Fortsättning!

Efter att barn och make satts i land i lördags, åkte jag och dottern vidare och vi hade en riktigt trevlig tur. Nu har ju båtarna slutat åka, men nästa år ska vi nog ta en tur igen. När vi steg i land möttes vi av resten av familjen. Eftersom vi var vid stadens lekträdgård, beslöt vi att stanna där en stund istället och äta vår medhavda matsäck. Bebisen åt mest grus.

Sammanfattningsvis blev det inte som vi hade tänkt oss, men det blev riktigt bra iaf. Som livet brukar vara :)

Solregn. Båtbuss.

Vi, familjen minus äldsta dottern, tänkte göra en båtutflykt. Eller ja, Bebisen hade minsann inte tänkt sig att åka båt och det talade hon om. Maken och hon fick stiga av efter 5 minuter och jag och mellandottern fortsätter nu ensamma. Fortsättning följer.

Kanske stans sunkigaste lekplats

Orka göra annat än mobilblogga när man varit vaken sedan 04.30 i morse. Tur att det finns lekparker i närheten, även om just den här inte verkar ha underhållits sedan 1989.

(Tillägg i hemmets lugna vrå: Notera det kvarglömda leksaksgeväret på lekställningen, apropå inlägg hos Lady Dahmer och Elisabeth. Hur tänker man när man låter sitt barn leka med vapen? Jag bara undrar)

Arbetskraft

Idag kommer svärmor och svärfar, imorgon även makens moster. På söndag vankas släktkalas + barnvälsignelse av telningen. Man kan ju ana vad som sysslas med när besök och kalas vankas: Städa, baka och stressa. Hittills har vi hunnit baka bullar och... nej inget mer. Maken drog iofs sitt strå till stacken igår och tvättade fönstren, gissa om jag var glad att jag slapp!

Nu ska jag vila i 29 minuter och 32 sekunder, sedan är det dags att väcka Bebisen och så börjar springet igen. Härligt, men arbetsamt är det med en sådan liten sockersmula.

Hälsningar från blåbärsskogen

Det regnade faktiskt inte, så vi var ute i en och en halv timme. Först plockade vi bär, sedan utforskade lillan skogen som världens skogsmulle. Nu har vi ätit och sovit och gett oss ut igen.

Det är inte lätt att ta kort på någon som aldrig är stilla

Bebisen gör allt hon kan för att riva huset. Allt släpar hon fram, blöjor, skor, leksaker, nycklar, min plånbok. Själv lyckades jag spilla inlagd gurka över mig själv och köksbordet, så det rann mer på golvet osv osv. Jag har inte orkat skura så golvet är alldeles klibbigt. Nu ska jag ringa jobbet, sen ska jag och Putte ut i blåbärsskogen, om det inte regnar. Men det gör det väl.

Hem, kära hem...

Sitter här med lite hus-ångest. Ända sedan vi flyttade in har vi haft vetskap om att huset, byggt samma år som maken kom till världen, skulle behöva lite TLC här och där. Förra ägarna var ju inga renoveringsälskare, direkt (och det de har gjort, har de gjort slarvigt eller direkt felaktigt). Nuvarande ägarna är ju heller inga händiga hantverkare, vet ju de som känner oss. Kunskap och erfarenhet kommer ju visserligen med tiden, men innan man är där känns tröskeln förbaskat hög, måste jag säga. Man är ju rädd att göra kostsamma fel, skämma ut sig i byggbutiken, göra pinsamma fel som grannarna skrattar åt på sina gardenparties som de inte bjuder oss på osv osv.

