Hungrig unge

I förmiddags hade jag väckt den lilla solstrålen från sin förmiddagssömn och tagit med henne till köket. Bebisen fick leka lite på golvet medan jag hade lite saker jag bara var tvungen att göra på datorn, ni vet hur det är. Efter en stund började det klagas lite. Bebisen kröp ut i hallen, och in i storasysters rum. Där rev hon ner tunga boken från nattduksbordet, och jag hann tack och lov dit i tid innan hon rivit ur och käkat upp alla sidorna. Tillbaka till hallen. Här var ju inte värst skoj, så hon kröp till badrumsdörren och började banka på den. Därinne finns ju badskoj och roliga leksaker. Jag lyfte tillbaka henne till köket och råkade sätta mig vid datorn igen, "bara en liten stund". 

Nu hade nog barnet tröttnat rejält på mig, för hon kröp iväg från köket, högljutt gnällande. När jag inte såg henne längre följde jag efter henne och trodde hon gått till storasysters rum igen. När jag inte hittade henne där, blev jag fundersam. Vart hade ungen tagit vägen? Jag följde det högljudda gnället och hittade henne i vårt sovrum, sugandes på en tom vällingflaska. 

Hon har alltså krupit in i vårt rum (något hon aldrig gör annars) som var ganska mörkt eftersom vi inte dragit upp rullgardinerna och raskt krupit raka vägen till makens nattduksbordet och grabbat tag i vällingflaskan som stod där. Jag blev hyfsat full i skratt, det kändes som att ungen ville säga "fatta en hint någon gång morsan, jag vill ha KÄK!"

Det blev käk, och ungen åt som en hel karl.