Debatt

I förmiddags tittade jag och barnet lite på Debatt, mest för att det skulle låta lite och jag få läsa tidningen ifred medans klätterapan klängde omkring i soffan/stod och krafsade på ryggstödet. Janne Josefsson tog som vanligt hälften av samtalstiden själv och det första samtalsämnet var så tråkigt tillrättalagt: Regnbågsdagis för barn till hbt-personer? Jag orkar inte riktigt bry mig, tänk att det alltid ska bli så svart/vitt när minoritetsgruppers rättigheter diskuteras? Hälften tycker att de funktionshindrade/invandrarna/bögarnas barn ska för sig på sina egna dagis, skolor osv för att de ska slippa känna sig utanför, hälften att de ska integreras i samhället för att inte riskera hamna utanför. Och så alltid någon som säger att "folk får göra vad de vill med sina barn" och så har man ryggen fri. Tråkig debatt, man visste på förhand vad som skulle sägas och av vem.

Nästa debatt var om de som demonstrerade mot Israels medverkan i Davis Cup-matchen i Malmö i själva verket var antisemiter. Per Gahrton var en av de debattsugna, han var förbannad redan från början och skällde ut alla omkring sig. Dilsa Demirbag-Sten var också med, kul att se henne som jag läst om men inte riktigt fattat vem hon är (inte för att jag vet nu heller men nu har jag iaf sett henne). Den här diskussionen var mer komplicerad, som hela Israel/Palestinafrågan är. Israel har helt klart gjort sig skyldig till övergrepp mot palestinierna och kommit undan med det som nog inget annat "västland" skulle ha gjort. Det är ena sidan. Å andra sidan visade Debatt att demonstranterna (vänsteranhängare med flera) i Malmö ropade slagord som bl.a. anspelade på ett folkmord av judar på 600-talet. Ganska så olustigt, och det var nog inte bara jag som kom att tänka på Hamas, självmordsbombare och martyrer. Det är ju en annan sida av konflikten som inte blir mindre sann bara för att man erkänner Israels synder.