Av fyra möjliga fortskaffningsmedel var jag ett tag berövad hälften. Både bil och cykel hade lämnat mig och mina ätteläggar åt sitt öde! Återstod för oss att släpa oss fram till fots i den bistra novemberkylan, eller lämna våra sista, surt förvärvade slantar åt Karlstadbuss.
Idag var jag och hämtade min cykel hos Den Lokale Cykelreparatören i Klaravik. Träffade en arbetskamrat där, och vi stod båda och tittade längtansfyllt på silverfärgade aluminiumcyklar från Danmark. "Mycket körglädje" sa Den Lokale. Tror jag det, för fyra och ett halvt tusen.
Sällan har jag älskat min cykel så mycket som när jag körde hem sen. Jag riktigt kände hur varje meter inte kostade 10,72 kr/litern, och inte går sönder och sen kostar en halv förmögenhet att laga.
Undras om ett billöst liv är ett lyckligare liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar