Grattis till mig!

Så fyllde man år då, igen. Jag tycker ju egentligen att det är lite fånigt att hålla på och fira gamla människor som passerat 25-årsgränsen. Iaf om man har barn, då känns det vettigare att lägga krutet på kalas och presenter till dem.

Imorse var jag dock pinsamt förväntansfull, jag vaknade till flera gånger frampå morgontimmarna och undrade 1) kommer familjen att komma ihåg mig överhuvudtaget? 2) kommer de i så fall att sjunga för mig? 3) kommer jag att få några presenter? Som ni ser, värre än en femåring.

Son tur var besannades mina drömmar och jag fick både skönsång och present. Presenten var bara en, men desto större: En symaskin! Något jag önskat mig i massor med år, det senaste året dessutom påhejad av äldsta dottern. Den allra bästa presenten var dock att se alla samlade i vårt sovrum: Maken och mina tre barn i sängen och den fjärde sparkandes i magen. Vilken lycka!