I hemmets lugna vrå

Det har varit en intensiv men underbart glädjande helg. Jag var och hälsade på min vän L och hennes familj. Hennes lilla flicka på snart ett år har haft lite svårt att sova på nätterna och äta på dagarna och jag hjälpte dem att komma på rätt köl igen.

Nu hoppas vi att allt fortsätter lika bra som det gjort hittills, men jag ser inga skäl till att det inte skulle göra det. Mamma L har varit oerhört påläst och peppad och gjort ett superjobb, trots sömnbrist och värkande bröst. Jag är så glad och stolt över oss allihop. Det är en sak att kura sitt eget barn som man känner, men att vara "sakkunnig" till någon annan kändes oerhört nervöst. Desto roligare att det gick så bra!

Det är nästan så att jag funderar på om man skulle se till att bli diplomerad Sova-hela-natten-kurare. Det gav så mycket att se förändringen hos dem alla. Märka hur väl lilla E svarade på de nya rutinerna, se mamma L växa och bli så stolt över sig själv och sin dotter, höra pappa A säga att det nästan var som ett mirakel.

Enda minuset under helgen var den obefintliga sömnen. De stora barnen har ännu inte kommit hem från fotbollscup och jag känner starkt för att gå och lägga mig. Hoppas de kommer snart.

Imorgon ska jag börja arbetsträna, ett par timmar på förmiddagen. Ber för att det ska gå bra. Om inte annat får jag ju äta lunch med en god vän och arbetskamrat! Bara inte personalmatsalen bjuder på strömmingslåda igen...