Huvudvärk. Trötthet. Antydan till nackspärr. Snorig. Tagit huvudvärkstablett men inget hjälper. Slut på Treo. Mer än en timme kvar innan mannen kommer hem och vi kan äta lunch. Ett kök i upplösning, men jag orkar knappt tänka på att städa, än mindre göra det.
Det är då man sätter på kaffe åt sig, och kokar ägg till barnet. Vi sitter sedan vid bordet, lyckliga var och en på sitt håll. Jag griper efter koppen som en hålögd alkis efter flaskan, och känner tillfredsställelsen när den varma drycken rinner ner i strupen. Det är nästan så man börja humma en Bellmanvisa.
- Posted using BlogPress from my iPhone
1 kommentar:
Känner helt klart igen en känslan! Haha, brukar vara så här också, fast Ella är mer förälskad i sina Digestivekex. Hon har nog aldrig provat ägg, nu när jag tänker efter. Värt att prova!
Skicka en kommentar