ha med sig nåt från sina hemländer. De tycker det, fröknarna, att det är sånt man gör på en s.k. mångkulturell skola... så att de barnen ska få känna sig stolta över sina hemländer. Det funkar säkert jättebra, vad vet jag. Mina barn är iaf våldsamt avundsjuka på de klasskamrater som har hemspråksundervisning, och har vid flera tillfällen framfört önskemål om att få detsamma, i holländska då. Ha, det skulle de säkert få, men till vilken nytta då ingen i släkten talar det språket... :)
Ett par holländska små träskor fick de med sig idag till skolan iaf, och voila så blev skolan ännu mer tolerant och mysigt mångkulturell. Visst är det härligt när man kan göra nåt för den unga generationen.

För övrigt ska H ha kalas i övermorgon, trots att jag försökte avstyra det in i det längsta. Men när H började gråta och E talade om för mig att "Mamma! H har faktiskt inte haft kalas på två år!", då föll jag till föga. Inbjudningskort fick hon skriva själv, och nu är hon runt och delar ut dem tillsammans med storasyster. Lite ska de allt få slita.

Igen!

Vem tusan är det som ringer på min dörr och stör, när jag försöker sova min skönhetssömn? Sluta nästla dig in i mina drömmar och inbilla mig att du står där och vill in. Av två möjliga sovmorgnar har jag vaknat alldeles, superjobbigt, helt onödigt för tidigt... ack.

Den här gången gick jag inte ens och tittade i titthålet. Det kanske var Jehovas?

Äntligen

"Jag gick upp sex imorse för att göra scones till elvakaffet... men de blev inte färdiga förrns tolv så jag fick slänga dem.Det var synd,för de såg väldigt goda ut"

Scones

8 dl vetemjöl
½ tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g margarin eller smör
4 dl mjölk eller filmjölk

Blanda de torra ingredienserna i en skål. Finfördela matfettet med fingertopparna eller en bordskniv i mjölblandningen till en grynig massa. Tillsätt mjölken eller filmjölken och blanda snabbt ihop degen.
Dela degen i 4 delar. Klappa eller platta ut varje del till en rund kaka. Lägg kakorna på bakplåtspapper eller smorda plåtar. Skåra varje kaka med mjölad bordskniv i 4 delar. Nagga eventuellt med gaffel.
Grädda brödet i mitten av ugnen i 250 grader C ca 12 min.


Kokkaffe

2 muggar vatten
6 skedar ekologiskt och rättvisemärkt kokkaffe

Låt koka upp, rör om. Låt kaffet småkoka litegrann i din Vissel-Svea. Sen är det dags att hälla upp i din lilla kopp och sörpla i dig kaffet från fatet, med en sockerbit i munnen.

Nya färdigheter

Tjoho, jag lär mig blogga! :D Eller hon inbillar sig det iaf...

Ena stunden blir det som jag vill, andra stunden... gissningsvis det motsatta. Tanken är att jag ska lära mig få med länkar i texten, få in en besöksräknare, länka till vänner, nära och KÄRA till höger i bild och dessutom fixa till ett nytt utseende på bloggen. Nyss såg det jättebra ut och jag blev så nöjd... sen var det tillbaka till det gamla nästa gång. Mutter morr, så högst förargligt. Jag funderar på att koka lite kaffe, svepa en filt om mig o titta på Afrikas drottning (och drömma lite om oss)

Han har ju varit här sen före Kreugerkraschen!

Vaknade av att det ringde på dörren, eller jag måste såklart ha drömt det eftersom när jag öppnade var det ingen där. Hm, konstigt, när klockan är 6.42 en lördagmorgon. Det skulle kanske kunnat vara Jehovas vittnen som gör sitt andra, uppföljande besök. Undras om jag ska bjuda in dem på kaffe och sen försöka lura i dem att jag är satanist? Det skulle vara lite kul att se deras reaktion.

För övrigt anser jag att du är det bästa som hänt sen Kreugerkraschen.

Man vet...

... att man börjar få stora barn när man inte märker att man lagt deras kläder i sin egen byrå förrän man tagit på sig en T-shirt o känner igen den som en klassfotbollströja...