Nu har vi dock kommit till den punkten att vi funderar på att sälja huset, och då måste vi ju fixa till det. Jag har morskat upp mig, ringt hantverkare till höger och vänster och det känns som att jo, nu är bollen i rullning iaf. Garagepanel ska vi försöka fixa själva (kanske med hjälp av händiga vänner/släktingar/övriga vänliga själar? *blink blink*), ventilationskille ska vidtalas, skorsten skulle tydligen kläs i plåt (plåtslagare), badrum ska vi ta tag i så snart diverse festligheter (bebis) är avklarade. Bit för bit ska vi ta oss upp på torra land. När vi väl är där, kan vi sätta oss i soffan igen och titta på våra älskade DVD-serier. Med hälsosamt tilltugg såklart!

Cyklar och segelbåtar

Vädret var så fint att vi inte kunde hålla oss ifrån stranden. Jag, äldsta dottern och Bebisen cyklade dit den här gången, och ja... det var lika jobbigt som det låter. Den enda trösten är att det iaf inte var lika jobbigt som när vi cyklat hit de andra gångerna. Konditionen har förbättrats något till min stora förvåning och glädje :)

Stranden var invaderad av segelbåtar i massor, och ett och annat tält där långväga gäster pillade med sina Trangia-kök. Det är ju någon slags segeltävling upptäckte vi senare. Bada gick ju iaf, till och med modern tog sig ett bad eller två, innan vi fick tänka på den svettiga hemfärden.

Badväder

Bebisen njuter av sand och vatten. Jag och mellansystern har badat oss och njuter av eftermiddagssolen. Strax ska vi hem, laga mat och kanske baka en svartvinbärspaj.

När katten är borta dansar råttorna på bordet...

... eller så hyr de svåra Bergman-filmer.

Till det ska jag svulla med sunkigt videobutiksgodis och Pringles. Kanske lite kolsyrat vatten till, och så min hemlagade paj såklart.

Troligtvis kommer jag att sova innan jag är halvvägs igenom filmen.

Grill master

Så, nu är tre dagars fotbollscupande över. Jag och flickorna har haft lika roligt allihop, fast på olika sätt.

Huvudpersonen har spelat med bravur och fått massor med beröm både av tränare och andra föräldrar. Jag, som annars bara ser de matcher de förlorar, lyckades idag åse när laget vann sin match, och det på straffar! Nervigt så det förslår. Sammanlagt kom de som nummer tio av sexton lag, och det trots att de var ett år yngre än de andra spelarna. Fortsätter de i den här stilen ska det bli roligt att se hur långt de går.

Äldsta dottern fick igår uppgiften att vara funktionär tillsammans med mig, då maken är på semester i Norrland med Bebisen. Jag var beredd på vad som helst från trumpet samarbete till totalvägran, men det blev ingetdera. Hon älskade det! Igår grillade hon hamburgare och korv i sex timmar, och tog endast motvilligt en kort rast med mig. Idag var vi egentligen lediga, men hon anmälde sig frivilligt och stod med grilltången i handen från åtta på morgonen till två på eftermiddagen, då jag fick slita henne därifrån för att vi skulle åka hem. Helst hade hon nog stått kvar resten av dagen. På den lilla rasten jag lurade henne till att ta på förmiddagen, stod hon och iakttog bilarna som kom åkande till området. "Där kommer det bilar" sa hon, "och nya kunder!"

Själv hade jag gruvat mig i dagar innan för hur jobbigt det skulle bli. Visst, gårdagen och i ännu högre grad fredagen var utmattande med sitt urusla väder, men det var ändå roligt hela tiden. Barnen spelade så bra, de andra funktionärer jag jobbade med var så trevliga och hjälpsamma och det gick riktigt bra att kallprata med de andra föräldrarna. Idag stannade jag kvar på området hela dagen och njöt av att vara utomhus. När jag inte har möjligheten att uggla framför datorn inser jag hur trevligt det faktiskt är att få lite frisk luft. Vilken tur ändå att hon inte spelar schack!

I arla morgonstund

En kopp kaffe. Dagg i gräset. Om en stund ska jag vandra iväg för att titta på dagens första match, men just nu sitter jag här, i ett tält, och har det ganska bra.