Kan inte låta bli att störa mig på de ilskna röster som hörs från kristet håll när det gäller "abortturism" och "homoäktenskap". Citationstecknen för att man förenklar och antar ett ovanifrånperspektiv på frågor som är mer komplexa än man låtsas om. Dagen skriver t.ex. att "samma sänghalm ska gälla för alla, ingen ska känna sig olik eller hamna utanför, allt kan kallas äktenskap" angående förslaget från Grön Ungdom om att införa en köns- och antalsneutral samlevnadsbalk. För mig låter det som nåt positivt att ingen ska känna sig utanför, men inte för Marianne Andréas. Hon bekymrar sig för hur man ska få till det med barnen i ett sånt perverterat äktenskap. Som om alla, för det första, som gifter sig självklart vill ha barn? För det andra, om det är barnen man tycker synd om, finns det en hel del annat att invända mot. Säg så här, man är emot "homoäktenskap" därför att de barn som växer upp i sådana äktenskap kommer att gå miste om minst en av sin biologiska förälder, genom att föräldrarna väljer att inseminera sig, få barn med en nära vän eller kanske har med sig barn från ett tidigare, heterosexuellt förhållande, ok. Ett föräldraskap ska alltså inte planeras på ett sånt sätt att barnet mister den dagliga kontakten med en biologisk förälder? Om jag fattat saken rätt. I så fall måste vi ju snarast sätta stopp för alla adoptioner, tillbaks med alla ungar till barnhem och ett liv på gatan, stoppa alla fosterhemsplaceringar, låt barnen torka spyor åt sina nerdrogade och alkoholiserade föräldrar... det viktigaste är ju att barn är hos sina päron, eller hur? Var sak på sin plats, ordning och reda, löning på fredag. Herrejisses, som om det inte fanns barn som far illa i det mest heterosexuella äktenskap. Det är väl för tusan inte det det handlar om, man är emot homosexuella eftersom det står i Bibeln att det är synd. Att slå folk i huvudet med det funkar inte längre så bra, så då försöker man skylla på barnen i stället. Ursäkta mig, jag är troende men jag kan inte för mitt liv få in i min hjärna att Gud skulle tycka illa om homosexualitet. Om han har skapat bögar och flator, så är det väl för att han vill att de ska vara såna?
Marianne Andréas skriver fortsättningsvis att "kyrkan har alltid värnat det ofödda, nyfödda, sargade och döende livet. Inget liv är onödigt eller förkastligt. Varje liv är en gåva. Livet är heligt och får inte slarvas med".
Utan att förvilla mig in i nån diskussion om abort, eutanasi eller preventivmedels vara eller icke vara, kan jag inte göra annat än att hålla med henne. Ja, livet ÄR en gåva. Ja, livet ÄR heligt och får sannerligen inte slarvas med. Det gäller att göra det bästa vi kan av det och göra det bästa vi kan för de små som vi har fått ansvar för. De har rätt till det bästa tänkbara liv och att vi gör de bästa tänkbara valen för dem. Personligen har jag svårt att tänka mig en bättre uppväxt än med människor som älskar mig, och som verkligen har sett fram emot min ankomst.
1 kommentar:
Hej kära syster.
Va fantastisk du är!!Så fint och exakt skrivet! KRAM
Skicka en kommentar