Hört talas om fattigbloggen? Det är en aftonbladetjournalist som, som ett experiment, ska leva på socialbidrag i en månad och blogga om detta. Jag tyckte först det lät som ett rätt intressant försök, men när jag läst det här började jag tänka att vi kanske har lite fel perspektiv i alla fall.
Det är som om det förbjudet i Sverige att tänka på omvärlden och det lidande som finns där. Gör man det är man bara en töntig barfotavegan som bor i kollektiv och är bär palestinasjal. Är det möjligt att ha samvetsbetänkligheter över sitt otroligt (i jämförelse) lyxiga liv här i Sverige, utan att framstå som en hycklare? Är det möjligt i vår ironiska generation att tala om solidaritet utan att lukta linsgrytor och rödvinsvänster? Varför är det alltid rätt att vara skeptisk och säga att "varför ge pengar, varför bry sig, det gör ingen skillnad ändå"? Hur kom det sig att vi gav tolkningsföreträde till nihilisterna, de som inte tror på någonting?
Om man försöker hjälpa de fattiga, om man försöker tro, om man försöker ge sina barn något slags alternativ uppfostran, varför är man då alltid värd att skrattas åt, att förhånas, att se lite medlidsamt på? Kanske är det Jantelagen, kanske är det det socialdemokratiska arvet som hänger som en förlamande kall hand över oss. Vi ska inte försöka på egen hand, Storebror tar hand om oss. När vi märker att Storebror inte riktigt klarar av sitt jobb klagar vi på honom men vi försöker inte klara oss själva, det vore förmätet. Nej, vi har det bra som det är, lite besvärligt ska man väl ha det och då har man ju något att klaga på och skvallra om. Vad vore Sverige utan alla dessa legitima lidanden?
Bara för det har jag lagt upp en länk till SOS Barnbyar och Webaidshop bland mina länkar. Har du 200:- du kan avvara varje månad? Jag slår vad om att det finns någon som behöver dem bättre än du. Vet inte vad du ska ge den som har allt? Ge bort en förlossning på Panzisjukhuset i Kongo, där våldtagna och uppsprättade kvinnor får hjälp. Du räddar inte världen, men du gör vad du kan och däri ligger skillnaden.
3 kommentarer:
Bra inlägg!
Nu blir det helt plötsligt så att man skriver egna inlägg istället för att kommentera =)
Just vad jag gjorde nu!
Jag har en, öh... kompis... som lever på socialbidrag. Han klarar sig rätt bra. Han kan inte ägna sig åt dyrare hobbies (t ex jordgubbsodling) men han lider inte nämnvärt.
Joakim: Precis! Har man bara sig själv att ta hand om klarar man sig rätt bra på ca 3000:- när alla utgifter är betalda. Man får rätta mun efter matsäck, helt enkelt *låter som en gammal farmorsmor*
Å andra sidan kanske det skulle vara utvecklande för din, öh... kompis... att odla jordgubbar? Komma ut i friska luften och få lite sol i ansiktet? D-vitaminbrist är inte att leka med.
Skicka en kommentar