Efter regn kommer solsken

Idag blev allting fel, bara bara fel... och jag vet inte ens varför. Ibland vill man helt enkelt inte, svårare än så är det väl inte.
Vi skulle på bön och lovsång i kyrkan, barnen skulle med för ingen barnvakt fanns och jag trodde de skulle tycka om att sjunga. Men nånting gick fel, väldigt fel för H. Hon hade en kompis här som gick en kvart innan vi skulle åka, de hade blivit osams om nåt o H blev sådär SUR som hon kan bli... som en långsint gammal elefant eller nåt. Ledsen och arg på allt, och hon tvärvägrade att följa med. Jag fick slita loss henne från räcket när vi gick nerför trappan, sen försökte hon springa iväg när vi gick till bilen. Såklart blev vi försenade, såklart såklart igen igen... och jag blev så trött på mig själv, att jag aldrig klarar det. Aldrig i tid till något, alltid behöva smyga in på jobbet och in i kyrkan som en tjuv, alltid få ursäkta sig, alltid skämmas. Så jag orkade inte gå in i kyrkan, orkade inte släpa in ett barn som inte vill med, inte tvinga med dem hela tiden på mina saker för att jag inte kan lämna dem ensamma hemma. Vi stod på parkeringen några minuter, sen åkte vi hem. Barnen grät. Jag kände för att gråta, men ändå inte. Det var mest tomt, och jag tänkte att varför ska jag gråta, jag är ju faktiskt vuxen och vad hjälper det att gråta. Det är ju bara ett möte, jag kan gå på flera och det är inte hela världen. Vi åkte och köpte glass och hyrde film istället. Väl hemma fick jag barnen att göra läxor, bli sams med varandra och mig och vilken seger! Istället för att skrika på dem, vilja slå dem och stänga in mig på mitt rum så lyckades jag uppträda som en vuxen människa, lyckades jag se på mig själv utan överdrifter. Jag är stolt.

Soffa blev till bacon och Karl-Alfred

Gul soffa äntligen hämtad och betald, till min glädje och barnens sorg. De stod på balkongen o tänkte ta ett sista kort av den när tjejen som köpt den lastade på den på släpkärran. Ack.
Sålunda femhundra pix rikare for vi direkt till ICA för att handla. Fem baconpaket beställde barnen, och så fick det bli. Om man säger att vi har en något ensidig kost i vår familj så kommer man inte så långt från sanningen. Förra veckan åt vi bara nudlar, den här ägg och bacon. Undras vad det blir nästa vecka.

Råkade i fröjden över att änligen få lite pengar, lova barnen att hyra en film också. Det blev Karl-Alfred, och så passade jag på att lära E lite om vitamin K, Waran och trombocyter också (på tal om spenat så klart). Popeye är inte så dum ändå.

Syndrom hit och syndrom dit

Idag har varit en dag med många tankar. Nej, det där var en klar underdrift: snarare har jag tänkt sönder mig idag.
Jag berättade ju igår om mötet på skolan med Es fröknar, rektor mfl. Det kändes bra att prata om Es skolsituation, vad man kan göra för henne, vad hon kan tänkas få för diagnos osv, mycket bra... det är ju jätteviktigt att alla inblandade gör vad vi kan för att få E att må bra... men samtidigt maler tankarna. Alla som känt mig som barn, säger att E är en kopia av mig, till utseende men framför allt till sättet. Jag känner ju också igen så otroligt mycket av hennes beteende hos mig själv som liten, tex det lillgamla språket, svårigheterna att umgås med andra barn, viljan att undervisa o bestämma över andra istället för att leka på samma vilkor, m.m. m.m.
Imorse satte jag mig att googla på ”austiska drag”, och fick träffar på bl.a. Aspergers syndrom... något som jag redan diskuterat med Mario. Nu kändes det än mer rimligt.
Jag ska inte hålla på och sätta diagnos på mitt barn, det är bland det värsta jag vet när personer utan adekvat utbildning håller på o sätter diagnoser hit o dit... men det här stämmer onekligen mycket bra på min förstfödda.

Frågan som närmar sig blir då: Om E är så otroligt lik mig som mina föräldrar och syskon säger, och om E har Aspergers syndrom, borde inte jag också ha det då?

Jag har tänkt o tänkt o tänkt... och det får faktiskt väldigt mycket saker att falla på plats. Min oförmåga att hålla flera bollar i luften, min fixering vid detaljer som gör det omöjligt att bringa ordning i min kaotiska vardag, min svårighet att läsa av andra människors reaktioner, vilket gör att jag ofta överreagerar och tar kritik (som kanske inte ens finns) som att ingen tycker om mig osv... vilket leder till att jag beter mig ohyfsat och t.o.m. bryter med mina vänner i tid o otid (fråga Peter, Erik, Kim m.fl). Kan också ge en förklaring till mina många o långa depressioner och min ångest, min skörhet och sårbarhet.

