Det logiska tänkandet

Jag läste en artikel i DN för ett tag sen, det var om att det skulle bli hårdare regler för de som har personliga assistenter. Den som kan föra skeden till munnen (och alltså inte är fysiskt handikappad) kommer i så fall inte få hjälp att äta sin mat längre. En mamma till en autistisk ung man berättade att det inte hjälper att maten finns hemma, någon måste säga åt honom att äta också. "Han skulle kunna svälta ihjäl framför kylskåpet". Efter vad vi var med om igår kväll, tror jag inte att hon överdrev, jag är säker på att det var blodigt allvar. Jag berättade ju aldrig vad E hade sysslat med i 3 timmar innan hon kom hem igen. Såhär var det:

När hon kom hem och inte kom in, väntade hon först i kanske 1-1,5 timme. Hon försökte inte knacka på hos grannarna för att låna telefon och ringa mig eller Maken, hon bara väntade där. Vi bor i ett villaområde. Det var eftermiddag/kväll, här bor många pensionärer, någon måste ju självklart varit hemma. Men hon väntade. Sedan, som hon förklarade, "tänkte jag logiskt och tog bussen in till stan och butiken", där Maken jobbar. Visst, det kanske var smart tänkt, busskortet hade hon ju i fickan. Det logiska tänkandet avstannade dock när hon kom till butiken och Maken inte var där utan gått för dagen. Frågar hon någon av hans arbetskamrater om de kan ringa honom? Nej, hon väntar där tills de stänger och sen tar hon bussen hem igen. Vad hade hänt om vi inte varit hemma då heller, om något hänt oss och vi inte kommit hem på hela natten? Hade hon stått kvar där hela tiden då? Jag vill kunna säga att nej, till slut hade hon tagit sitt förnuft tillfånga och ringt på hos någon granne, men jag är inte så säker på det. Det finns inga B-planer i hennes huvud.