Det var Nixons fel!

Gårdagens fina vårväder firades med ett besök på landet hos mina goda vän. Såhär års undrar man ju om man är galen som bor inne i stan? Det var så härligt att höra fåglarna kvittra och se tussilagorna sticka upp i dikeskanten. Vårkänslor hade nog bygdens bilägare också fått, eftersom samtliga bestämde sig för att ta en tur just som mammorna och barnen tog sig en promenad! Småbarnen hade roligt ihop inomhus i alla fall, de kramades och åkte Bobbycar tillsammans. 

Första april var det ju igår också. Jag och maken såg ett program på Axess där de berättade om att 1968 hade president Nixon beställt en fejkad månlandningsfilm från Stanley Kubrick & co, ifall man inte skulle kunnat skicka hem filmer eller bilder från månen. Inspelningen gjordes Kubricks studio i London och alla som var med avkrävdes "perpetual silence" dvs evig tystnad. Skådespelare, tekniker och andra fick sedan nya identiteter och hemliga nya boenden. Efter ett tag fick dock Nixon kalla fötter och litade inte på att de skulle hålla tyst. Efter flera månaders sömnlöshet gav han i panik order om att alla inblandade i filmen skulle likvideras. De råkade ut för olika hemska öden. En person brändes i sin bil, en annan strimlades i småbitar och polisen hävdade att det var självmord. Här om inte tidigare började vi allvarligt tvivla på äktheten i programmet. När eftertexterna började rulla visas de medverkande sitta med manus i hand och läsa. Jag kom på vilken dag det var och insåg att självklart, ett aprilskämt! Lite pinsamt ändå att man gick på det så länge, nästan ända till slutet. Det var nog Nixons fel, honom kan man tro om ganska mycket.