Göra sig av med Gud?

Jag kan inte låta bli att klämma in ett inlägg till, ibland måste man bara. Hittade en så vacker krönika av Marcus Birro i Expressen . Det sista lilla stycket får mina ögon att tåras, särskilt som jag vet att Marcus Birro har två döda barn: 

"I kväll ska jag sitta med Santino i famnen och låta blicken dröja i hans ögon. Gud behöver inte komma in hit, behöver inte höra av sig efter vägbeskrivning till min lägenhet. Han är redan här. Sedan kan de matematiska stackarna sitta där med sin take away-kaffe och försöka foga in livets mysterium i ett tal, förvandla änglarna till siffror. Jag gör mig av med dem istället. Jag avsäger mig allt förbannat världsligt som inte vill mig något."