Nu har jag fiskat upp femtioelva miljoner kärnor ur grytan, men då sitter såklart passerkvarnen fast (kanske för att en och annan kärna har fastnat där?) och jag får inte loss den fast jag tar i och vrålar som den värste tyngdlyftare. Mitt i allt ringer dotterns arbetsterapeut och jag pratar ansträngt i telefon med luren knipt mot kinden, plommonmos på ena handen och gallskrikande unge på andra armen. Var är den där starke karln när man behöver honom som bäst då? Jo, han kränger schampo i Färgelanda.
Hå hå, det är roligt nästan jämt.
1 kommentar:
Min pappa lade in plommon en gång. Han kom ihåg kärnorna och gjorde allt fint och dant och ställde burkarna i källaren. Sen jäste plommorna i burkarna och exploderade i källaren. Glassplitter och plommon överallt...
Snacka inte skit om Färgelanda. Inte långt ifrån mor och far... :)
Skicka en kommentar