- Will you carbonate? -Yes!

Idag har Bebisen och jag stå-tränat. Jag satt på golvet med skruttet framför mig, höll henne i händerna och släppte försiktigt. Hon stod faktiskt i en sekund eller två, innan lilla rumpan dunsade i golvet. Hon gjorde om det hela ett par gånger, innan benen blev för darriga. Hemskt roligt var det, vi skrattade båda två så vi storknade. Så häftigt det är att se hur barn utvecklas, att vara mitt i det, mitt i livet.

Det är för övrigt ett barn med besynnerliga smaklökar. Sedan en tid tillbaka har hon blivit helt vansinnig när vi andra druckit vårt kolsyrade vatten till maten. Hennes egen pipmugg ratas, så till slut blir man trött på henne och tänker att "drick nu då unge, så får du se att det minsann inte är något gott!" Och ungen dricker. Man tror att hon ska spotta ut. Istället dricker hon, hälften rinner ut men hon gör ingen min av att vilja vända sig bort eller sluta dricka. En unge på åtta månader som dricker kolsyrat vatten, har aldrig hört på maken. Storasyster som snart är elva år dricker knappt läskeblask, kolsyrevatten är inte att tänka på. 

Nu sitter hon och skiter bakom ryggen på mig, charmerande.