Fromme Pikachu

Hade ett långt, och bitvis väldigt tungt samtal med Emma en kväll i vintras. Hon var så ledsen över allt hon gjorde fel, grät och talade om att hon kände sig som ett monster. Jag tröstade så gott jag kunde, och så talade jag om för henne att det finns nån som alltid älskar henne vad hon än gör, och som alltid förlåter henne för allting. ”Vem då?” undrar hon. Jag svarade att det är Jesus. ”Jaha” svarar hon då, ”jag som trodde det var Pikachu” (hennes älsklingsgosedjur). Här har jag svårt att hålla mig för skratt, men värre blir det. Emma börjar rada upp deras inbördes olikheter: Jesus är ju smal, och Pikachu är tjock som en boll... Jesus är ganska blek, och Pikachu gul... Jesus har normala öron och Pikachu har långa som hänger ner till marken och så vidare. Man kan tydligt se vem som inte har gått i söndagsskola... där var svaren på alla frågor Jesus, enligt min vän pastorn.