Det har varit en lång dag helt enkelt. Nu blir det ”Askungen 2 - Drömmen slår in”. Hoppas kan man ju =)

EVK

Var på en s.k. elevvårdskonferans igår, dvs jag träffade Es lärare och rektor för att prata om vad vi kan göra för henne i skolan. Ja. Vad ska bli av henne undrar jag bara efter det mötet. Det som fastnade i mitt minne efteråt vad två saker som hennes rektor sa, det ena var att hon sluter sig mer och mer, att hon stänger dörrar, och att vi måste försöka öppna dem om hon ska få ett bra liv. Det kändes så fördjävligt (ursäkta) ödesdigert, som om det är nu det avgörs om E ska slippa undan ett liv i isolering eller på ungdomsvårdsanstalt.
Det andra hon sa som fastnade, eller snarare spikades fast i min skalle var när hon talade om E och försökte gissa sig till en diagnos, att hon kan ju inte göra sånt men att E hade ”klara autistiska drag”. Autistiska drag. Autistiska drag.Sen hörde jag inget mer på en kvart, jag orkade bara inte ta in mer... det var som om världen upphörde att existera. Jag har ett autistiskt barn. Rainman.

Tur att jag hade Peter att prata med efteråt, annars hade jag gått hem o bara grinat.

Udda

Lista på knasiga egenheter/ovanor hos mig själv (ursprungligen ett kedjebrev)

1) På Nobeldagen klär jag upp mig och barnen i finkläder, lagar en trerätters middag och tar fram finporslin. Sen äter vi framför TV-n och tittar på Nobelmiddagen och jag undervisar barnen om vad Nobelpriset är, vem Alfred Nobel var osv. Kaffet till maten dricker jag ur min Nobelkopp, ni vet en sån vit med guldkant.

2) Jag älskar överlag att lära barnen udda saker, som t.ex. häromdagen när jag utförligt förklarade för dem vad fackförbund var för något, eller för några år sen när jag lärde E obskyra snapsvisor.

3) Jag älskar Galenskaparna & After Shave, mer än nån annan jag känner. Jag har sett allt av deras tidiga material, fram till mitten av nittiotalet ungefär. Be mig att läsa upp några repliker från nån revy eller TV-serie, och du blir aldrig av med mig... kanske när min hals torkat ihop (och bara jag kommer att skratta)

4) Fråga mig heller inte om jag vill boxas, jag har jordens hårdaste nävar och besegrade i strid är bl.a. Markus och Jocke (dock har de båda besegrat mig i armbrytning, hihi... hur det nu går ihop?)

5) Hemma har jag ett litet förråd med sprutor, kanyler, påsar, flaskor m.m... från början för att öva med, numera för att visa vänner och nyfikna vad jag jobbar med. I kryddhyllan ovanför ugnen har jag även ett litet smakprov på olika pumpar och liknande som jag har gjort, riktigt dekorativt om jag får säga det själv. Till en av mina vänner gjorde jag en pump innehållande öl som födelsedagspresent, den är han garanterat ensam om skulle jag tro. Har du kvar den?
För övrigt har jag också lärt mina barn att dra sprutor, både med kanyl och med Spike. De är riktigt duktiga.

Argkart

Ok, förut var jag sur. Sen blev jag ledsen för att sedan bli arg. Vilken dag, suck. Nu är jag mest trött, trött på folk och då särskilt manliga folk. Har ni tänkt på varför ni har en kortare medellivslängd? För att ni lever våldsammare liv, och dessa våldsamma liv inkluderar även självmord, den vanligaste dödsorsaken för män i åldern 15-40 år eller nåt liknande. Och varför detta då? Jo, när ni blir deprimerade eller hamnar i livskriser stänger ni in er på er kammare och vägrar ta emot hjälp... ni ska minsann klara ut era problem alldeles själva, som riktiga män. Tja, antingen går det bra eller så slutar det med en gevärskolv i munnen.

Jag är allvarligt oroad för en vän, och han vägrar ta emot hjälp... jag blir så arg. Sluta berätta era problem för mig, om ni ändå inte vill bli hjälpta. Just... don't.

Surkart

Idag är jag sur på mitt jobb. Allt går bara fel, folk är bara dumma mot mig hela tiden och så regnar det sånt där snett regn in i näsan också. Ok, det där sista är bara roligt om man älskar Galenskaparna & After Shave.
Nä, men seriöst. Jag förstår inte hur man å ena sidan kan vara så himla noga med att vi ska göra på ett bestämt sätt, och sen helt plötsligt är det ok att göra hur man vill, och jag är bara fascistisk som försöker få till nån slags rutin. Blä.

