Ok... ibland funderar jag på om bloggar är nåt annat än mentala spottkoppar, där vi spottar ut all skit som vi går och muttrar över under dagarna. Idag vill jag spotta ur mig två saker:
1. Mina barns far
En stor spottloska på honom. Jag tycker bara inte om honom, önskar jag aldrig fått barn med honom, och det grämer mig ända in i själen att han ska få förstöra mitt liv igen och igen, och igen. Han bryr sig inte ett dugg om sina barn, jobbar så mycket så han knappt hinner ha hand om dem de fyra dagar i månaden de är hos honom, duschar dem sällan, byter sällan kläder på dem, frågar mig aldrig hur det går för dem i skolan eller om han kan få träffa dem extra nån gång. Men när jag har hittat nån jag älskar, och vill flytta för att vara nära honom, då minsann blir han väldigt angelägen om att ha sina barn på nära håll. För att han bryr sig om barnen eller för att han vill demonstrera sin makt över mig? Hm...
2. Es lärare
Jag vet inte om de ska spottas på direkt men... rätt irriterad är jag stundtals iaf. E har fortfarande ingen gympa och har inte haft på hela terminen. Hur länge ska det vara såhär? Jag fattar inte att det inte ska gå och ordna. Hon är ju inget monster.
En skolkamrats mamma ringde förut och frågade om jag ville vara med på present till lärarna, och då sa jag faktiskt nej... även om en bidragande orsak var att jag faktiskt inga pengar har, men det kan jag ju inte säga till en stadgad kvinna i 35-årsåldern. Huva.
2 kommentarer:
Jag vill också spotta på dina barns far, om det är okej.
Min pappa var (är) lite så också. Han brydde sig inte om mig övht och valde att vara tillsammans med sin flickvän (som faktiskt upprepade gånger har mordhotat både mig och min mamma) istället för att träffa mig. Mamma ställde ett ultimatum, han fick liksom välja. Men sen när mamma träffade Lasse (min "pappa") och han var som en pappa för mig, det kommer han alltid vara, och jag faktiskt själv bad honom adoptera mig, så ville han inte skriva på pappren. Vad är det för FEL på män egentligen?
Ja du... vad är det för fel? Det var lika djävligt när jag skulle flytta till Karlstad från Säffle för ett par år sen, då tog han chansen att sabba allt han kunde.... oj så många tårar för den skitstövelns skull.
Den trösten jag har nu är iaf att jag vet att jag har nån som stöttar mig i det här, att den här gången är jag inte ensam.
Skicka en kommentar