Den smygkinesiska bebisen

Jag städar och bäddar nytt i vårt sovrum, barnet står på en stol och talar kinesiska. Det låter så i alla fall, både vad det gäller orden och uttalet. Snart är klockan nio och då är det dags för en promenad. Tro ni inte att jag på egen hand är så sportig, ånej. Helst hade jag velat ligga på soffan och käka praliner, detr ett som är säkert. Men har man en unge som far omkring som ett yrväder och river och sliter i allt, är det lugnast att gå ut med henne. Där blir hon förvånansvärt passiv och kan sitta still länge, länge i vagnen medans mamman lyssnar på podcast eller Anna Ternheim.
Nu låtsasgråter kinesen på stolen, så det är nog dags att skynda på. Det tar ju en halvtimme att klä på oss också.



- Posted using BlogPress from my iPhone