Utvecklingssamtal!

Idag: Äldsta dotterns utvecklingssamtal. Genom åren har jag lärt mig att hata de här samtalen, det har brukat pendla mellan stor katastrof och lite mindre katastrof. Såhär har omdömen brukat låta: Ungen slåss, rymmer från skolan, river sönder böcker, vägrar skriva, är uppkäftig mot lärare, kommer försent, kommer inte alls osv osv i all oändlighet.

Sedan dottern börjat på sin nya skola låter det istället såhär: Dottern är något av en mönsterelev, även om hon fortfarande har lite svårt med social interaktion. Hon når upp till eller överträffar målen i alla ämnen. Omdömet i matematik kan jag inte låta bli att citera: "E continues to be a wonderful student. She seems to have an endless supply of positive attitude, she is motivated, active and does well on assignments, often asking for more challenging work. It truly brightens my day to have her in the class."

"Hon lyser upp min dag", säger hennes mattelärare, hon lyser upp min dag. Vilken skillnad mot hennes förra s.k. lärare som tyckte att hon hade "lite svårt med matten"! Nu var det väl mer så att de hade det svårt med henne, de klarade inte av att sätta gränser och ge henne utmaning och det ville de inte erkänna. Nog ältat om det, hon kom ju därifrån och det är ju det viktigaste.

Jag läser hennes omdöme om och om igen och ögonen tåras. Det är som en dröm som besannats och jag upphör inte att glädjas över att hon fick en chans, äntligen.

P.S. Var bara tvungen att tillägga att näst äldsta dottern, som nyss fått reda på att hon också kommit in på skolan och ska börja till hösten, är taggad till tusen! Idag köpte hon "Good night Mr. Tom" på engelska och hon har även ställt om språket i mobilen till engelska, allt för att öva så mycket som möjligt!