Sen hade jag tänkt se film med pappsen och kidsen imorgon, men hey! vilket filmutbud vi har här i stan då, iaf för de små. På andra sidan häcken, som DN har sågat, är det enda som går... och glöm att jag tänker plåga mig genom den. Nä, då kan man lika gärna stanna hemma och städa.

Traderaförsäljning

sent igår kväll var vi på väg hem från examenskalas för en kusin till mig... barnen satt i baksätet och slogs som vanligt... jag var trött bortom alla rimliga gränser och kunde inte riktigt behärska min vrede mot E som jag tyckte hade varit jobbig hela dagen... så slänger jag ur mig att jag ska sälja henne på Tradera

H som brukar vara så behärskad var nu också trött och hängde genast på... all hennes vrede över att E tar all plats med sin utbrott och annat, tog nu ut sin rätt. hon pratade hela vägen hem om vad vi skulle ta för henne osv. när vi sen kom hem ville inte E gå med in utan var kvar utomhus. lika bra det tyckte jag, så hinner både hon och jag lugna ner oss. H däremot tyckte att jag skulle lägga in annonsen genast. på Tradera alltså. ”Men H, man kan ju inte sälja en människa, det förstår du väl?” ”Du sa ju det...”
hennes besvikelse var tydlig. hon var verkligen övertygad om att jag hade tänkt sälja E, på riktigt. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, att H trodde det om mig, eller att hon har det så jobbigt med E.



(till Hs försvar kan man ju säga att hon ångrade sig efter ett tag... tyckte att vi borde gå ut och leta efter E och att det kändes ensamt utan henne. ”Vi ska nog inte sälja henne, mamma”)

Dagen svalnar

I vår serie ”Missförstådda genier” ska vi idag tala om Vincent van Gogh. Levde på potatis, blev galen, skar av sig örat, ingen brydde sig. Om jag vore ett missförstått geni skulle jag vilja: Gå ner 10 kg i vikt. Bli onödigt rik och köpa 3 243 577 tusen nya kläder och femtielva miljoner helt onödiga tekniska prylar (som t.ex. http://www.tbh.se/index.asp?id=4&kat_...). Sen vill jag även... jag vill även... äh. Jag önskar jag kunde få bort alla myror som bor i kroppen. Ge mig en dos svalkande likgiltighet så jag orkar med.

picnic

barnen har picnic i källaren... en vårdag som denna. de har packat en picnickorg med smörgåsar, vattenflaska och frukt. en rutig filt fick de också med sig. hm... nu kom de tillbaka. det blev ingen picnic, istället har de släpat upp massa bråte från källarutrymmet. morr...

"go to sleep, Furbee!"

kalas igår för dotter nr 1. omtänksamma släktingar begåvar henne med en Furbee och lillasyter med en Tamagotchi... så nu är här inte tyst lång stund i taget. det hörs "hi furbee" och "tell a joke furbe" var stund. och så den lilla ondsinta tamagotchin som ska matas och pysslas om hela iden. som tur är begriper jag mig inte på det hela så jag slipper hjälpa till (storasyster tog sig an den uppgiften med glädje om man säger så). jag är lite besviken på mitt midjemått och på att inga jeans längre passar... minns ombytet inför senaste MetalClub när jag förtvivlat letade byxor, medans kamraterna skrattade rått åt mina misslyckanden. jag har inga planer på att börja springa förrns det blir vår och jag vill inte sluta äta godis (det lilla jag kan äta för den förblånade tandställningens skull)... och laga mat är bara så tråkigt. jag borde skaffa mig en äkta man att laga mat åt... så kanske jag fick lite hälsosammare matvanor. iofs har jag testat det en gång redan och på den tiden vägde jag lika som nu, så. vi skippar det.

groupiedrömmarna krossade

Gaah! Det är inte sant! Nu är det verkligen, verkligen kört... snyft. Han har till och med fått barn med henne. Håkan, det skulle ju bli du och jag! I'm your Number One Fan. Bara för det tänker jag fan inte köpa din senaste skiva, det kan du ta och skriva upp. Gå och var lycklig med din lilla familj, tänk inte alls på mig... jag som stått längst fram på alla dina konserter och lyssnat på din falsksång...

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/st...

------------

I övrigt: Funderingar på tyngdlösheten och vilken påverkan den måste ha på människans basala behov. Jurij och Vasilij kan fan inte ha det lätt utan ankor.

Emma opererar sin nalle Pelle och sen kläs han i rosa klänning. vad ska månne bliva av det barnet...

vilken bra början på noll sex

slottsstek, potatisgratäng, sallad, bullar, cola, papayabitar, värme, mjukisbyxor, lugn o ro, städad lägenhet och ”Det sjunde inseglet”... kan man ha det bättre liksom?